Snö

Jösses så det snöar ute, kommer jag att ta mig hem? När jag kom till jobbet imorse så var det helt oplogat och jag fick vada mig fram i blötsnön. Dessutom startade jag larmet, jag var tydligen tidig idag. Ringde runt en massa nummer men fick invänta securitas. Suck.

---

Funderar du på att vidareutbilda dig? Då har jag kursen för dig. Medborgarskolan på Hagagatan i Stockholm erbjuder en kurs i.. Duvmatning! Vilken grej, "vi lär oss bryta bröd i lämplig storlek och kasta utan att träffa duvorna i huvudet." Det är en kunskap jag saknat, läs mer om det här, men kom ihåg att ta med eget bröd.

---

Millwall möter Birmingham i FA-cupens tredje omgång imorgon. Kan bli tufft, jag har skrivit en rapport om saken som ni kan läsa här om ni vill.

---

Simmning står på schemat idag, sen ska vi hem till E och M och käka och se på Let's dance, en vild Fredag alltså.

---

Från topp till tå.
Keps, H&M
Kofta, Redwood
Skjorta, ICA Maxi
Jeans, Redwood
Kängor, Skohuset

This is England '86

Ja, tv-serien jag sett på de senaste kvällarna är Shane Meadows This is England '86. Det är en miniserie i fyra delar som är en fortsättning på filmen This is England från 2006.

This is England, alltså filmen utspelar sig i en sliten engelsk industristad 1983 mitt under brinnande Falkladskrig. Tolvåriga Shaun har förlorat sin pappa i kriget och är mobbad i skolan. Han blir "adopterad" av ett gäng skinheads som gör honom till sin maskot. Allt är frid och fröjt tills Combo kommer ut från fängelset och allt brakar åt skogen. Combo är inte som dom andra skinsen utan en rasistisk översittare som splittrar gänget i två delar, ett med tradiotionella skinheads och ett med rasistiska. Filmen börjar tragiskt, sen blir det bättre innan det bara blir tragiskt igen. Grymt bra film dock, ett måste för alla med minsta intresse av subkulturer och england. Här under är den officiella trailern.


This is England '86 är alltså fortsättningen. Som titeln hintar om så utspelar den sig tre år senare, 1986. Shaun har blivit större och gått ut skolan. Han har ångest över vad som hände 1983 och tycker att det är hans fel det som hände. Combo är försvunnen och skinheadsgänget har återförenats. Ledaren Woody ska till och gifta sig med sin Lol, men allt går fel vid vigseln. Om Shaun var huvudperson i filmen så är det Woody, och speciellt Lol som är huvudpersoner i serien.

Som alltid med serier så får man en bättre presentation av karaktärerna. Dom får föräldrar, syskon och bakgrundshistora. Mycket intressant då man i filmen i princip inte fick veta något. Så gott som alla karaktärer finns kvar men vissa har genomgått stora förändringar, inte minst Banjo. I filmen var han Combos hantlangare och en grymt obehaglig typ, i serien är han en stor och rolig nallebjörn som bakar kakor, gråter och kramas. Så kan det gå! Stackars Woody har skaffat en otroligt ful frisyr, och skinheadsstilen är nedtonad. Det är dock fortfarande en orgie i Ben Sherman, Fred Perry och Sergio Tacchini, vackert.

Hur som helst så får Shaun kontakt med Woody och de andra igen. De två första delarna är regisserade av Tom Harper och är nästan en komedi. Det är skoj och skratt med slapstickhumor nästan. I del tre och fyra är det Shane Meadows som regisserar och allt blir mörkare och hemskare. Och ja, Combo dyker upp igen, även om det inte är han som en den värsta skurken nu. Trailer:

Grymt bra serie, har ni inte sett den? Gör det, och se filmen först! Och ja, det kommer en uppföljare till! This is England '90 är planerat, yes yes yes.

Som sagt Woody, vad har du gjort med håret?

Ett klart minus är tyvärr musiken, förvänta er inte någon punk eller oi!, det är reggae, ska och soul som gäller. Snyft.

Som sagt, rolig slapstick i början, kan detta vara det fånigaste slagsmålet i brittiskt tv-historia?

Men sluta gnäll på facebook.

Då försöker vi för andra gången med detta inlägg. Lyckades fippla bort allt när jag var klar. Fördömt.

Ni har nog alla läst den tragiska historien om den tyska kvinnan som skrev självmordsbrev på Facebook (hädanefter kallat FB) och ingen brydde sig. Alex Schulman har även han skrivit om händelsen.

Jag har stora delar av min familj, mina närmaste vänner, skolkamrater, jobbarkompisar, ytliga bekanta med mera addade som vänner på FB. Om jag skulle skriva ett självmordsbrev där så skulle det troligen inom kort vara en hel hög med räddningsinsatser på plats. Problemet är inte FB, utan vilka ens vänner är. Alex skriver att FB bara är ytligt och dumt, det finns bara hat där. Det säger inte så mycket om FB men dock mycket mer om Alex och hans vänner.

Läser man sedan kommentarerna till artiklarna så handlar det mesta om hur dumt man tycker att FB är. Att det inte är "på riktigt", att det är slöseri med tid. Från andra håll hör man klagomål på att det bara är ointressant att läsa om bekantas barn, vad dom ska äta och hur kallt det är där dom är.

Ursäkta mig, men det är väl det som är roligt med FB? Att man alltid har något så när koll på vad folk sysslar med. En god vän har flyttat söderut och har fått barn, hur kul som helst att höra hur det går med plutten, att se bilder med mera. Släktingar man aldrig träffar kan man slänga iväg en tummen-upp till osv. FB har fört mig närmare mina vänner. Jag jobbar heltid, det gör även mina vänner, man hinner inte träffas, men med FB så håller man kontakten.

När jag fick tillslut fick jobb som bibliotekarie kunde jag inte direkt ringa runt till alla och berätta den goda nyheten, folk skulle tro att jag var tokig, men att lägga upp det som status på FB gick helt utmärkt.

Det negativa med FB är att man lämnar ut sig totalt till en tredje part, därför försöker jag vara så anonym som möjligt, det är bara mina vänner som kan läsa min status och se på mina bilder. Visst FB kan använda mina uppgifter till vad som helst, men är det verkligen så dumt? Riktad reklam har fått mig att hitta en drös med internetbutiker jag inte kände till.

Sen så är det väl lite drygt med alla kedjebrev också.

Tillbaka till självmordsbrevet. Hon skrev det på julafton, hur många är ute på FB då?

Slö röd dag.

Usch, ligger fortfarande kvar i sängen, högst slarvigt.

Ja, igår så var det som sagt käk hemma hos syster S, mamma A hade som vanligt överträffat sig själv.

Svågern fyllde år och blev så här glad över sin nya Super Mario-nyckelring.

Såklart var det efterrätt, gudomligt god.

 Well, sedan styrde vi kosan hem till goda vännerna E och M. E skulle ut och rulla hatt men jag, B, M och lilla M såg på tv och drack kaffe.

På minuten.

Sen skulle B jobba och jag återvände hem till högkvarteret för de två sista avsnitten av den där tv-serien som nämndes i bloggen igår. Efter det blev det ett klassiskt youtuberace som varade fram till två-tiden.

Såg andra halvlek av JVM-finalen men den kändes inte så spännande att se tredjeperioden när Kanada ledde med 3-0. Damn it! Missade ryssarnas galna vändning och förnedringen av Kanada. Hyser fortfarande agg mot lönnlöven efter deras fruktansvärt osportsliga uppträdande för några år sedan. Pack!

