Nej, vi ska inte bomba.

Skicka JAS-plan till Libyen skriker svenska folket i en kör! Visst är det behjärtansvärt att stödja en civilbefolkning som försöker störta en diktator. Den arabiska våren har visat att med tillräckligt mycket folk på gatorna som visar sitt missnöje kan avsätta diktatorer och envåldshärskare. I Tunisien och Egypten gick miljontals män och några kvinnor ut på gatorna och protesterade, militären höll sig i bakgrunden och Ben Ali och Mubarak fick vackert avgå.

Människor i Libyen såg sin chans att bli fri från sin Diktator Khaddafi och försökte göra samma sak. Men det gick inte lika lätt, utan den folkliga protesten utvecklades snabbt till ett inbördeskrig, där beväpnade rebellstyrkor bildades. Dessutom finns det absolut inga siffror som pekar på att rebellerna är i majoritet.

Får man göra så? I sann demokratisk anda så måste man få störta en diktator, men folkliga protester och inbördeskrig är olika saker. En diktatur bör aldrig kallas legal, men Khaddafi har på senare år gått från att vara en paria till en bra affärspartner. Svenska regeringen stödjer företag som vill sälja militär utrustning till Khaddafi, EU gav så sent för några år sedan ett bidrag på 455 miljoner kronor för att Khaddafi skulle hindra flyktingar från att nå Europa via Libyen. Har inte EU och världssamfundet då legaliserat regimen?

Flygförbudszon låter som en bra grej. Khaddafi får inte flyga runt med sitt lilla flygvapen och terrorbomba som han vill. Men i begreppet flygförbudszon innebär även att man med missiler och flygvapen anfaller markmål så som tanks, radarcentraler, förråd med mera. I dessa tanks och centraler sitter det människor. Vanliga människor som du och jag. Vi snackar inte om dessa märkliga afrikanska legotrupper, utan värnpliktiga soldater.

Skall Sverige verkligen skicka ut vår dyra jordfräs för att skjuta ihjäl värnplikta soldater från ett land som vi samarbetat rätt så bra med? Hur tror ni 91:an Ahmed och 87:an Mahoud känner när dess ledares före detta affärspartner Carl Bildts mannar kommer farandes för att döda dem i en storm av blod, eld och stål?

Nej, jag håller inte med svenska folket i den här frågan. Sverige ska bidra med sjukvård, poliser, ambulanser, brandbilar, flyktinghjälp med mera. Vi ska inte gå in med massivt och svårriktat våld. Krig är alltid en tragedi, och tar man ställning för en sida gör man inget annat än förvärrar situationen, det finns alltid två sidor av ett mynt.

Men det här är bara vad jag tycker, jag säger inte att jag sitter inne med universell kunskap som är allmänrådande. Jag kan mycket väl ha fel, men det är så här jag tycker.

Nej.

Ja.

Dessutom, är det inte märkligt upproren i Bahrain, där fredliga protester våldsamt slagits ned med 200 döda civila, 2000 skadade och massarresteringar knappats märks i media? Ja just det, Bahrains minoritetsregim är ju nära allierad med USA…

Mardrömmen

Ah, folk som berättar om sina drömmar, finns det något med spännande och intressant?

Kan fortfarande inte släppa min dröm inatt. Jag drömmde att jag var vaken och inte kunde sova, mycket normal grej hos mig. Helst plötsligt var det som om någon skrek rakt ovanför mig, Jag är Gagarin, du måååååste fly! Jag blev helt stilla, och tänkte att jag måste ha hört fel. Jag är Gagarin, det kommer att smälla om några sekunder, ta katterna och spring!! hörde jag igen, ännu högre. Jag hoppade upp ur sängen (som i drömmen inte hade någon gavel), slet åt mig Sonny och sprang ut i hallen, där jag krockade med... Ja, en vätte? Jag föll rakt framåt och skrek rakt ut.

Där vaknade jag, satt rakt upp i sängen och skrek och slängde runt täcket och var dränkt i svett. Vad i helv..

Googlade Gagarin och kom fram till att han var en sovjetisk kosmonaut och den första människan i rymden. Vad gjorde han i min dröm? På lunchen idag satt jag och bläddrade i en gammal historietidning och tittat i förra veckan också. Och där var han med. Men vad ville han varna mig för? Vad skulle smälla? Och vem fan var vätten?

Jurij Gagarin

Så här ser tydligen en vätte ut. Min vätte var längre, smalare och.. grönare?

I den kungliga hufvudstaden.

Så har man varit i Stockholm igen, lika trevligt som alltid. På andra besöket i rad har jag haft med mig Bettina, vilket medförde att jag inte kunde gå mina planlösa irrfärder runt om i city. Men det är faktiskt roligare med sällskap, jag börjar kunna det där nu.

Vi tog oss alltså ned till Bromma på torsdagen, vi flög med Malmö aviation som bjöd på både kaffe och macka, det är andra bullar det än världelösa Air Baltic som inte ens kan landa. Bettinas moster Camilla som var vår värd hämtade oss på flygplatsen och ännu en gång så förundras jag över att jag i sommras kunde navigera rätt så smärtfritt i Stockholm med passaten.

