Det blev mycket troll i helgen. Först hittade jag en video med Finntroll som jag inte sett. Fantistisk video från en fantastiskt band som inte gjort speciellt fantastiska videor hittils. Men se och njut:
Får mig att tänka på min egna lilla hemmasnickrade Finntrollvideo, se och njut:
Jo jag vet att man inte kan rimma swine med grin, men ett välkänt Umeåband rimmade en gång creator med predator, så jag kallar det konstnärlig frihet.
Världens bästa Effe, Mia och Fredrik fylleköpte en Finntrolltröja åt mig på house of metal, tackarrrr!
Senare på helgen såg vi tillslut Trolljegeren som jag skrivit om tidigare... Här! Mia och Bettina tyckte den var rakt genom urusel, Effe och Fredrik var inte heller imponerade. Jag tyckte den var rätt så kul, och effekterna var snygga. Bra mycket bättre än annan skit som görs. Väldigt många plot-holes tyvärr. Om en person jobbar som trolljägare, varför springer han då runt i skogen och vrålar TROOOOLL när han stöter på ett?
---
På lördagen hälsade vi på hos mamma och styvpappa, fick världens godaste och blodigaste oxfilé, drack gott och såg melodifestivalen. Hyffsat rätt låt vann. På söndagen blev det vattenträning och flygande jakob, mums!
Tro det eller ej, men jag lyckades nästan med mitt filmprojekt! Fyra filmer vart den under helgen, och bara ett snedsteg. Jag gick inte via Elizabeth till Gosford Park, utan såg en helt annan film istället. Men låt oss börja från början.
Stone of destiny
Det här var den första filmen jag såg. En underbart skön matiné, vackra miljöer, spännande story och absolut inget våld. En skön brittisk må-bra film när den är som bäst. Robert Carlyle är mycket bra som nationalistledaren John MacCormick. Är du ute efter en trevlig stund i tv-soffan? Se denna!
Trailer:
Once upon a time in the Midlands
Via Robert Carlyle går vi vidare till Shane Meadows film från 2002. Skön brittisk diskbänksrealism i en rolig men även lite mörk historia. Nörden Dek (Rhys Ifans) friar till sin flickvän Shirley (Shirley Henderson) på tv men får nobben. Shirleys ex och pappan till hennes barn, småtjuven Jimmy (Robert Carlyle) ser händelsen på tv och beslutar sig för att ta tillbaka henne. I hans spår följer hans tre kumpaner som är ute efter honom. Ett härligt persongalleri och en mycket bra berättad historia, Shane Meadows är ett geni.
Trailer:
Elizabeth : The golden age
Via Rhys Ifans hamnar vi denna historielektion. Året är 1558 och den spanska armadan är på väg för att invadera England. Jungfrudrottningen Elizabeth är en enda som står i vägen för det spanska imperiet. Väldigt lite krig, väldigt mycket jungfrulig kärlek. En bra film men den kändes inte riktigt rätt just nu. Och Cate Blanchet har varit snyggare.
Trailer:
Dead man's shoes
Nu var det tänkt att jag skulle se Gosford Park, men det blev den här istället. Shane Meadows igen, han börjar bli min favorit filmmakare nu! En mörk, blodig, hemsk och inte alls rolig film om hämnd. Bröderna Richard (Paddy Considine) och Anthony (Toby Kebell) återvänder till sin hemstad. Antony är utvecklingsstörd, och medan Richard var i armén råkade Anthony ut för något hemskt. Richard ska nu ta hämnd. Det blir en blodig, total hämd. En jätte-jätte-jätte bra film det här också, men inget för den med svaga nerver.
Trailer:
Fyra bra filmer, de får betygen 4, 4, 3 och 4. I sanning en bra helg.
Bettina jobbar hela helgen så jag har tre kvällar/nätter i rad då jag ska plöja film. Jag jobbar med associtationsteknik (det där måste vara felstavat) när jag väljer film. Förra helgen såg jag den tokhyllade The King's speech, och där nämns som jag tidigare nämnt The stone of Scone. I inlägget jag skrev om den berömmda stenen ljög jag som en sotare (rödhåriga ljuger som sotare - riskradion) och sa att jag skulle se filmen om hur den stals under kvällen (The stone of destiny). Det blev inte alls så, istället såg jag på fotboll.
MEN ikväll ska jag se den. Frågan är vad jag skall se efter den. Robert Carlyle har ju en roll i den, och han spelar ju även med i Shane Meadows Once upon a time in the Midlands. Av en händelse så har jag den filmen hemma. Det blir till och med en dubbelassicitation (sic!) här, eftersom Shane Meadows är mannen bakom filmen jag såg före The King's speech, nämnligen This is England.
