Isacs värld: Milano 2011

Då kör vi.

Efter en hektisk arbetsdag mötte jag upp med Effe hemma hos honom vid 14-tiden på torsdagen och vår långa resa tog sin början. Dock tog vi redan efter två kilometer en paus på Shell vid E4:an. Vi köpte godis och annat nödvändigt för resan. Framför oss i kön stod världens långsammaste man, så vi kom oss inte iväg förns vid 14:30 tiden.

Nå, resan började bra och vi tog oss till Örnsköldsvik i ett huj, men sedan började problemen. Ett oväder drog in och lade sig över hela norrlandskusten enda ned till Stockholm. Snön vräkte ned, och snabbt var det en decimeter snö på vägen, det drevade och föll. Det jobbigaste var dock snöröken. När man mötte/kom ifatt/blev omkörd av en långtradera så var man totalt blind i upp till tio sekunder. Vi kunde som max köra 60km/h och ofta långsammare än det. Till på köpet så var det en olycka strax söder om Sundsvall, och vi blev stående i kö i en och en halv timme. Tur man hade iphonen med svtplay - hipp hipp!

Här var det faktiskt rätt bra väder.

Vi fick stanna en gång i timmen för att rensa rutan och vindrutetorkarna från is. Denna bild säger allt om hur det kändes.

Men tro det eller ej, vi kom fram till Arlanda! Extremt försenade. Vi hade planerat 7-8 timmars sömn på flygplatshotellet, men det blev bara en snabb whiskey och sedan två timmars paniksömn.

Effe serverar en kopp välförtjänad sprit.

Ringer hem och rapporterar.

Så var det fredagsmorgon och vi klev upp ledbrutna och förstörda, men inget skulle stå i vår väg, vi skulle till Milano! Tyvärr så stod det en hel del snö ivägen för oss. Vi klev ombord på planet, ett PROPELLERPLAN, inte kul att flyga över östersjön i ett sånt i snöstorm. Men värre skulle det bli. Vi skulle alltså mellanlanda i Riga, vänta två timmar sedan flyga vidare till Milano. Men redan på Arlanda började problemen. Det var kö till avisningsmaskinen och vi tog oss iväg en timma försenade. Vi hade alltså en timmes marginal i Riga, "det här hinner vi" ropade vi glatt. Men sen gick allt emot oss igen. Planet fick inte tillstånd att landa i Riga, det var för mycket snö. Så i två timmar cirkulerade vi i propellerplanet över Lettland. Det var inte alls roligt.

När vi väl tog mark så hade naturligtvis flyget till Milano gått och vi ställde oss i kön till airBaltics informarionsdesk. Det var den slöaste kö vi någonsin stått i. En massa balter som stod och surrade med flickorna bakom disken, hängde runt, pratade med varandra, trängde sig före. Varje person tog väl en kvart att expidera. Kan säga att jag inte är nöjd med det lilla jag såg av baltikum. När det äntligen blev vår tur upplyste vi om vårat problem, pang-bom så var vi inbokade på en flight till Bryssel, och sedan till Milano. Två minuter max tog det, se och lär balter, se och lär..

En armé av snöskottare klarade inte att hålla undan snön.

Det var två timmar kvar tills att vi skulle åka till Belgien, så vi tog oss en pizza och en bärs. Som allt annat denna resa blev det dyrare än vi hade tänkt. 18 euro var, billigare i Sverige. Men gott var det!

Lettisk pizza #1

Lettiskt pizza #2

Men vi tog oss i alla fall iväg till Belgien. Bryssels flygplats var grymt tråkig, och de hade roliga rullband som vi åkte på fram och tillbaka.

Weeeeee!

Från Stockholm - Riga - Bryssel flög vi med airBaltic, ett sugigt flygbolag med dyr mat och kaffe. Men från Bryssel till Milano hade vi tur! Vi hamnade i klassen under businessclass, och fick sköna stolar, fri mat, fri sprit och gratis tidningar. Nice.

Tillslut landade vi på Italiensk mark. Men inte på Milanos flygplats Linate, utan på regionsflygplatsen Malpensa, fem mil från Milano och vi åkte iväg på en nattlig färd med nattbuss, det gick undan. Men så vips var vi framme i Milano och efter ett tags funderande och karttittning orienterade vi oss och hittade till hotellet. Där blev det en lång dusch, en snabb öl och sedan sömn (klockan var 01:00).

Godnatt!

