Livet fullbordat.

Japp, då var man omnämnd i vinterstudion. Livet fullbordat och jag är klar med alla mina mål.



Jag dyker upp ungefär 03.10 in i klippet.

Dropkick Murphys - Going out in style (recension)

Nu är jag back in business, veckans bitterhet har bytts ut mot helgpepp, viasat sport och fullt förtroende för våra vinteridrottare.

Dessutom har jag nu hört DKM's nya skiva Going out in style tillräckligt många gånger för att kunna ge en rättvis recension. Då kör vi.

Efter första lyssningen (i bilen, i dåligt väglag) var jag lite oroad, var det här verkligen lika bra som man vill att det ska vara? Efter andra lyssningen så hade 2-3 favoritlåtar ploppat upp. Efter tredje lyssningen på bussen imorse så är jag säker på min sak.

Going out in style är en fantastisk skiva, DKM har gjort det igen! Rakt igenom starka låtar som spänner mellan bra och superduperfantasic. DKM har tagit ännu ett steg från punken och närmat sig folkmusiken ännu mer, lite sorgligt, men de är så grymt bra folkmusiker nu så att det egentligen inte spelar någon roll.

Bruce Springsteen gör ett gästinhopp på Peg o' my heart, för övrigt skivans näst bästa spår, bästa låten är antingen Memorial day eller Broken hymns, har inte bestämmt mig än.

Betyg: 5 av 5!





Dålig recension, men som man säger, ju bättre skiva dess sämre recension (Mahatma Gandhi 1937)

Fler recensioner på samma skiva: Kristianstadsbladet, aftonbladet, Göteborgsposten, Barometern

Mitt nya inlägg i samhällsdebatten.

Tack för din medverkan. Din kommentar är nu publicerad på vk.se. 
Vi uppskattar att du engagerar dig i den lokala debatten och gör din röst hörd. 
 
vk.se - största nyhetssajten i Norrland
 
Den kommenterade artikeln finns att läsa på http://www.vk.se/Article.jsp?article=424223&8
 

Ja så är det faktiskt.

Skrv ju i inlägget före detta att jag har världens bästa flickvän. Imorse när jag klev upp så...

... var det en liten lapp på tandborsten...

... och på vattenkokaren för säkerhets skull.

I kylskåpet låg en nygjord matlåda! Och en påse bröd med philadelphiaost!

En en komihåglapp på Mias bullar.

Ah, bitterheten blåser booooort...

Två saker jag stört mig på idag (och klockan är bara halv nio)

Min bitterhet är ännu inte över, jag upprörs ständigt över småsaker, kan det vara det oväntade vackra vädret som tinat fram frusen ondska i min kropp? Eller är det bara så att det är rätt skönt att vara förbannad ibland? Hur som helst så läste jag tidningen i morse..

Först läste jag folkbladet, och där var det en intervju med Lykke Li. Nu hittar jag ingen länk så ni får läsa i papperstidningen. Hur som helst så bräker hon ur sig hur kan ogillar att vara kändis, och hur hon inte bryr sig alls om berömmelse och så vidare... JA MEN SLUTA GÖR DÅLIG MUSIK DÅ!!!! Skaffa ett vettigt jobb på posten eller vafan som helst, sluta att invadera min tidning och sluta släppa skivor som varenda pretto-recensent måste hylla till skyarna. Sluta att samarbeta med andra musiker, sluta sluta sluta!!! Hennes förra skiva lyssnade jag på, läs recensionen här.

Sen läste jag VK om ett studentspex som urartade i sexuell förnedring osv. Jag har varit student i herrans massa år. Tyckte väl att det var rätt så kul att gå på universitetet, lärarna var duktiga och jag lyckades faktiskt lära mig ett och annat. Däremot så hatade jag studentlivet. Alla föreningar, nationer, klubbar, OVERALLER och liknande ger mig fortfarande the creeps.

Speciellt är det två saker jag hatar:
1. SPEX. Alltså, spex.. jag hatar spexighet. Och det är alltid lite så där bonnigt roligt och snuskigt. Är det inte sveriges akademiska elit som finns på universtiteten? Dom uppför sig som ett gäng fulla bonnraggare från Blattnicksele, sen att det är tradition gör fan saken ännu värre, väx upp!
2. Sittningar. Sittning? Sittning? Vad fan är en sittning? JO DET ÄR EN FEST DÄR MAN ÄTER MAT! Kalla det då för middagsfest eller vad fan som helst. Jag blir så upprörd att jag snart går i bitar.

---

Ok, luuuung och fin nu. Jag är jättenöjd med mitt liv, har ett fantastiskt jobb som jag trivs med, bra vänner, trevlig familj, fina katter och en underbar flickvän. Jag är frisk och rask och bor i världens bästa land, i landets bästa stad. Luuugn och fin. Såja, nu blev det bättre.