Men helgen är ju lång, och hur fortsätter jag efter den då? Jo, huvudrollen spelas av Rhys Ifans, som även är med i Elizabeth : The golden age. Jag har länge velat se den då jag tycker att den filmens huvudperson Cate Blanchett är världens vackraste skådespelerska. Så blir det.
Cate Blanchett spelade som ni alla vet samma Elizabeth i filmen Elizabeth från 1998. I den filmen var även Kelly Macdonald med. Kelly minns vi som Diane i Trainspotting bland annat. Kelly Macdonald är även med i Gosford Park från 2001. Det blir helgens fjärde film.
I Gosford park spelar även Stephen Fry, så eventuell kvarvarande tid spenderas med komediserien A bit of Fry & Laurie, med allas våran Dr House.
Helgen ser alltså ut så här:
Fredag: Stone of Destiny, Once upon a time in the Midlands.
Lördag: Elizabeth : The golden Age, Gosford Park.
Söndag: A bit of Fry & Laurie
Eller som bild:
Stone of Destiny via Robert Carlyle till Once upon a time in the Midlands via Rhys Ifans till Elizabeth : The golden age via Kelly Macdonald till Gosfordpark via Stephen Fry till A bit of Fry & Laurie. Solklart.
Jag gillar ju krig. Nä det blev fel. Jag är mycket intresserad av historia, i synnerhet stora omvälvningar, dvs revolutioner och krig. Därför tycker jag det är intressant med krig. Såja, det lät bättre.
Jag gillar även tv och film, om något fick för sig något annat pga av Harry Potter inlägget igår så har ni missuppfattat. Så, summan av svartpepparn är att jag borde gilla filmer och tv-serier om krig.
Ja bevars! Det gör jag, även om jag haft lite problem med de senaste jättehypade programmen som Generation Kill, Band of Brothers och Pacific. Problemet är att alla ser ju likadana ut! Vem var nu vem? Drygt. Däremot älskade jag Inglorious Basterds, fantastisk film. Ja vad fan vill du komma till, frågar du dig kanske?
Jag är inte där än. Andra världskriget är mitt "favorit"-krig och jag gillar filmer som utspelar sig under den tiden. Gärna filmer som visar de lite bortglömda delarna av kriget, tillexempel den fantastiska Talvisota som handlar om finska vinterkriget. Det jag saknat är filmer om svenskar som deltog i kriget. Att sådana filmer saknas är inte så konstigt då de flesta svenskar stred för SS.
Meeeen nu kommer jag till saken. Idag har filmen Gränsen premiär. En svensk film som handlar om några beredskapsmän som bevakar gränsen till Norge. Det är en tråkig och kall uppgift, och en dag beger sig två svenskar över gränsen för att "titta på tyskarna". Det vill sig inte bättre än att de blir tillfångatagna av tyskarna och de kvarvarande svenskarna bildar en räddningspatrull. Med i den patrullen finns en finsk vetetan från ovan nämnda vinterkrig. Kan vara hur bra som helst!
Frågan är om man ska lita på DN som gav den en etta eller VF som gav den en fyra? SVD och VK ger en trea. Hoppas pretentiösa DN har fel..
Inom en snart framtid så har jag och Bettina tänkt se nya Harry Potter filmen Harry Potter och Dödsrelikerna del 1. För att komma ihåg vart i storyn vi var så såg vi igår kväll Harry Potter och halvblodsprinsen och än en gång blev jag besviken. De första Harry Potter-filmerna var mycket bra, men allt eftersom blir dom bara sämre och sämre, tyvärr! Det värsta var när vi såg Fenixorden, boken är den klart bästa i serien men filmen var bara... tja, hyffsad. Samma sak som med filmen vi såg igår, visst var den bra, köttbullar är också gott, men det är fan inte oxfilé.
Böckerna om Harry Potter är bland det bästa jag läst i mitt liv, otroligt bra intriger, miljöer, handling och persongalleri. Filmerna är röriga, osammanhängande och tyvärr haltar skådespelandet ordentligt. I Halvblodsprinsen går Harry runt och ler fånigt i hela filmen, varför? När man läst ut en HP-bok så känner man sig både upprymd och tom, när man sett klart en film så känner man inget speciellt, kanske lite sugen på mat.