Nå, somnade alldeles för sent men fick tack vare att det var tretton dagar sedan jul(?) vara ledig och sova ut. Sov till elva då herrarnas 36 km lopp i tour de ski började. Mycket spännande, skidåkning blir direkt roligare att se på när åkarna inte åker arton varv på en slinga, utan från en stad till en annan. Hellner skötte sig strålande, och varje lopp där han kommer före Norge räknas jag som seger. Till totalsegrare på touren trodde jag länge på Legkov, men den goda ryssen är sjuk, så tokigt då. Det blir nog Cologna som tar hem det här.

Efter herrloppet somnade vi om, Vaknade lagom till damloppet men tyävrr somnade vi redan i starten. Drömde märkliga drömmar om Jakob Hård och Anders Blomqvists synthfläta innan jag vakande kallsvettig och desorienterad. Kalla gjorde ett fint lopp, men ajaj så nesligt att missa bonussekunderna,

Som sagt är jag opåklädd och det är snart kväll, slarvigt.

Cat scratch fever

Ok, vore jag inte bibliotekarie skulle jag jobba som kattskötare på ett museéum.




Det roligaste som uppfunnits sedan ordvitsen måste vara lolcats, är besatt av dem, älskar dem damn it! Här är mina tre favoriter.

Och så två bilder med Sonny och Wilma som modeller.

Cutenessoverload? Ber om ursäkt, nästa inlägg ska handla om något hemskt och seriöst. Landminor, wall street och WHO.

Eller inte.

Random harvest av James Hilton och mycket mer

Som alla som anser sig veta en del om litteratur så lånade jag för länge sedan ett exemplar av James Hiltons klassiska "Blå månens dal". James Hilton var en engelsk författare född 1900, död 1954. Blå månens dal, eller "Lost horizon" som den heter i original är den klassiska berättelsen om ett flygplan som kraschar någonstans i Himalaya. Passagerarna hittar så småningom det hemliga paradiset Shangri-la. Jag tyckte boken var riktigt bra så jag började samla på Hiltons böcker på loppisar. En av böckerna jag fick tag på var "Slumpens skördar (Random harvest)" från 1941.

James Hilton himself.

Det gick ett bra tag från då jag köpte den tills jag verkligen läste den, tid och lust saknades. Men när jag verkligen läste den var det som ett slag i magen. Jösses vilken bra bok! Det är en lågmäld och långsam historia som aldrig blir seg eller ointressant. Boken är delad i två delar, varav varje del är delad i två. Ni räknekunniga har vid det här laget räknat ut att boken totalt har fyra delar.

Handlingen kretsar runt den förmögne affärsmannen och politikern Charles Rainer och utspelar sig åren innan andra världskriget. Charles är som sagt framgångsrik och lyckligt gift, men det är något som inte stämmer. Två år av hans liv saknas. Han vet att han blev skadad i första världskrigets skyttegravar, men sen är det en stor lucka fram tills han helt plötsligt vaknar upp i Liverpool.

Charles har ingen aning om var han befunnit sig eller gjort under den tiden. Han har bara korta minnesfragment som inte leder någonstans. Men under ett teaterbesök börjar pusselbitarna plötsligt falla på plats och sanningen blir chockerande både för Charles och läsaren.

Jag kan inte sätta fingret exakt på vad det är jag älskar med slumpens skördar, men en mix av engelsk överklass, den edvardianska tiden, grå men brilijant miljöbeskrivning samt ett riktigt mystiskt mysterium blir alltid en bra bok.

Detta var för övrigt en hopplöst lång och fånig mening. Ber om ursäkt för den. Har du inte läst slumpens skördar? Gör det! Finns på ett välsorterat bibliotek eller antikvariat nära dig (eller hemma hos mig om du frågar snällt).

Ungefär i den stilige mannens hakhöjd står Hilton samlingen. Alltså bakom mig. Bilden är från förra veckan när jag testade mina mellandagsrea-fynd. Allt är nytt utom byxorna, som var förra årets mellandagsreafynd.