---

Nu ska jag ringa runt till boxer och viasat mm, risken finns att detta urartar igen.

Ny video med Dropkick Murphys

Nu är det mycket skidåkning och Dropkick Murphys, men det är så landet ligger. Har lyssnat en del på nya skivan Going out in style och jag gillar det jag hört hittils, men vart är punken? Nå, bra är det i alla fall. Nu har första videon från nya skivan kommit ut, det är är titelspåret som det handlar om.

I videon ser vi en hel drös med kändisar, vad sägs om Fat Mike från NOFX och Bobby Orr, en av världens bästa ishockeyspelare?

Se och njut.

Hei på er alle naboer!

Gårdagens besöktstatistik, mycket populärt att surfa runt på svenska bloggar efter vallafiaskot :) Roligt med en spanjor också, hola!

Idag tar vi nya tag i sprintstafetten, vallarna har varit ute och testat sedan igår, och jag hoppas att de inte försöker få till de absolut bästa superduper skidorna, ju mer trixande, dess sämre verkar det gå. Eller jag vet inte, jag kan ingenting om sånt. Men hur som helst skulle det sitta grymt bra med några medaljer idag. Dubbelt guld och jakten är igång. Meeeen norrmännen, finnarna och rysslarna ser farliga ut. Vi får inte heller glömma polackerna och slovakerna... eller italienarna eller fransmännen. Eller kanadensarna. Fan, en final vore väl trevligt i alla fall?

Svenska lag:
Emil Jönsson och Jesper Modin
Charlotte Kalla och Ida Ingemarsdotter



 GOSWEGO!

En av tröjorna jag snickrade ihop i höstas, innan projektet rann ut i sanden, men det går bra att beställa, kontakta mig om ni är intresserade :)

Slänger väl ut de andra också.

Bittert

Sitter och tar en kopp kaffe på mitt andra bibliotek och försöker smälta dagens bittra skidparodi. Svenskarna var totalt bortvallade, eller som våra kempehärliga grannar sade: Søtebror smørde sig væck (min norska är inte direkt klockren, rätta mig gärna)!

Det är en katastrof för svenska skidfantaster, för åkarna och såklart för vallarna! Svenske vallachefens tårar var hemska att se. Sverige brukar ju vara bra på vallning, och om de tidigare vallat bort sig har de tagit lärdom av sina misstag och dagen efter haft perfekta skidor.

Men nu har de vallat fel i tre lopp på raken, i alla klassiska lopp. Känns inget vidare till sprintstafetten imorgon, som går i klassisk stil, dessutom går ju halva den "riktiga" stafetten i samma stil.

Det som finns kvar att kriga i är då 3/5-milarna, men där känns det som svenskarna inte skulle ha någon chans alls.

Guldet och bronset på sprinten gjorde att jag fick upp hoppet, kanske kanske kanske kunde vi matcha Norge i medaljer och förhoppningsvis slå Finland och Ryssland. Men icke. Vi står som några fån och kliar oss i huvet och drömmer oss tillbaka till det magiska OS 2010, då var jag lycklig.

Den känslan av total idrottslig lycka känner jag väldigt sällan. Jag älskar sport för att den kan göra mig så lycklig och stolt. När Sverige mot alla odds vinner en fotbollsmatch mot starkt motstånd, när juniorkronorna spöar Kanada, när lille Stefan Holm tar os-guld, när vi kan knäppa norrbaggarna på näsan och när ett svenskt stafettlag tar OS-guld kan jag leva på den lyckan i flera månader, ja år efteråt.

Därför känner jag mig så fruktansvärt snuvad på konfekten när det går åt skogen. Innan varje match eller lopp känner jag den glädjen bubbla upp, och när den sedan skoningslöst krossas känns det så jävulusikt bittert.


Men kom ihåg att i Libyen avrättas folk på sjukhus, man måste ha perspektiv.

Du sköna nya värld.

Det är en underbar värld vi lever i. Idag, den första mars släpper världens bästa(?) band DROPKICK MURPHYS sin nya skiva Going out in style. Back in the days var man tvungen att vänta hur länge som helst innan man ens kunde beställa den från typ ginza. Vänta på beställningen, riva upp paketet, stoppa in skivan (huuurv) i cd-spelaren och sedan lyssna. För några år sedan var man tvungen att vänta några dagar innan den fanns som torrent, och sen stjäla musik av några man ser upp till, inte bra.

Men idag, första mars 2011 startar jag bara spotify i telefonen, söker reda på skivan och börjar njuta, helt lagligt. Är inte det framsteg så säg?

