Dubbelmoral om spelberoende

En artikel om nätpokerberoende, brevid en annons för nätpoker? Aftonbladet slår till igen.

Jag älskar att spela om pengar, black jack, poker, bingo, oddset, keno, lotto ja vad som helst. Det pirrar i magen och glädjen när man vinner slår all annan glädje. Ett av mina största stunder i livet var när jag klev in på Mucky Duck med tio spänn. Två timmar senare kom jag ut med 700 kronor och tre öl samt en pytt i panna i magen. En annan gång vinglade jag fram till roulettebordet på Draggen, la en tjuga på 21 och vann. Man var alldeles varm i kroppen i flera dager efteråt.

Men den man inte minns, är alla gånger man inte vann. Alla hundralappar man matat in i Jack Vegas, alla gånger man missade skolan för att man hade gått till krogen på lunchen. Alla gånger man gått ut ett helt gäng för att festa och man hängt vid ett spelbord hela kvällen för att försöka vinna tillbaka det man förlorade på första given.

När jag var på O'Learys i lördags kikade jag lite på Black Jack bordet. Stod och tittade i 2-3 minuter, en kille vann en hundring, medan en annan förlorade två hundringar. Pang bom.

Jag vet att många av mina vänner spelar, och att dom vinner och att dom kan kontrollera det. Kul för er, det är verkligen en rolig hobby så länge det fungerar. Men läser man artikeln så ser man att det finns 31000 personer i sverige som är beroende av nätpoker. 31000, det är inte lite. Det är ohyggligt många, och 70000 ligger i riskzonen. Tillsammans är det nästan lika många som bor i Umeå kommun. Etthundratusen personer som varje dag pumpar in pengar i multinationella företag som köper reklamtid på bästa sändningstid och sponsrar storlag som Real Madrid. Det är spelarnas pengar som går till det. Några få spelare vinner ohyggligt mycket pengar, många ligger breakeven men de flesta förlorar sina pengar. De stora vinnarna är spelbolagen.

Jag själv spelar inte längre, det blev helt enkelt för roligt, det var till och med roligt när jag förlorade. Då ska man sluta.

Min polare Omid är verksam inom Stödgruppen för spelberoende Umeå. Ett mycket bra iniativ, men efter vad jag förstår så får dom knappast något stöd från kommun/landsting, men det kan ha ändrats. Hur som helst, har du problem? Kontakta dem.

Två filmer och en liten liten elefant

Jag har aldrig riktigt gillat att gå på bio. Visst är det kul att se på stor duk med bra ljud osv, det som jag stör mig på är andra människor. Folk måste lämna all vett och sant hemma när de går på bio, de uppför sig som ociviliserade vildar. Bioregler:
* Sitt still.
* Prata inte.
* Och för i helvete, prassla inte!
"These are principles, which every man of every faith can embrace. These are not polite suggestions, these are codes of behavior and those of you that ignore them will pay the dearest cost...!"
Men som sagt, när man blir bjuden på The Chronicles of Narnia: The Voyage of the Dawn Treader i 3D av svärmor J, svärfar P och svåger E tackar man inte nej! Dessutom uppförde sig folk rätt så OK igår, var bara en liten skitunge som inte kunde hålla sig från att kommentera och sparka mig i ryggen.

Nå, filmen då. Jag gillade verkligen första Narnia filmen, den hade kvar matinékänslan från Naria-serien som gick på sommarlovsmorgon på 80/90-talet. Andra filmen, prins Caspian tyckte jag inte var så huvva bra, gigantiska plot-holes och obergripliga handlingar. Den tredje som vi alltså såg igår var däremot den starkaste i serien. Inga stora slag utan hela filmen utspelade sig ombord på ett skepp och på några öar. Klassisk äventyrshistoria om ett gäng som ger sig ut för att försöka rädda världen. Fruktansvärt välgjord film med hög kvalite på skådespelare och effekter. Och 3D, nanting så häftigt det är.

Obegripligt nog har jag inte läst CS Lewis originalhistorier, jag har dom hemma så jag får väl ta och göra det vid tillfälle. Official trailer:


På tal om böcker som blivit film så läste jag som ni nog minns Fight Club av Chuck Palahnuk förra veckan. Eftersom boken alltid är bättre en filmen så antog jag att då filmen är helt fantastisk så måste boken vara det bästa som någonsin skrivits. Nu var det inte exakt så. Boken var väldigt bra, rapp text och inga döda partier, full fräs, mörkt och mystiskt. Men var inte filmen bättre? Det var så pass länge sedan jag såg den så jag minns inte, har den halkat efter med tanke på allt bra jag sett sedan dess? Filmen är trots allt 12 år gammal och jag har inte sett den på 7-8 år. Sagt och gjort, plockade ut den från bokhyllan och laddade datorn.

Jäklar så bra film! Brad Pitt måste vara en av världens bästa skådespelare, och snäppet efter kommer Edvard Norton. Den här filmen har allt. Den var en gammal DVD så kvaliten var rätt så risig, men det blir bara bättre av det. De mörka slitna miljöerna blir bara med mörka och slitna. Storyn sitter som en smäck och twistarnas twist är lika bra som alltid. Har du inte sett den? Jösses, då har du missat något! Official trailer:

Den utlovande elefanten.

