Nämen så att jag ska visst till Italien..

Satt och drack kaffe på jobbet och la in lite nya tidsskrifter igår när det plötsligt ringde. Ska försöka återge samtalet:

- Uhm, Isac?
- Hej är det Isac Lindberg?
- Jepp
- Ja hej, det var ***** från tidningen four-four-two, du prenumererar väl på den?
- Jodå, det stämmer.
- Har du tid någon minut eller är du upptagen?
- Nejdå, visst har jag tid. (Jahapp, tänkte jag, nu ska man bli erbjuden förlängning med mera)
- Du var ju med i en tävling om en fotbollsresa till Italien i julas?
- Öh, jo det kanske jag var...
- Nu är det så att du är den lyckliga vinnaren, du och en kompis får åka till Milano för att se Milan möta Parma den trettonde februari.
- VA!?!?!?!?

Ja det är helt sant. Jag ska se Zlatan om tre veckor. Helt jävla otroligt! Kan sådant hända!? Två hotellnätter i Milano, oj vad jag ska se mycket. Och dricka öl. Och äta pasta. Och blogga, naturligtvis!

Till på köpet fyller jag år idag. Kan livet vara bättre? Nä, skulle inte tro det!

BBC = Kvalitet

Jag hade egentligen tänkt göra något nyttigt igår kväll, städa biblioteket, ta en massa foton till bloggen, starta diskmaskinen osv. Men så blev det inte. Skar upp några morötter, blandade ranch-dip, plockade ihop alla katter och la mig i sängen framför tv'n. Nu var det högtidsstund.

Egentligen hade jag tänkt se The King's Speech men på grund av olyckliga omständigheter blev det inte så. Var en sväng inne på att se Once Upon a Time in the Midlands men jag var mer inne på någon form av serie. Googlade på miniseries, och hittade Pride and Prejudice, BBC-versionen från 1995. Kanoners, Colin Firth är ju med så det blir nästan som The king's speech.


Såg två avsntt av sex och jag älskade det jag såg. Vilken kvalite! Vilka miljöer! Vilka skådespelare! BBC är tamefan bäst på att göra tv i världen.

När jag ändå var igång med kvalite så såg jag första delen av Last chance to see. Ursprungligen var det en bok och radioprogram av Douglas Adams, där han reste världen runt med fotografen Mark Carwardine. De sökte upp och undersökte djur som var nära utrotning. Jag läste boken för 10-15 år sedan och tyckte mycket om den.

Den tionde maj 2001, 12 år efter boken/radioprogramet snackade Douglas och Mark på telefon. Douglas var sugen på att göra om resan 20 år senare, för att se vad som hade hänt sen dess. Mark tyckte det var en utmärkt idé och de beslutade sig för att göra så. Dagen efter dör Douglas Adams i en hjärtattack på sitt lokala gym.

När de gjorde resan 1989 blev Douglas Adams hus vaktat av ingen mindre än Stephen Fry, min stora idol och engelsmännens engelsman. Han är även god med med Mark, och de beslutade sig att dom två som en hyllning till Douglas minne skulle göra den planerade resan. Resultatet blev en tv-serie i sex delar, naturligtvis gjord av BBC.



Såg halva del ett innan det var dags att sova, men av det jag såg gillade jag allt! Vackra bilder, humor och engelskt. Scenen när de åker golvbil i amazonas är klockren.

Ska nu enbart se program gjorda av BBC. Nästa projekt blir The world at w... Nähä, den var inte gjord av BBC, fördömt!

Fest i dagarna fyra.

Jahapp, då var det dags att fylla år igen, imorgon smäller det till och jag är helt plötsligt 31. Det går fruktansvärt fort ibland, känns som igår jag var 25. Försöker minnas tillbaka på mina födelsedagar och minns när jag fyllde åtta (fick ett hockeyspel), när jag fyllde 17 (riktig sugig ålder), när jag fyllde 18 (bjöd på semlor). Förra året fyllde jag som ni kan räkna ut 30, och det firades med ett överdådigt partaj för hela släkten i en hyrd lokal. I år blir det inte lika överdådigt, men väl fler tillfällen för fest.

Ikväll ska vi på våran varannanveckliga familjemiddag med mamma och styvpappa samt syster, svåger och tre brorssöner. Antar att vi ska fira mig litegrann då. I morgon blir det en (nykter!) fest med våra goda vänner Effe och Mia samt Fredrik (fjej). Vi ska käka nanting så god mat och se på tv, det är livet det. På lördag ska vi åter träffa min mamma och styvpappa hemma hos dom. Jag har beställt blodigt kött med bearnasiesås, glass och hjortron. Herreminje så gott.