Det är ju ett bevisat faktum att böckerna alltid är bättre än filmen (exempel: Harry Potter, Narnia, Mitt livs chans, Jakten på röd oktober, När lammen tystnar, Trainspotting, War games osv (undantag: Sagan om ringen, Fight club)). Visst är filmerna bra, men jag tycker så hemskt synd om de personer som sammankopplar t.ex Harry Potter med filmerna och inte böckerna, de går miste om så otroligt mycket.
Jag har aldrig riktigt gillat att gå på bio. Visst är det kul att se på stor duk med bra ljud osv, det som jag stör mig på är andra människor. Folk måste lämna all vett och sant hemma när de går på bio, de uppför sig som ociviliserade vildar. Bioregler:
* Sitt still.
* Prata inte.
* Och för i helvete, prassla inte!
"These are principles, which every man of every faith can embrace. These are not polite suggestions, these are codes of behavior and those of you that ignore them will pay the dearest cost...!"
Men som sagt, när man blir bjuden på The Chronicles of Narnia: The Voyage of the Dawn Treader i 3D av svärmor J, svärfar P och svåger E tackar man inte nej! Dessutom uppförde sig folk rätt så OK igår, var bara en liten skitunge som inte kunde hålla sig från att kommentera och sparka mig i ryggen.
Nå, filmen då. Jag gillade verkligen första Narnia filmen, den hade kvar matinékänslan från Naria-serien som gick på sommarlovsmorgon på 80/90-talet. Andra filmen, prins Caspian tyckte jag inte var så huvva bra, gigantiska plot-holes och obergripliga handlingar. Den tredje som vi alltså såg igår var däremot den starkaste i serien. Inga stora slag utan hela filmen utspelade sig ombord på ett skepp och på några öar. Klassisk äventyrshistoria om ett gäng som ger sig ut för att försöka rädda världen. Fruktansvärt välgjord film med hög kvalite på skådespelare och effekter. Och 3D, nanting så häftigt det är.
Obegripligt nog har jag inte läst CS Lewis originalhistorier, jag har dom hemma så jag får väl ta och göra det vid tillfälle. Official trailer:
På tal om böcker som blivit film så läste jag som ni nog minns Fight Club av Chuck Palahnuk förra veckan. Eftersom boken alltid är bättre en filmen så antog jag att då filmen är helt fantastisk så måste boken vara det bästa som någonsin skrivits. Nu var det inte exakt så. Boken var väldigt bra, rapp text och inga döda partier, full fräs, mörkt och mystiskt. Men var inte filmen bättre? Det var så pass länge sedan jag såg den så jag minns inte, har den halkat efter med tanke på allt bra jag sett sedan dess? Filmen är trots allt 12 år gammal och jag har inte sett den på 7-8 år. Sagt och gjort, plockade ut den från bokhyllan och laddade datorn.
Jäklar så bra film! Brad Pitt måste vara en av världens bästa skådespelare, och snäppet efter kommer Edvard Norton. Den här filmen har allt. Den var en gammal DVD så kvaliten var rätt så risig, men det blir bara bättre av det. De mörka slitna miljöerna blir bara med mörka och slitna. Storyn sitter som en smäck och twistarnas twist är lika bra som alltid. Har du inte sett den? Jösses, då har du missat något! Official trailer:
Blev ingen simning som jag sa, utan en lång och skön tupplur när jag kom hem. Efter den var det bara att packa ihop våra saker och besöka Effe och Mia (tidigare kända som E och M), fredagskäk var planerat.
I somras besökte vi våra goda vänner Josefin och Martin i Arjeplog, mycket trevligt. Hur som helst så hade dom en raclette som vi lagade mat i. Grymt gott, och senare på sommaren lyckades vi få tag på en egen (30 pix!) och nu skulle den invigas.
Racletten in action.
Mia dukar.
Alla får varsin liten spade/stekpanna. På den lägger man valfri mat, tex fläskfilé, lök, paprika mm. Sedan steker man sin mat uppe på racletten. När man är nöjd fyller man på med grädde, soja eller Chilisås, strör på lite ost och gratinerar hela härligheten inne i själva apparaten. Serveras med ris. Fantastisk uppfinning och maten var god. Just det, Fredrik var som vanligt där också, samt Mias lillasyster och dennes kompis. Och My.
Efter maten var det dags för premiär av Let's dance. Effe bjöd på en whisky och plötsligt var klockan ett och flaskan tom. Efter en vinglig väg hem dråsade vi i säng, Bettina fräsch och nykter, jag riktigt illamående.
Lördag.
Helt otroligt vaknade jag inte bakfull, hurra! Morgonen ägnades åt skidtittande. Jäkla norrmän till att plötsligt bli så bra. Eftersom vi inte simmade i fredags så åkte vi till simhallen.
