fredag 25 februari 2011

Rävar bor inte i hus.

En räv har flyttat in i en höghus under konstruktion i söndra London (i Millwalltrakten). Räven som kallas Romeo livnärde sig på matrester som byggnadsarbetarna lämnade efter sig. Men rävar ska inte bo i hus, så han har blivit tagen till ett djurcenter där han fått äta upp sig och ska släppas ut i det fria.

Cityräven Romeo.
Djurcentrets ägare levererar helgens citat: "We explained to him that if foxes were meant to be 72 storeys off the ground, they would have evolved wings. "

Hoppas han får det bra, och att han inte fått smak på citylivet.

Läs hela artikeln här.

Födelsedag!

Idag fyller mitt körkort 6 år och ska börja skolan nästa år, spännande! Tänk att tiden går så fort.

Under dessa sex år på vägarna har jag..

.. averkat fyra bilar och är inne på min femte.
.. backat på två andra bilar.
.. kört på en senil gubbe som inte skulle ha haft körkort.
.. aldrig kört av vägen.
.. blåst grönt i tre alkoholkontroller.
.. fått tre parkeringsböter.
.. kört fast ett antal gånger.
.. skjutsat oräkenligt många personer till oändligt många platser.
.. aldrig fått böta för fortkörtning eller liknande.
.. kört med husvagn till Lycksele.
.. som längst kört till Örebro.
.. haft en rosa rattmuff.
.. fått hjälp av många kunniga personer.

Ja det var väl allt.

torsdag 24 februari 2011

Det rullar på

En kul grej med att vara bibliotekarie är att man får åka på kurs mest hela tiden. Igår var jag på stadsbibblan och fick en hel del tips om hur man kan hitta relevant skönlitteratur, skoj! Men det roligaste var att jag tog svängen förbi fikarummet och hittade städgänget. När jag började min karriär som städare jobbade jag mycket på stadsbibblan och två av damerna som jobbade då jobbar kvar nu. Dessutom så har min gamla kollega stor-Mats (ska inte blandas ihop med lill-Mats eller lång-Mats) börjat jobba där. Ett roligt återseende, har inte träffat honom på flera år. Vi hade en legendarisk sweet-sommar 2005, då vi åkte runt i vår städbil och sjöng med i Teenage rampage och Papa Joe.

Tydligen så hade städet pratat om mig(!) hela veckan, jag har fortfarande rekordet i att tömma papperskorgar på våning fyra (3 minuter) och de funderade på hur gammal jag egentligen var nu. De hade nästan gisst rätt.

Sen blev det en sväng på bokrean, jag visade bara upp mitt inköpskort och det var bara att handla. Tyvärr så består bokrean av väldigt få böcker i enorma kvantiteer, vi tänkte köpa 10 böcker och på så sätt få två gratis och vi fick leta ordentligt för att hitta nått lämpligt till vårat gymnasiebibliotek. Det mesta som fanns var typ kokböcker och trädgårdsböcker. Men tillslut så var vi nöjda.
Dessa blev det.

Jag kämpar på med italienskan, och det går stadigt framåt, håll i er nu:
Mi chiamo Isac e abito di Umeå. Sono lavore per Liljaskolan, e faccio la bibliotecaria.
Jag trooor att det är rätt, men det blir helknasigt om man översätter det direkt. Något italienare som kan rätta mig?

Jag nöter på i min iPhone app, men jag har utökat studierna med en övningbok också, hur kul som helst!

Så här ser man ut om man är förolämpad. Tydligen.

Man lär sig mycket om världen när man lär sig italienska.

Så här ser övningsboken ut.

Annars jobbar jag på som en tok, två 8-20 dagar denna vecka, och eventuellt tre sådana dagar nästa vecka. Hej och hå!

---

Uppdatering!

Fick uppgiften att säga Tyvärr är jag sjuk. Jag har ont i huvudet och magen är dålig.
Purtoppo sono malato. Ho doloroso di testa e a il pancia non bene.
Tyvärr kan jag sjuk. Jag har ont i huvudet och magen är inte bra. NÄSTAN!! Fan vad kul :)

tisdag 22 februari 2011

Nu tar vi samhället.