Så på söndagen kommer Bettinas släkt hem till oss och äter smörgåstårta och ser på skidskytte. Om ni trodde det var över där så kan jag lugna er, det är del av familjen kvar, men den delen är inte riktigt spikad än. Men tårta blir det. Kan lova rapport från samtliga fester.

Eftersom jag är en sådan fantastisk snubbe (eller är det för att jag har en så stor och fantastisk släkt och en fästmö som älskar att köpa presenter?) så får jag alltid överdådiga presenter. Standardkommentaren från mig brukar vara ni är ju inte kloka...

Så här är jag inte klädd idag, men jag skulle mycket väl kunna vara det. Fred Perry och GOSWEGO t-shirt.

OMG OMG OMG!!!! Kom idag, märka -> Plasta -> LÄSA!

Gjorde ett test på expressen och det visar sig att jag kommer att bli 78.7 år, alltså 47 födelsedagar kvar att fira. Känns tryggt.

Den enda sanna glädjen..

... är skadeglädjen.

Katter, kläder och käk

Lillkisse Wilma är en väldigt försiktig katt, till och med husse är lite läskig...

... men ibland tar gosnödigheten över...

... och det händer att man kan somna på husse.

-15 ute, dags att ta fram skinnjackan från Selected Homme, skjorta från Jack & Jones.

Dagens lunch!

Har smålheten bedragit visheten? 100 tepåsar, 10 kr.

Mer av Dropkick Murphys, ny låt!

Det har bara gått en dag från att jag fick reda på att Dropkick Murphys ska släppa en ny skiva tills jag fått tag på första nya låten från nya skivan. Låten heter Memorial day och går att lyssna på här. En riktigt fin irländsk bit med mycket tin-whistle och allsång, precis som det ska vara.

Den nya skivan Going out in style är tydligen ett konceptalbum där alla låtar handlar om en irländsk emigrant vid namn Cornelius som kommer till amerika. Jag är lite tveksamt till idén om konceptalbum, men jag tror att detta faktiskt kan fungera.

Hur som helst gör detta att jag bara blir mer sugen på nya skivan, åh, kan inte tiden gå fortare?

En dag på biblioteket

Full fart idag också, just nu är det ca 15 personer i biblioteket, några läser seriealbum, en av den läser Maus, bra! Andra läser veckorevyn, några andra kollar på youtubeklipp och en sitter visst och läser en bok. Jag har gått genom BTJ-häfte nr 3 inför morgondagens bokmöte, jesses så många böcker det ges ut, någongång måste väl även jag få ut en?

Min kollega är tillbaka och vi har äntligen fått ordning på tidsskriftseländet, tidskrifter är inte lätta att arbeta med.

Tidigare idag var det en tjej här och frågade efter en svart bok med en varg på framsidan, tur att man har någon form av bildminne så jag letade fram Call of the wild till henne.

Just nu sitter jag och dricker en kopp te efter en lunch bestående av någon form av färs, samt bloggar. Jag hoppas att ni inte tror att jag alltid bloggar på arbetstid. Så gott som alla blogginlägg skriver jag på bussen till och från jobbet, och anger tid när dom ska läggas upp. Eftermiddagen har jag tänkt att ägna åt projekt städa fantasy/deckar-hyllan.

Bibliotekarien in action, en riktigt ruggigt risig bild.

Började läsa Min morbror trollkarlen igår, lovande, mycket lovande. Annars var det same-old igår, djupvattenträning, Effe och Mia, Konferensresan och kaffe.

Just det, läser att biblioteken i England är i kris, tråkigt :/ Men uttalandet från chefen för brittiska biblioteksrådet om att bibliotek bara används av den vita medelklassen låter helt vansinnigt! Tanken är väl att bibliotek ska vända sig till alla? Mina erfarenheter av bibliotek är att de används av i princip alla. I sommras när jag jobbade på ett "riktigt" bibliotek så var det allt från alkisar till Lidingöbor från invandrare till inavlade skogshuggare som var där. Men det kanske inte gäller för England.

Den som väntar på någon gott..

.. får vänta till första mars. På vad? På Dropkick Murphys nya studioalbum! Åh så länge det är kvar, bandet som tidigare släppt en ny skiva varannat år har nu tagit hela fyra år på sig att göra en ny. Kan inte i ord beskriva hur mycket jag längtar, första mars blir årets höjdpunkt. Hoppas dom släpper några singlar innan dess.