---

Full fart igår. Hem, laga mat, diska och iväg till simhallen. Släppa av B på jobbet sen hem och se på tv-serier. Han som ni nog förstår inte vika tvätt, jag är inte att lita på i mina förutsägelser. Såg två första delarna av fyra av en engelsk tv-serie baserad på en film. Kan ni gissa vilken? Ska hur som helst se de två kvarvarande delarna ikväll, sen kommer en lååång, eller i alla fall en kort recension, gillar verkligen det jag sett hitintills.

---

Idag blir det familjemiddag hos Syster S med familj och våra föräldrar, var alldeles för länge sedan. Svåger S har bestämt maten, kan bli spännande, han har inget hov den pojken.

---

Sjukt kallt idag igen, tog bilen till jobbet idag men glömde naturligtvis motorvärmarkabeln. Fördömt.

---

Mycket snack om Northug nu, visst att han är en dryg rackare men jag håller med den gode Elofsson på länken. Känns som om han hetsas till att göra dumma uttalanden, precis som när Patrick Ekwall höll på att få tuppjuck när Eunice Barber sa något dumt om Carolina Klüft.

På tal om skidor så har jag börjat följa Anna Haags och Emil Jönssons twittrande, anna_haag och eiljon. Grymt roligt att följa, även om Anna Haags engelska lämnar lite väl mycket att önska. Ja okej, man ska inte kasta sten i någon som helst form av hus, min engelska är urusel.

Tisdag

Idag har det flytit på bättre på jobbet, battlat med ekonomin, läst boktips, uppdaterat hemsidan med mera. Ni ser att jag gjort en ny logga här ovan men är fortfarande långt från nöjd, nya uppdateringar är att vänta. Hockeyn igår gjorde mig en smula upprörd så sömnen inföll sig inte när jag ville, kontentan är att jag är lätt trött idag.

Ikväll blir det vikning av tvätten från igår (den del jag inte strök), eventuellt lite simmning samt tv-serietittande. Är inne på Mad Men just nu, fantastisk serie än så länge.

Så här ser jag ut idag. Scullycap, Lonsdale samt fjortisvinkel och trötta ögon.



Det var fint i Vännäs idag.

---

Okej, en sån här vill jag ha.

En Philips Airfryer. En fritös som friterar med nästan ingen olja samt cirkulerande varmluft som gör maten klar på bara 12 minuter. Olika maträtter kan friteras samtidigt utan att de tar smak av varandra och det blir inget frityr-os. Men det bästa av allt, maten blir 80% mindre fet jämfört med en vanlig fritös. Sa jag att jag älskar friterad mat? Köp den här. 

---

Jaha, direkt efter månförmörkelsen jag missade var det visst dags för solförmörkelse, missade den med. Om det så skulle slå ned en meteorit som utrotade 90% av jordens befolkning och skapade en evighetsnatt för de överlevande skulle jag garanterat sitta och läsa tidningen med en kopp kaffe. Ingen idé att försöka imponera på mig kära natur.

---

Ähh, loggan där uppe blev verkligen inte bra..

---

Ok, nu är det är ny logga igen. Lite bättre kanske.

Måndagspyssel

En dag som denna är perfekt för allmänt pyssel.

Först lite skoputsning.

Svart skokräm, möbelpolish(!) samt en borste.

Före.

Efter.

Samtidigt tvättade jag två tunnor tvätt, med allt bök och stök det innebär.

Strykning.

Ja så här blev det.

Sonny var lite suddig men nyfiken.

Wilma var mest förnärmad.

Felix var inte alls intresserad.

Nu tredje perioden.

---

Två gamla sanningar: Om man kisar blir Brasilien Sverige, och om man sänker kvaliteten på bilder blir jag en snäppet bättre fotograf.

---

3-2 nu. Jösses.