Vi installerade oss hemma hos Camilla och hennes dotter Natassia, och ärligt talat så minns jag inte så mycket av torsdagskvällen. Tror vi somnade ganska gott.

På fredagen drog vi oss ganska länge innan vi gav oss ut på tunnerbanefärd. Färden gick till Gamla stan där jag fruktlöst sökte efter en supporterbutik jag varit på tidigare. Istället gick vi in på varenda annan affär vi kunde se och shoppingen urartade. Men vi fick tag på en hel del skoj, en massa serietidningar vi saknar i samlingarna, ett halsband till mig, presenter, en väska till Bettina, en ny plånka till mig. Öh, ja vi köpte en massa skoj hur som helst. På kvällen blev det kanongod inbakad fläskfilé, vin, folköl, whiskey och musik-dvd:er.

På lördagen var det dags för resans höjdpunk, nämnligen konsert med RISE AGAINST på annexet. Vi laddade upp med vintersport och kaffe, förbannade norrmän.. Lagom aggresiva släntrade vi in, köpte fyra tröjor (bilder kommer) och lyssnade på världens sämsta förband. Vi satt som ett par fjortisar på golvet och åt varmkorv och drack kaffe. Frågan är hur snyggt det är att käka korv på en konsert med ett straight edge band, men nu var det så att jag var hungrig och ja.. Så är det.

Konserten var mycket bra, även om jag är liiiite besviken över låtvalet. Av mina sex favoritlåtar spelades bara en, men den var gryyyymt bra. Vi studsade hela vägen hem skrålandes READY TO FALL!!! Måste säga att det är jäkligt lindrigt att gå på konsert nuförtin. En massa ingångar, ingen trängsel (om man nu inte står i mitten längst fram), gott om toaletter, varmkorv, kaffe och öl för dom som vill ha. Sen när det är slut är det bara att knalla ut och fara hem. Praktiskt. Ett klipp från konserten hittar ni härunder, hitten Hero of War, Stockholm, Annexet 110319. Det är inte pojken som skrivit artikeln som har gjort filmen.


Jag filmande faktiskt samma låt, men filmen står på högkant och jag får den inte rätt, hur jag än gör.

På söndagen slappade vi åter framför vintersport och jag började (precis som sist jag var där) läsa Peter Robinsons nyaste alster. Denna hette Bad Boy och jag hade just kommit till ett väldigt spännande ställe när det var dags att fara hem.

Vi anlände till norrlands huvudstad på eftermiddagen och blev hämtade av den gode Effe. Jag släppte av Bettina hemma, hon skulle sova sig i form till kvällens nattjobb. Jag åkte ut till pappa och hämtade katterna. Sonny verkade ha saknat mig, men Felix och Wilma ville inte fara hem.

Vid hemkomst slängde jag igång en tvätt (alltså, hur detaljerad kan man vara i en blogg? ni sitter säkert på nålar nu och undrar hur tvättningen gick. Det gick bra, även om jag inte hann med mattorna som ligger i en hög i vardagsrummet) innan det var middagsdags hos svärmor och svärfar. Fjällenfiskar rödning i en grymt god gryta, bra gjort Pelle! Sedan lite hockeytitting innan Bettina åkte till jobbet. Jag avrundade helgen med Napoli - Cagliari, mycket bra match. Hamsik är en riktigt hårding, och kommer nog att bli en stor profil med åren. Sen la jag mig för att sova.

Trodde jag ja. Jag låg och vred mig till halv två innan jag somnade. Vaknade i panik halv fyra efter en märklig mardröm (jag är Gagarin, du mååååste fly, du måååååste fly!!). Var tvungen att fika lite läsa lite innan jag somnade om strax före fem. Gääääsp.

Lojalitet!

Fan, man kan inte sitta och gråta på jobbet.. Men det är inte lätt att hålla tårarna borta. Båda hundarna är omhändertagna och mår bra.



We are in Arahama area. Looks like there is a dog. There is a dog. He looks tired and dirty. He must have been caught in the tsunami. He looks very dirty.

He has a collar. He must be someone's pet. He has a silver collar. He is shaking. He seems very afraid.

Oh, there is another dog. I wonder if he is dead.

Where?

Right there. There is another dog right next to the one sitting down. He is not moving. I wonder. I wonder if he is alright.

The dog is protecting him.

Yes. He is protecting the dog. That is why he did not want us to approach them. He was trying to keep us at bay.

I can't watch this. This is a very difficult to watch.

Oh. Look. He is moving. He is alive. I am so happy to see that he is alive.

Yes! Yes! He is alive.

He looks to be weakened. We need to them to be rescued soon. We really want them rescued soon.

Oh good. He's getting up.

It is amazing how they survived the tremendous earthquake and tsunami. It's just amazing that they survived through this all.

Detta får mig att ogilla det här stolpskottet om möjligt ännu mer..

Årets bild...

Vilken jävla värld vi lever i.. Bilden här under är tagen av DN fotografen Paul Hansen, och blev årets bild (i Sverige). En hemsk bild, men när man ser bilden under inser man hur jävulskt hemskt det är. Hyenor..