Skivan heter i alla fall Going out in style och har 13 låtar:

1. "Hang 'Em High"
2. "Going Out in Style"
3. "The Hardest Mile"
4. "Cruel"
5. "Memorial Day"
6. "Climbing a Chair to Bed"
7. "1953"
8. "Deeds Not Words"
9. "Take 'Em Down"
10. "Broken Hyms"
11. "Sunday Hardcore Matinee"
12. "Peg O' My Heart"
13. "The Irish Rover"

Så jäkla kung att dom gör en cover på The Irish Rover.

Var nere i Stockholm och såg dom för tre år sedan, läs gärna min reseberättelse här och här.


Så länge får vi lyssna på gamla hittar.

Vad är väl en bal på slottet? Isac hissar och dissar.

Tja, dötrist? Njae, syftar här på idrottsgalan som gick av stapeln igår. Såg den inte, har inte sett någon idrottsgala på flera år, varför? Jag förstår inte vilka galan är till för. Idrottarna? Jag har alltid tyckt att de ser besvärade ut och vill helst inte komma, hur många segrare var på plats igår? De sportintresserade? Att se Anna Haag i långklänning vid ett bord är som att se en romantisk komedi med Chuck Norris, rätt man på fel plats. Vanligt fölk? Äh, de bryr sig inte. Men det verkar som om galan igår blev en succé, får väl se den på svtplay eller nått. Kul att galan även uppmärksammas i Norge, när skrev svenska tidningar sist om någon norskt tv-program?

Vi går väl genom vinnarna.
Jerringpriset: Therese Alshammar, simning.
Högst oväntat, men svenska folket är inte att lita på. Hoppas tacosen smakar!Årets nykomling: Angelica Bengtsson, stavhopp.
Tja, jo, varför inte?Årets ledare: Joakim Abrahamsson och Magnus Ingesson, längdskidor.
Helt klart värdiga vinnare, de har gjort våra skidåkare till vinnare.
Årets kvinnliga idrottare: Charlotte Kalla, längdskidor.
Låt detta nu bli en boost för att spöa Björgen, helt rätt vinnare.
Årets idrottare med funktionshinder: Anders Olsson, simning.
Hey, kul att det inte var en färgblind bowlare som vann, eller vad det nu var förra året.
Årets prestation: Björn Ferry, skidskytte.
Helt klart rätt, att vinna OS-guld efter att ha brutit nyckelbenet samt fått svininfluensa är stort. Grattis till tillökningen!
Årets manlige idrottare: Marcus Hellner, längskidor.
Jepp, i konkurrens med Zlatan är Hellner störst bland männen.
Årets lag: Stafettlandslaget, längdskidor.
Egentligen skulle jag vilja säga att längdskidlandslaget som helhet skulle ha årets lag, bromsningen i dubbeljakten är det finaste jag sett sen jag konfirmerade mig.

I skuggan är idrottsgalan är ägde Grammisgalan rum, kan inte säga att jag bryr mig. Ett helt gäng vinnare, här är några utvalda.

Årets kvinnliga artist: Robyn.
Well, vem skulle annars ha vunnit?
Årets manliga artist: Håkan Hellström.
Men Håkan Hellström.. han är inte bra, kan ni förstå det?
Årets grupp: Johnossi.
Pretton.
Årets nykomling: Oskar Linnros.
Nu har jag hört pojken, inte alls imponerad.
Årets producent: RedOne.
Helt rätt!
Årets hårdrock: Watain.
Wait.. what..? Att inte Sabaton vann är ett slag i ansiktet på riktig musik, skandal!

Sen att en tondöv gammal gubbe som jag som inte ens kan ta ett ackord på en gitarr eller ens nynna bä-bä-vita-lamm ska sitta och ha åsikter om musik kan man ju ha delade åsiker om.

Dagens höjdare: Emil Jönssons och Anna Haags twittrande under galan.

Ulfbåge - Mannen, myten..

Playboy

Playboy. Har aldrig läst tidningen men tittat lite på tv-kanalen .Hm, ingen höjdare. Däremot har jag sett drösvis med realityshower om Hugh Hefner och hans "flickvänner", högkvalitativ tv, jo minsan. Men playboy gör inte bara mjukporr och skittv, utan även skor. Och vilka skor sedan! Hittade en hel hög på nätet, vill ha alla men har naturligtvis inte råd med en endå, men titta får man väl göra?