Oskyldig

Va? Skulle jag ha varit och busat bland julpyntet på bordet, hur kan du tro något sådant?

Kallt ute, varmt inne. Leker lite med photoshop medan jag inväntar tvätten.

Kallt om tassen Wilma?

Felix i rött.

Kylslagen lördag och början på söndag

Vaknade knappt utvilad på lördagsmorgonen vid 09:15-snåret, drog på mig kläderna och masade mig ut till en väntande svåger S och en dag av arbete. Vi skulle rensa ut hans och min systers förråd och köra allt skräp till återvinningscentralen. Inga problem om det inte var så förbaskat kallt! Det var -25 hela dagen och jag frös in i märgen, och hur jag än försökte så kom jag aldrig upp i sånt tempo att man arbetade sig varm.

Räddningen kom dock från svåger S's mamma C. Vi droppade av en bord hos henne, och hon hade gjorde hemgjord ärtsoppa med fläsklägg. Varm soppa när man fryser är bland det bästa som finns. Värmen sprider sig som en löpeld genom kroppen, tack så mycket.

Sedan lastade vi ett lass till med grejjer som skulle till deras nya hus sen åkte jag hem och såg inte på vintersport, däremot somnade jag och vaknade inte till förrän efter middag. Var inte i ordning dvs. Sen så blev det Effe och Mia, fångarna på fortet, hem, blogga, sova.

Sen så blev det söndag.

Uppe med tuppen redan klockan nio, på med kaffehurran och ned i tvättstugan för att toktvätta. Sedan lite lugn och ro med kaffet innan jag drog igång nästa projekt - städa ut julen. Steg ett gick ut på att samla ihop allt julpynt och lägga det på ett bord. Steg två går ut på att fota den enorma mängd julpynt vi tydligen har och sedan blogga om det. Steg tre vill jag inte tänka på i detta läge.

Hur är det möjligt att ha så här mycket julpynt?

Mitt favoritpynt som jag valt själv. En fågel vid namn Absalom, en riktig fining.

Dagen kommer att fortsätta med mer tvätt, vintersport, steg tre samt ett biografbesök, håll i hatten!

Fredag - One night in passion

Ok, där överdrev jag nog en smula, one night in a cold car and at some partys kanske är mer sanningsenligt. Ni minns säkert att jag för nått inlägg skrev att jag var sugen på festligheter och utgång, och att jag skulle kontakta den gode Rick, vilket jag gjorde.

Minsann, han skulle ha en liten förfest innan en större fest som i sin tur skulle utmynna i utgång.

Men vi börjar från början. När jag kom hem från jobbet i fredags så hade Bettina maten klar, sånt gillar jag! Baconlindad kycklingfilé med ädelostsås och potatisklyftor. Efter att vi vräkt i oss det blev det simhallen och sedan Let's dance hos Effe och Mia. 21:15 började Bettinas jobbarhelg och jag tog mig hem till Rick.

Där fanns Rick och Emma..

.. samt mannen som går under namnet Jobb-Danne.

Det dracks öl och sågs på musikvideor med en ung Axl Rose, samt med en gammal dito. Guns 'n Roses har aldrig varit ett favoritband, fattar inte alls storheten, men alla andra verkar tydligen göra det. Lyckades dock smyga in lite Dropkick Murphys och Shane Mcgowan. Vips så var klockan halv elva och det var dags att dra vidare.

Vi färdades tvärs genom staden och hamnade på fest hemma hos någon Magnus/Mattias nånting öst på stan. En hel drös människor som jag känner till men inte känner, brukar inte bli så roligt på sådana fester men det lossnade efter ett tag. Jag och Magnus/Mattias hade rätt så identiska dvdsamlingar samt exakt samma kylskåpsmagneter, bara en sån sak. Det tragiska med festen var den ohyggligt dåliga musiken. Vad är det för sorts människor som lyssnar på Van Halen och Aerosmith? Jag bara frågar. Fick höra en halv System of a Down samt nästan en hel Manowar på två timmar. Jösses! Men man fick röka inne, det är ju alltid kul, speciellt när det var -25 ute. Tog inga bilder på festen då det känns lite fräckt att fota hemma hos folk man inte känner och sen slänga upp på internet. Men lägenheten såg ut som lägenheter mest ser ut, och människorna där var långhåriga och skäggiga.

Vid tolvsnåret var det då tillslut dags för utgång och vi tog sikte på O'Learys. Som alltid när man ska dit uppstår nostalgiska samtal om Havanna, Umeås bästa och billigaste uteställe någonsin? O'Learys känns bara plastigt och ovälkomnnande, fick visa leg i entrén! Jag fyller 31 om en vecka och jag ser tametusan inte ut som 20, bara dumheter från vakterna. Så var det minsann inte på Havannas tid, där var det en nick och ett välkommen in. OK, jag ska inte klaga på vakterna, dom har ett tufft jobb.