Klockan 08:30 ringde väckarklockan på morgonen och vi steg upp friska och raska, nu skulle vi göra Milano! Efter en onyttig men väldigt god frukost gav vi oss ut.

Chocklad-crossianter och starkt kaffe. Äpplet är med för syns skull.

Vi började sidan knalla runt i centrala Milano. En riktigt fin och härligt sliten stad. Vi gick planlöst, blev det grön gubbe gick vi över vägen, var det rött gick i framåt. Vi gick i cirklar runt staden och såg det mesta. Doumen, domkyrkan var imponerande stor, men kände sig rätt så liten bredvid. Vi hade planerat att käka äkta italiensk pasta, men det var ohyggligt dyrt överallt, så det blev gatukök för oss.

Det finns inga pubar (tydligen) i Milano, bara små godsaksställen överallt. Vi köpte därför med oss väldigt billig öl från affärn och drack på hotellet. Det är svårt att beskriva precis vad vi gjorde, men ni för titta på bilderna istället.

Soluppgång i Milano.

Står och hänger lite tufft.

Här står Effe och hänger tufft.

Högt i tak i gallerian.

Högt här också.

Doumen. Kan ni se mig på bilden?

En kopp kaffe på en uteservering, hemma var det -24.

Effe var lite sugen, men det var stängt ;)

Lite random kravaller.

I en park (vilse, notera kartan i handen och den sökande blicken).

Effe står och spanar i samma park.

Ja, vi köpte som sagt lite öl och begav oss hem till hotellrummet. Där lyssnade vi på dödsmetall och inväntade matchen.

En kasse bärs!

Kassens innehåll.

Det var så trevligt på hotellet att vi nästan hamnade i tidsnöd. Vi hade planerat att åka tunnelbana ned på stan, och sedan ta spårvagnen till arenen. Men eftersom vi inte är från Götebööörg fattade vi inte hur spårvagnsåkande gick till så vi tog en taxi till San Siro. Den enda som blev billigare än vi tänkt oss.

I taxin.

Utanför San Siro! Äntligen framme.

Effe köper öl.

Solnedgång vid San Siro.

Efter lite trixande tog vi oss in på arenan. Och det liknade inget jag sett förut. Planen var mycket mindre än den ser ut på tv, arenan var ochså mycket trängre, men mycket mycket högre än man kunde tänka sig. Det var verkligen som att sitta i en kokade gryta!

Ett trevlig gäng tjejer fotograferade oss.

Curva Sud eldade på.

Där är Zlatan!

I Italien får man dricka öl på fotboll.

Ni kanske får intrycket av att vi bara drack en massa öl. Det stämmer inte, ibland drack vi sprit.

Action i straffområdet.

Hur var matchen då? Tja, Milan dominerade och Zlatan lekte. 4-0 blev det tillslut. Matchens höjdpunkt? När Zlatan byttes ut och fick stående ovationer.

Fulla av mod och öl så beslutade vi oss för att ta tunnelbanan hem. Efter en evighetslång promenad kom vi fram till stationen. Jag skulle vilja ta ett snack med Milanos stadsarkitekt. Varför inte bygga tunnelbanan så att den går förbi San Siro? Eller varför byggde dom inte San Siro vid tunnelbanan? Jättemärkligt.

Hur som helst gick det utmärkt och smidigt att ta sig hem igen. Tunnelbanor är smarta och logiska, inte alls som spårvagnar som verkar gå lite hur som helst, vart som helst utan någon som helst ordning.

Vi var hungriga som sjur så vi gick till det lokala kinastället och käkade. Vi kollade in menyn och det såg hyffsat billigt ut. Då hade vi inte räknad med att riset kostade 8 euro och att det var en serveringsavgift på 4 euro. Dyrt men gott.

Vi hittade en bil som beskrev hur vi kände oss på ett bra sätt.

Man får röka på restauranger i Milano, trevligt tyckte Effe!

Klockan började nu närma sig midnatt och utelivet började vakna till. Men vi två gamla farbröder kände oss lite slitna och ömma, och begav oss hem till hotellet för tv och några bärs. Sen var det godnatt.

En inte smart grej att göra när man far utomlands är att ha på sig nya skor.

En kanal visade den här snubben dygnet runt.

Hell Bier!

Söndagsmorgon. Upp och käka onyttig frukost. Åka tunnelbana till centralstation, flygbuss till Linate. Flyg till Riga, flyg till Stockholm. In i kalla bilen och köra hem. Brum Brum. Hemma i Umeå 04:15 ca, somnade 05:15 typ. Upp och jobba 09:00, hej och hå!