Playboy: Play1 449 kr

Playboy: Rommel1 599 kr

Playboy: Pucra1 099 kr

Playboy: Fabi Anthracite1 499 kr

Playboy: Charles Black699 kr



Ibland slår även Norge till (Black metal i melodifestivalen)

Först vill jag bara säga att mitt norgehat bara gäller skidåkning och till viss del skidskytte, har t.ex inget emot Aksel Lund Svindal. Norrmännen är även väldigt duktiga på att göra musik. Trodde först att videon här under var ett bidrag i årets norska melodifestival, men efter att ha undersökt saken närmare så är det bara en pausunderhållning. Kul med riktigt metal ibland och inte låtsasskräp som dyker upp i den svenska, som typ det där bandet med han där som är ihop med Carola. Hemskt!



Det vi såg var alltså Keep of Kalessin feat Alexander Rybak, riktigt riktigt bra!

Millwall - Ipswich Town 2-1

Morison satte stopp för Jewells flygande start.

Ipswich Towns nya manager fick en bra start i sin nya klubb, självaste Arsenal besegrades på hemmaplan. Men när Ipswichs dåliga bortaform mötte Millwalls förhållandevis fina hemmaform var det stopp.

Det började bra för bortalaget då ungraren Priskin nickade ned ett inlägg till sig själv och satte bollen bakom David Forde. 0-1 efter 25 minuter, men direkt efter så hade Millwall en fin chans då Morison nickade Barrons hörna just utanför stolpen. I trettisjunde minuten hade Ipswich chansen att dubbla sin ledning, då Peters sköt i virket och Priskin var nära att slå in returen.

På första halvleks stopptid kom då kvitteringen. Målvakten David Forde rensade bort en boll som Harris nickade vidare till yttern Danny Schofield som slog in bollen på halvvolley bakom Fulop i Ipswichmålet.

Läs den spännande fortsättningen här.

---

Detta är en av mina få matchrapporter. Jag föredrar att skriva införrapporter. Grymt svårt att beskriva en match man inte sett, mycket roligare att fabulera fritt.

Dubbelmoral om spelberoende

En artikel om nätpokerberoende, brevid en annons för nätpoker? Aftonbladet slår till igen.

Jag älskar att spela om pengar, black jack, poker, bingo, oddset, keno, lotto ja vad som helst. Det pirrar i magen och glädjen när man vinner slår all annan glädje. Ett av mina största stunder i livet var när jag klev in på Mucky Duck med tio spänn. Två timmar senare kom jag ut med 700 kronor och tre öl samt en pytt i panna i magen. En annan gång vinglade jag fram till roulettebordet på Draggen, la en tjuga på 21 och vann. Man var alldeles varm i kroppen i flera dager efteråt.

Men den man inte minns, är alla gånger man inte vann. Alla hundralappar man matat in i Jack Vegas, alla gånger man missade skolan för att man hade gått till krogen på lunchen. Alla gånger man gått ut ett helt gäng för att festa och man hängt vid ett spelbord hela kvällen för att försöka vinna tillbaka det man förlorade på första given.

När jag var på O'Learys i lördags kikade jag lite på Black Jack bordet. Stod och tittade i 2-3 minuter, en kille vann en hundring, medan en annan förlorade två hundringar. Pang bom.

Jag vet att många av mina vänner spelar, och att dom vinner och att dom kan kontrollera det. Kul för er, det är verkligen en rolig hobby så länge det fungerar. Men läser man artikeln så ser man att det finns 31000 personer i sverige som är beroende av nätpoker. 31000, det är inte lite. Det är ohyggligt många, och 70000 ligger i riskzonen. Tillsammans är det nästan lika många som bor i Umeå kommun. Etthundratusen personer som varje dag pumpar in pengar i multinationella företag som köper reklamtid på bästa sändningstid och sponsrar storlag som Real Madrid. Det är spelarnas pengar som går till det. Några få spelare vinner ohyggligt mycket pengar, många ligger breakeven men de flesta förlorar sina pengar. De stora vinnarna är spelbolagen.

Jag själv spelar inte längre, det blev helt enkelt för roligt, det var till och med roligt när jag förlorade. Då ska man sluta.

Min polare Omid är verksam inom Stödgruppen för spelberoende Umeå. Ett mycket bra iniativ, men efter vad jag förstår så får dom knappast något stöd från kommun/landsting, men det kan ha ändrats. Hur som helst, har du problem? Kontakta dem.

