Imorse var det väldigt nära en försovning. Klockan 07:13 vaknade jag lugnt och fint, tittade på klockan och fick panik. I vanliga fall kliver jag upp vid 06:30, jag var 43 minuter back. Slängde mig ur sängen och drog som en brandman på mig kläderna och sprang iväg och borstade tänderna. Slängde ned mina nya skor och matlåda i väskan och gick ut genom dörren, nu var klockan 07:16. 07:21 anlände jag till Bettinas jobb, IN I BILEN! Fort hemmåt, körde en en buss dit, och en hem. Hemma 07:28. Gick med ohyggligt raska steg mot busshållplatsen 800 meter bort. Framme 07:34. 07:35 kom bussen. Från sovande via Västerslätt till bussen på 22 minuter. Fan, jag kan ju ta sovmorgon i framtiden.
 |
| Typ den här minen hade jag när jag insåg vad klockan var. |
Naturligtvis vore det ingen katastrof om jag missade bussen, kan ju alltid ta bilen. Men det känns så dumt när man betalat för busskortet.
Nu är det bäst jag skyndar mig så jag hinner med bussen hem. Laters!
---
Jepp, jag han med bussen. Fick platsen längst bak till vänster, helt plötsligt blev man 15 igen :) Och helt oväntat lägger farsan ut en bild på mig då jag var 14, hoho.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar