Feminism - går kön före allt?

Lars Ohly har som alla sett aviserat sin avgång från vänsterpartiet och jakten på efterträdare är i full gång. Jag är väl inte direkt jätteinsatt eller jättebrydd om vem som tar över skutan. Det är långt till nästa val och jag är miltals ifrån att ha bestämt mig vart min röst ska falla. Men om det blir Jonas Sjöstedt som tar över partiet så ökar väl chansen lite grann att det blir dom. Men det kan lika bli kungen som får min röst, så stort är spannet.

Huuur som helst. Av vad jag har förstått är det många vänsterpartister som sagt att det måste bli en kvinnlig partiledare eftersom det är ett feministiskt parti. Alternativet är en manlig och en kvinnlig i ett delat ledarskap.

Ursäkta en gammal kaffedrickare, men är inte sådana uttalanden tvärt emot jämställdhetstanken? Det viktigaste måste väl vara att en person blir bedömt utefter sina egenskaper, kunskaper och personlighet istället för vilket kön personen råkar ha?

Jag bryr mig föga om min chef råkar vara man eller kvinna, bara det är en bra chef. Jag struntar fullständigt i om busschauffören som kör mig till jobbet är man eller kvinna, bara den personen är duktig på att köra just buss.

Samma sak med en partiledare. Denne skall vara kompetent, karismatisk, påläst, god (får man hoppas) och veta att den är där på grund av vem den är, istället för vad den är. Det blir lite lustigt när dom enda som verkar bry sig om kön är just de som vill att könet inte ska spela någon roll.

Sen det här med delat ledarskap, vad är det? Nåt jäkla Lars-Tommy-rappel som inte kommer att fungera i längden.

Till sist. Nu har jag skrivit ordet kön och könet ohyggligt många gånger. Är det bara jag som tycker att det är ett lite... otrevligt ord? Kalla mig pryd, men giv oss en ny benämning.

Jonas - En kompetent person som råkar vara man.