Två filmer och en liten liten elefant

Jag har aldrig riktigt gillat att gå på bio. Visst är det kul att se på stor duk med bra ljud osv, det som jag stör mig på är andra människor. Folk måste lämna all vett och sant hemma när de går på bio, de uppför sig som ociviliserade vildar. Bioregler:
* Sitt still.
* Prata inte.
* Och för i helvete, prassla inte!
"These are principles, which every man of every faith can embrace. These are not polite suggestions, these are codes of behavior and those of you that ignore them will pay the dearest cost...!"
Men som sagt, när man blir bjuden på The Chronicles of Narnia: The Voyage of the Dawn Treader i 3D av svärmor J, svärfar P och svåger E tackar man inte nej! Dessutom uppförde sig folk rätt så OK igår, var bara en liten skitunge som inte kunde hålla sig från att kommentera och sparka mig i ryggen.

Nå, filmen då. Jag gillade verkligen första Narnia filmen, den hade kvar matinékänslan från Naria-serien som gick på sommarlovsmorgon på 80/90-talet. Andra filmen, prins Caspian tyckte jag inte var så huvva bra, gigantiska plot-holes och obergripliga handlingar. Den tredje som vi alltså såg igår var däremot den starkaste i serien. Inga stora slag utan hela filmen utspelade sig ombord på ett skepp och på några öar. Klassisk äventyrshistoria om ett gäng som ger sig ut för att försöka rädda världen. Fruktansvärt välgjord film med hög kvalite på skådespelare och effekter. Och 3D, nanting så häftigt det är.

Obegripligt nog har jag inte läst CS Lewis originalhistorier, jag har dom hemma så jag får väl ta och göra det vid tillfälle. Official trailer:


På tal om böcker som blivit film så läste jag som ni nog minns Fight Club av Chuck Palahnuk förra veckan. Eftersom boken alltid är bättre en filmen så antog jag att då filmen är helt fantastisk så måste boken vara det bästa som någonsin skrivits. Nu var det inte exakt så. Boken var väldigt bra, rapp text och inga döda partier, full fräs, mörkt och mystiskt. Men var inte filmen bättre? Det var så pass länge sedan jag såg den så jag minns inte, har den halkat efter med tanke på allt bra jag sett sedan dess? Filmen är trots allt 12 år gammal och jag har inte sett den på 7-8 år. Sagt och gjort, plockade ut den från bokhyllan och laddade datorn.

Jäklar så bra film! Brad Pitt måste vara en av världens bästa skådespelare, och snäppet efter kommer Edvard Norton. Den här filmen har allt. Den var en gammal DVD så kvaliten var rätt så risig, men det blir bara bättre av det. De mörka slitna miljöerna blir bara med mörka och slitna. Storyn sitter som en smäck och twistarnas twist är lika bra som alltid. Har du inte sett den? Jösses, då har du missat något! Official trailer:

Den utlovande elefanten.

Oskyldig

Va? Skulle jag ha varit och busat bland julpyntet på bordet, hur kan du tro något sådant?

Kallt ute, varmt inne. Leker lite med photoshop medan jag inväntar tvätten.

Kallt om tassen Wilma?

Felix i rött.

Kylslagen lördag och början på söndag

Vaknade knappt utvilad på lördagsmorgonen vid 09:15-snåret, drog på mig kläderna och masade mig ut till en väntande svåger S och en dag av arbete. Vi skulle rensa ut hans och min systers förråd och köra allt skräp till återvinningscentralen. Inga problem om det inte var så förbaskat kallt! Det var -25 hela dagen och jag frös in i märgen, och hur jag än försökte så kom jag aldrig upp i sånt tempo att man arbetade sig varm.

Räddningen kom dock från svåger S's mamma C. Vi droppade av en bord hos henne, och hon hade gjorde hemgjord ärtsoppa med fläsklägg. Varm soppa när man fryser är bland det bästa som finns. Värmen sprider sig som en löpeld genom kroppen, tack så mycket.

Sedan lastade vi ett lass till med grejjer som skulle till deras nya hus sen åkte jag hem och såg inte på vintersport, däremot somnade jag och vaknade inte till förrän efter middag. Var inte i ordning dvs. Sen så blev det Effe och Mia, fångarna på fortet, hem, blogga, sova.

Sen så blev det söndag.

Uppe med tuppen redan klockan nio, på med kaffehurran och ned i tvättstugan för att toktvätta. Sedan lite lugn och ro med kaffet innan jag drog igång nästa projekt - städa ut julen. Steg ett gick ut på att samla ihop allt julpynt och lägga det på ett bord. Steg två går ut på att fota den enorma mängd julpynt vi tydligen har och sedan blogga om det. Steg tre vill jag inte tänka på i detta läge.

Hur är det möjligt att ha så här mycket julpynt?

Mitt favoritpynt som jag valt själv. En fågel vid namn Absalom, en riktig fining.

Dagen kommer att fortsätta med mer tvätt, vintersport, steg tre samt ett biografbesök, håll i hatten!