På O'Learys träffade jag Jojje, som dagen till ära hade hatt, vi tog ca 275000 bilder på oss i våra hattar, den här blev bäst. Jojje är faktiskt ett ganska kul fenomen, jag tror att jag skulle kunna gå in på vilken krog som helst i norra Europa och träffa honom. Jojje är även en av de tusen musiker jag är bekant med, han spelar bland annat i Auberon. (damn så blek jag ser ut!)

Träffade även kusin Bunny. Tog inget kort så jag snor hans bild från FB istället.

Hur som helst så var det flera personer och kände och var bekant med på plats, men efter att jag gått runt en sväng var alla som bortblåsta. Gick runt några varv till och konstaterade att alla verkligen var bortblåsta. Klockan började närma sig halv två så jag åkte hem och sov.

Snipp snapp snut så var fredagen slut. Rafflande fortsättning på helgen följer, innehåller höjdpunkter som kyla, kyla och köld.

Just det, hade på mig en rutig skjorta och jeans, precis som 90% av alla jag träffade under kvällen, nästa fredag ska jag ha morgonrock och lederhosen.

Huvudstäder och lite fotboll

Sundsvall vill marknadsföra sig som Norrlands huvudstad, något de kommit fram till genom att fråga ut 2500 Sundsvallsbor. Ja tacka för det, skulle man ha frågan 2500 Blattnickselebor om Blattnicksele skulle marknadsföra sig som norrlands huvudskad skulle nog resultatet blivit det samma. Om det nu finns 2500 Blattnickselebor, tvivlar på det. Men hur som helst, ansågs inte Sundsvall som norrlands huvudstad förut, det var väl inte mer än 10-15 år sedan Umeå började kalla sig för det? Gav Sundsvall bara upp då och tänkte "jahapp, det var det"?

Nu har ju Norrland ingen huvudstad så ingen stad kan faktiskt kalla sig för det, däremot så kan dom marknadsföra sig som det, och inget hindrar väl att två städer gör det?

Om Umeå eller Sundsvall ska anse sig vara huvudstad är svårt att klura ut. Umeå är ju helt klart störst, har ett universitet och ligger mitt i Norrland. Sundsvall däremot är en väldigt vacker stad, mycket handel och är duktiga på hockey. Svårt att avgöra. En sak som är säker är dock att Skellefteå tamefan inte är norrlands huvudstad, ful stad utan nånting roligt alls.

Kanske en klassisk stadskamp skulle avgöra frågan? Det vore ju riktigt roligt! Kändisar tävlade i olika grenar, 10000 personer från varje stad tävlar i skidåkning, vi-i-femman-cage-figher och allt möjligt. Naturligtvis skulle det sändas i TV, Staffan Ling och Kjell Lönnå kunde vara programledare, och om det blev oavgjort skulle det avgöras genom armbrytning mellan Staffan och Kjell, den matchen vinner Staffan lätt. Kom ihåg vart ni läste det först.

---

Ett skadedrabbat Millwall som gått som tåget sista tiden tar emot ett Ipswich som efter sjutton bedrövelser slog Arsenal med 1-0 i cupen i onsdags. Kan bli en riktigt fin match, läs gärna min rapport om saken här.

Blandade sötsaker och ett mirakel.

För att inte vara så grymt förutsägbara så var vi inte på simhallen igår, se där, även vi kan ändra oss. Däremot hälsade vi på Effe och Mia som vanligt, men det var vi tvugna till. Mia hade byggt ut sina tatueringar med en väldigt söt humla vi bara var tvugna att titta på.

Herrugud, humlan har hatt och skor! (den är inplastad)

Well, vi åt blomkål, drack kaffe och såg på tv. Gjorde en jätteblunder på Vem vet mest, stör mig fortfarande. Sen var vi med om något fantastiskt, ja nästan ett mirakel. Vi såg en dokumentär om ett amerikanskt par som fick sexlingar, vi fick följa med från insemineringen till så bebisarna kröp omkring. Ungarna föddes med kejsarsnitt och var så klart för tidigt födda. Jösses vilka små aliens! Men nu till miraklet. Inte en endaste liten ynka plutt gång tackades gud! Vafan, det är en amerikansk dokumentär! Från Arizona! Dom tackar ju för bövelen gud när dom tankar bilen. Antigen var filmen klippt för att passa europeér eller så var det ett väldigt vettigt amerikanskt par. Nu säger jag ju inte att gud inte finns eller så, det är upp till var och en och det finns inga bevis för någonting, men man behöver inte tacka hen för allt som händer.

Nu raskt över till nästa sötsak, ett hem för övergivna sengångare! I Costa Rica finns tydligen ett sådant hem, åh vilka gullungar! Vill också ha en sengångare som hänger i takfläkten och typ gör ingenting. Men jag får nöja mig med mina katter. Dom är fina också.


Klippet är från aftonbladet så det är en hel del reklam och sånt, men ta er tid att vänta, det är värt det. Syns inte klippet? Klicka här.


Pungråttan Heidi får också vara med.


---

Har inte hört något om festligheter ikväll, man kanske skulle ringa den trogne Rick...

---

Ingen sötsak men väl jag i dagens kläder. Har aldrig visat mig offentligt så här.