Det är stunder som denna man lite lite lite grann saknar städjobbet. Där kunde man knalla runt och lyssna på musik hela dagarna, fungerar inte riktigt på biblioteket. Ska köra bil till Ersboda efter jobbet, får passa på att lyssna då. Även om musik blir bättre i hörurar. (nej jag vill inte ha hörlurar när jag kör bil)

Vilka är då dessa Dropkick Murphys? De bildades som en kvartet i Boston 1996 med Mike McColgan på sång och släppte en fullängdare 1998. Mike (som är gammal desertstorm-veteran) beslöt sig hastigt och lustigt för att hoppa av (för att bli brandman) och ersattes av Al Barr från gamla oi!-bandet The Brusiers. Han delade sången med basisten Ken Casey och deras växelsång är en av sakerna som gör bandet så jäkla bra. Hur som helst så var de fortfarande en kvartet som spelade klassisk streetpunk när deras andra skiva släpptes, men till det tredje skivsläppet hade saker hänt. Alla grabbarna har irländskt påbrå och nu plockades det in en hel hoper med medlemmar som spelade alla möjliga instrument som säckpipa, thinwhisle, dragspel och jag vet inte vad. Den nya musikgenren Celtic Punk var född.

Ett välklätt gäng.

Dropkick Murphys spelar alltså en blandning av irländsk folkmusik och punk, jag kan faktiskt inte tänka mig någon bättre blandning, skulle väl vara blackmetal och humpa (Finntroll) då. I och med den nya skivan har de släppt sju fullängdare och två livealbum. Det DKM har lyckats med som få andra har gjort är att ALLA skivor är bra. Visst finns det något spår på varje skiva som inte är superduper fantastiskt, men 90% av alla låtar är grymt bra.

DKM är kända för sitt stora engagemang för fackföreningar, och många låtar handlar om just det. Dom spelar ofta gratis vid strejker och liknande och ställer upp i olika sammanhang för arbetarnas väl. De är även stora Boston Red sox- och Boston Bruinsfans och har vid flertalet gånger spelat på allehanda sportevenemang. Deras stora genombrott kom när de spelade ledmotivet i The Departed, handplockade av Martin Scorcese himself.

Men framförallt är de ett fantastiskt liveband, och har turnerad flitigt i alla år. Jag fick i egen hög person se dom live i Stockholm för några år sedan, en riktigt höjdare.

Men nu har jag svammlat klart och jag hoppas att budskapet gått in.

Klicka här eller här för att komma till spotify.





Recension i aftonbladet, Göteborgs-posten

Kav lugnt på sandåsvägen.

Bettina sover, Felix sover, Sonny sover och Wilma sover. Vi åt kyckling med ädelostsås innan vi spelade Uno över nätet nån timme. Sen slog den stora tröttheten till.

Jag "läser" senaste Forza Milan och väntar på kvällsmatchen mellan just Milan och överraskningslaget Napoli. Ska bli trevligt.

Imorgon blir det jobb från morgon till kväll, drygt men kul att jobba mycket.

Naeh, kanske koka sig en kopp te?



Sovande Felix i motljus.

JA MEN OKEJ DÅ!

Det har varit en tung helg för svenska skidfantaster som mig. Kalla blev fyra och var aldrig direkt i närheten. Gubbarna var bortvallade, och jag hade lugnt accepterat att det inte skulle bli någon pallplats. Då gör Hellner ett tokryck och ligger några korta sekunder etta. Jag och Bettina flög upp framför tv'n så det yrde frukost över hela vardagrummet och katterna flydde i panik. Men inte hjälpte det, Norrthug tog lekande lätt hem segern och två ryssar trängde sig in som tvåa och trea. Vem blev fyra? Minns inte, men Hellner blev femma. Eftersom jag inte litar en sekund på ryssland då lär vi väl få ett retroatkivt brons till sommarn.

Åh du din..

Björgen och Norrthug blev alltså helgens vinnare. Norge har tagit tre av fyra guld. Nattsvart. Men.

Jag kan inte vara galen och full av hat, dom är ju trots allt så jäkla sympatiska de där norrmännen. Jävlar också.

Efter loppet igår så brast det totalt för Petter Norrthug, han låg och tokfläna i snön, sånt måste ju uppskattas, även av en norgefob som jag. Det finns ett klipp så händelsen, men jag lyckas inte få in det i bloggen, så vi får klicka här.

10 kilometer klassiskt för damer idag. Läääär ju bli guld för Björgen igen. Suck.

Norge: 3 guld, 1 silver, 2 brons.
Sverige: 1 guld, 0 silver, 1 brons.

(en dag ska jag lära mig stava till Northug)