En simhall som tydligen fyllde 40 år idag så det var smockat med folk. Vi kom dock åt att simma våra längder och trampa vårt vatten. Bokade in vattengympa pass på tisdag, ska bli väldigt spännande att prova på.
Nåväl, efter detta åkte vi hem. Sov. Åt korv och potatismos. Sov. Åkte hem till Effe och Mia (surprise surprise). Naturligtvis var Fredrik också där. Vi käkade kex och ost och såg filmen Devil. Riktigt oväntat bra! Kan bli årets skräckfilm.
Nu är vi hemma igen, Bettina sover och jag bloggar. Imorgon ska jag hjälpa syster och svåger att flytta. Igen. Kul att dom kommer att bo på rätt sida av älven nu.
Höll på att få med mig katten Siri hem från Effe och Mia.
Ja, tv-serien jag sett på de senaste kvällarna är Shane Meadows This is England '86. Det är en miniserie i fyra delar som är en fortsättning på filmen This is England från 2006.
This is England, alltså filmen utspelar sig i en sliten engelsk industristad 1983 mitt under brinnande Falkladskrig. Tolvåriga Shaun har förlorat sin pappa i kriget och är mobbad i skolan. Han blir "adopterad" av ett gäng skinheads som gör honom till sin maskot. Allt är frid och fröjt tills Combo kommer ut från fängelset och allt brakar åt skogen. Combo är inte som dom andra skinsen utan en rasistisk översittare som splittrar gänget i två delar, ett med tradiotionella skinheads och ett med rasistiska. Filmen börjar tragiskt, sen blir det bättre innan det bara blir tragiskt igen. Grymt bra film dock, ett måste för alla med minsta intresse av subkulturer och england. Här under är den officiella trailern.
This is England '86 är alltså fortsättningen. Som titeln hintar om så utspelar den sig tre år senare, 1986. Shaun har blivit större och gått ut skolan. Han har ångest över vad som hände 1983 och tycker att det är hans fel det som hände. Combo är försvunnen och skinheadsgänget har återförenats. Ledaren Woody ska till och gifta sig med sin Lol, men allt går fel vid vigseln. Om Shaun var huvudperson i filmen så är det Woody, och speciellt Lol som är huvudpersoner i serien.
Som alltid med serier så får man en bättre presentation av karaktärerna. Dom får föräldrar, syskon och bakgrundshistora. Mycket intressant då man i filmen i princip inte fick veta något. Så gott som alla karaktärer finns kvar men vissa har genomgått stora förändringar, inte minst Banjo. I filmen var han Combos hantlangare och en grymt obehaglig typ, i serien är han en stor och rolig nallebjörn som bakar kakor, gråter och kramas. Så kan det gå! Stackars Woody har skaffat en otroligt ful frisyr, och skinheadsstilen är nedtonad. Det är dock fortfarande en orgie i Ben Sherman, Fred Perry och Sergio Tacchini, vackert.
Hur som helst så får Shaun kontakt med Woody och de andra igen. De två första delarna är regisserade av Tom Harper och är nästan en komedi. Det är skoj och skratt med slapstickhumor nästan. I del tre och fyra är det Shane Meadows som regisserar och allt blir mörkare och hemskare. Och ja, Combo dyker upp igen, även om det inte är han som en den värsta skurken nu. Trailer:
Grymt bra serie, har ni inte sett den? Gör det, och se filmen först! Och ja, det kommer en uppföljare till! This is England '90 är planerat, yes yes yes.
Som sagt Woody, vad har du gjort med håret?
Ett klart minus är tyvärr musiken, förvänta er inte någon punk eller oi!, det är reggae, ska och soul som gäller. Snyft.
Som sagt, rolig slapstick i början, kan detta vara det fånigaste slagsmålet i brittiskt tv-historia?
När våra nordiska grannländer inte får stryk i diverse vintersporter så gör dom mellan varven rätt häftiga filmer. Jag har hittat en från Finland och en från Norge som bara måste ses.
Den finska heter Rare exports och handlar om... Tomten! Men den här tomten är inte intresserad av att ge klappar till snälla barn, snarare gillar han att straffa elaka diton.
Den norska heter Trolljegeren eller The Troll Hunter. En Blairwitch-kopia som handlar om ett gäng ungdomar som ger sig ut för att leta troll. Det är viktigt att ingen av deltagarna tror på gud, eftersom troll kan känna lukten av kristet blod. Men talar alla verkligen sanning?