Nu är det lunch och jag har lärt mig allt man kan kunna om kroppen på italienska. Tidigare har jag lärt mig de hundra vanligaste orden men nu går jag raskt in på samhället.

Bara så ni vet.

Il perfumo a la birra e giallo. Ölen luktar gult trodde jag att jag skrev, men det blev Ölen lukten till och gult, inte så lätt som man kan tro.

Pinsam tystnad

Ok, i isacs värld ingår även resten av världen, och det vore väl själva fan om jag inte gjorde någon liten notering om vad som händer där ute. Helt plötsligt har folk i nordafrika och arabvärlden fått nog av sina maktfullkomliga ledare. Good for them! Vi läser i tidningarna om dödsoffer hit och dit och man tänker, ojoj, där går det hett till. När vi var i italien så fanns Al-Jazeera(?) på hotellrummet och de visade en ihopklippt slinga om och om igen där man fick se ett militärfordon sikta in sig på ett gäng människor på en bro, ta sats och köra rakt över dem. Sedan blev det en hel del närbilden på offren. Man får ett annat perspektiv på saker när man får se sånt.

Det var alltså i Egypten, men nu har protesterna nått Libyen och tokfransen Khaddafi (han har ALLTID hetat så, varför börjar media kalla honom för Ghadaffi?). Det verkar följa samma mönster där som i Egypten och Tunisien, bara det att Khadaffi verkar grymt mycket elakare. Men det går nog bra till slut även där.

Khadaffi, eller är det Lionel Richie?
Detta leder mig in till rubriken. Sverige handlar hur mycket som helst med Libyen, och det behöver väl inte vara helt fel? Det måste väl vara lite bättre att leva under en diktator i ett land som köper in malm och virke och har lite skjuts i ekonomin än i under en diktator i ett land där det inte finns något alls? Nä, det där ger jag mig inte in på. Men är det verkligen är sån jättebra idé att sälja övervakningssystem till ett land som gillar att söka upp de stackare som försöker fly, fängsla dem, tortera dem och låta de försvinna? Sen att regeringen står bakom det hela kan väl inte vara helt kosher? Huuuuur som helst så är hela det här inlägget skrivet för att få visa ett roligt klipp.

Klippet här under är från SVT och det talas väldigt viktigt och vuxet om den ovan nämnda exporten, men det roliga är den pinsamma tystnaden som uppstår när Olov Fäst får slut på argument vid 2.07 och bara står och tuggar när han försöker hitta på något smart att säga. Skulle inte vilja vara i hans skor där.



Fast jag skulle aldrig hamna i hans skor hur som helst.

måndag 21 februari 2011

Grande lunedi!

Il mio gatto é in sovrappeso ma molto bello!

Jaha, vad fan håller Isac på med nu då undrar ni säkert. Jo så här är det. Jag är känd för att alltid sjösätta enorma projekt som efter ett litet tag brukar sjunka till havets botten i väntan på nästa grandiosa projekt. Mitt senaste projekt är att lära mig italienska.

När jag var i Milano fanns det en uppsjö av häftiga sporttidningar, gazzeta della sport, tuttosport med mera. Alla verkade jättehäftiga och mycket bättre än engelska motsvarigheter. Dessutom är italiensk fotboll mycket roligare än engelsk dito. Tyvärr kunde jag inte läsa de nämna italienska tidningarna eftersom jag alltså inte kan italienska. Men det ska jag lära mig nu.

Har än så länge pluggat in ca 150 glosor, och kan men nöd och näppa säga att min katt är överviktig, men mycket vacker. Stort!

Målet är inte att kunna uttrycka mig på italienska, utan att kunna förstå italienska. Mycket lättare på så vis. Natuligtvis använder jag fick av min bästa vän iPhone och appen babbel, gratis och grymt bra. Ska bli riktigt kul att se hur länge detta varar. Nä, nu ska jag jobba, laters skaters!