Två fimer som bara måste ses

När våra nordiska grannländer inte får stryk i diverse vintersporter så gör dom mellan varven rätt häftiga filmer. Jag har hittat en från Finland och en från Norge som bara måste ses.

Den finska heter Rare exports och handlar om... Tomten! Men den här tomten är inte intresserad av att ge klappar till snälla barn, snarare gillar han att straffa elaka diton.


Den norska heter Trolljegeren eller The Troll Hunter. En Blairwitch-kopia som handlar om ett gäng ungdomar som ger sig ut för att leta troll. Det är viktigt att ingen av deltagarna tror på gud, eftersom troll kan känna lukten av kristet blod. Men talar alla verkligen sanning?

Två filmkvällar räddade dvs.

En sväng på köpingen samt lite skidåkning.

För kanske 60 år sedan så tog en man på sig sin hatt och begav sig ned till Vännäs centrum, även kallad köpingen. Han skulle göra ett ärende på banken under sin lunchpaus. Det var vinter och kallt så han tog sina fodrade kängor. På vägen nynnade han på den senaste jazzbiten och lyfte på hatten när han mötte andra. Väl på banken blev det lite stök men ärendet kunde redas ut och mannen gick tillbaka till sitt arbere.

Jag har inga som helst belägg för att detta verkligen har hänt, men jag beslöt mig för att idag göra om samma bragd. Dock lyfte jag inte på hatten då jag inte är riktigt hemma på hatt-etikett. Jag tog dock av den på banken. Jag nynnande inte heller på jazz, utan lyssnade på Dropkick Murphys. Men hade celtic-punk funnits för 60 år sedan tror jag att mannen i stycken innan skulle ha föredragit det.

Sjukt dålig kvalitet, har inte heller kommit på något bra sätt att fota mig själv.

Även för mig blev det lite stök, är dom inte vana med pengar på banken?

---

Första dagen på jobbet, och direkt krångel. Skulle vattna blommor med det slutade med en mindre (större) översvämning. Fick låna en våtsug av städet för att rädda sitationen. Sedan fortsatte krånglet i oförminskad styrka. Fast det är klart, årets första måndag måste så klart vara måndagarnas måndag.

---

Dagens skadeglädje: Fick du fikon Northug? Starkt av Hellner att ta in så mycket, får man sia? Jag tror Hellner kommer att bli topp 2 när hela spektaklet är över.

Nu är vi igång.

Varmt välkomna till mitt nyårslöfte Isacs värld! Jag startade 2008 bloggen wisetyckertill. Den var i början en renodlad musikblogg där jag skällde ut främst lokala upphaussade orkestrar. Snabbt utökades den till att handla om mig och mitt liv i stort. Wisetyckertill var aldrig någon större succé, ett tag i början klättrade den upp på några topplistor, men det var nästan enbart pga var utstuderat fusk från min sida. Nåväl, bloggen levde på och jag uppdaterade regelbundet. Min läsarskara var liten, jag kände nog alla personligen, men den var trogen.

Men av någon anledning tappade jag intresset för bloggen. Jag vet inte varför men jag tyckte den var omogen, skrikig och gnällig. Även om jag försökte uttrycka mig normalt så såg det inte bra ut. Dessutom så var bloggens undertitel "funderingar vid en städvagn" inaktuell.

Men jag saknar att blogga, det var kul att skriva lite blandat om allt möjligt, och kul att veta att kanske finns det någon där ute som gillar det jag skriver. För att få tillbaka inspirationen gör jag en klassisk omstart, ny blogg, ny design och nytt fokus.

För att göra det hela mer intressant så blir Isacs värld mitt nyårslöfte i år! Bloggen ska skötas och uppdateras högst regelbundet. Inläggen ska hålla en viss klass, vara intressanta, underhållande eller skrämmande. Inget skrik och skrän, inget gnäll och gnöl. Välkomna till Isacs värld - lite mognare, lite bättre.