Winston Churchills view of Adolf Hitler (samt en utflykt och ett djur)

Ja då var det dags för ett genererat blogginlägg igen. I rubriken ser ni ämnet. Inte ett lätt sådant.

Eftersom jag är anekdoternas mästare drar jag väl till med en sån:
Winston Churchill låg sent på kvällen i sin säng, drack en whiskey och rökte en cigarr när hans betjänt kom in med ett brådskande papper. Där stod det att läsa att Adolf Hitler tidigare den dagen tagit sitt liv. Churchill läste så intensivt att han inte märkte att han askat i sängen och sängkläderna tagit eld, varvid betjänten utropade "Sir, ni brinner!". Churchill släppte inte papperet med blicken utan sade lugnt "Men så släck mig då". Sanningshalten kan diskuteras.

Själv är jag hyffsat trött idag. Igår åkte jag och farsan ut till hembyn Vitvattnet för att ta med lite saker från ett förråd hem till honom. Kul att komma ut till byn igen, har inte varit där i år. Träffade även Farbror Robert med fru Eva och min kusin Stefan från Hökarängen. Märkligt att jag känner så mycket folk just där.

Hittade en tidskriftssamlare med mina gamla papper. Det var födelsebevis, dogtags, BB-armband, en massa teckningar och berättelser jag dikterat under mina unga år. Naturligtvis kommer ni att få läsa några av mina alster.

Hur som helst, när jag väl var hemma igen så satte jag igång att rensa och förvälla svamp vi fått av snälla svärmor Jeanette. Optimist som jag är trodde jag att jag kunde se på Match of the day samtidigt som jag rensade. Följden blev att varje svamp tog upp till en minut att fixa. Halv två inatt var jag klar och kunde äntligen ta mig i säng.

Fem timmars sömn alltså. Och idag så jobbar jag extra på Ersboda, jag har alltså 12 timmars jobb framför mig. Håhåjaja. Tur det finns kaffe, det svarta guldet.

Ett litet djur vi träffade i byn. Väldigt busig men mycket gosig. Jag tror det var en hund.

Vad säger djuren?

Haha, det här var helt lysande!

Två filmer och en liten liten elefant

Jag har aldrig riktigt gillat att gå på bio. Visst är det kul att se på stor duk med bra ljud osv, det som jag stör mig på är andra människor. Folk måste lämna all vett och sant hemma när de går på bio, de uppför sig som ociviliserade vildar. Bioregler:
* Sitt still.
* Prata inte.
* Och för i helvete, prassla inte!
"These are principles, which every man of every faith can embrace. These are not polite suggestions, these are codes of behavior and those of you that ignore them will pay the dearest cost...!"
Men som sagt, när man blir bjuden på The Chronicles of Narnia: The Voyage of the Dawn Treader i 3D av svärmor J, svärfar P och svåger E tackar man inte nej! Dessutom uppförde sig folk rätt så OK igår, var bara en liten skitunge som inte kunde hålla sig från att kommentera och sparka mig i ryggen.

Nå, filmen då. Jag gillade verkligen första Narnia filmen, den hade kvar matinékänslan från Naria-serien som gick på sommarlovsmorgon på 80/90-talet. Andra filmen, prins Caspian tyckte jag inte var så huvva bra, gigantiska plot-holes och obergripliga handlingar. Den tredje som vi alltså såg igår var däremot den starkaste i serien. Inga stora slag utan hela filmen utspelade sig ombord på ett skepp och på några öar. Klassisk äventyrshistoria om ett gäng som ger sig ut för att försöka rädda världen. Fruktansvärt välgjord film med hög kvalite på skådespelare och effekter. Och 3D, nanting så häftigt det är.

Obegripligt nog har jag inte läst CS Lewis originalhistorier, jag har dom hemma så jag får väl ta och göra det vid tillfälle. Official trailer:


På tal om böcker som blivit film så läste jag som ni nog minns Fight Club av Chuck Palahnuk förra veckan. Eftersom boken alltid är bättre en filmen så antog jag att då filmen är helt fantastisk så måste boken vara det bästa som någonsin skrivits. Nu var det inte exakt så. Boken var väldigt bra, rapp text och inga döda partier, full fräs, mörkt och mystiskt. Men var inte filmen bättre? Det var så pass länge sedan jag såg den så jag minns inte, har den halkat efter med tanke på allt bra jag sett sedan dess? Filmen är trots allt 12 år gammal och jag har inte sett den på 7-8 år. Sagt och gjort, plockade ut den från bokhyllan och laddade datorn.

Jäklar så bra film! Brad Pitt måste vara en av världens bästa skådespelare, och snäppet efter kommer Edvard Norton. Den här filmen har allt. Den var en gammal DVD så kvaliten var rätt så risig, men det blir bara bättre av det. De mörka slitna miljöerna blir bara med mörka och slitna. Storyn sitter som en smäck och twistarnas twist är lika bra som alltid. Har du inte sett den? Jösses, då har du missat något! Official trailer:

Den utlovande elefanten.

Blandade sötsaker och ett mirakel.

För att inte vara så grymt förutsägbara så var vi inte på simhallen igår, se där, även vi kan ändra oss. Däremot hälsade vi på Effe och Mia som vanligt, men det var vi tvugna till. Mia hade byggt ut sina tatueringar med en väldigt söt humla vi bara var tvugna att titta på.

Herrugud, humlan har hatt och skor! (den är inplastad)

Well, vi åt blomkål, drack kaffe och såg på tv. Gjorde en jätteblunder på Vem vet mest, stör mig fortfarande. Sen var vi med om något fantastiskt, ja nästan ett mirakel. Vi såg en dokumentär om ett amerikanskt par som fick sexlingar, vi fick följa med från insemineringen till så bebisarna kröp omkring. Ungarna föddes med kejsarsnitt och var så klart för tidigt födda. Jösses vilka små aliens! Men nu till miraklet. Inte en endaste liten ynka plutt gång tackades gud! Vafan, det är en amerikansk dokumentär! Från Arizona! Dom tackar ju för bövelen gud när dom tankar bilen. Antigen var filmen klippt för att passa europeér eller så var det ett väldigt vettigt amerikanskt par. Nu säger jag ju inte att gud inte finns eller så, det är upp till var och en och det finns inga bevis för någonting, men man behöver inte tacka hen för allt som händer.

Nu raskt över till nästa sötsak, ett hem för övergivna sengångare! I Costa Rica finns tydligen ett sådant hem, åh vilka gullungar! Vill också ha en sengångare som hänger i takfläkten och typ gör ingenting. Men jag får nöja mig med mina katter. Dom är fina också.


Klippet är från aftonbladet så det är en hel del reklam och sånt, men ta er tid att vänta, det är värt det. Syns inte klippet? Klicka här.


Pungråttan Heidi får också vara med.


---

Har inte hört något om festligheter ikväll, man kanske skulle ringa den trogne Rick...

---

Ingen sötsak men väl jag i dagens kläder. Har aldrig visat mig offentligt så här.

Är det sött är det värt att visas upp.

Världens bästa ny-ord måste (förutom om-nom-nom) vara naaaaawh. Inget beskriver söthet bättre. Är som jag sa i rubriken är söthet värd att visa upp.

På Parken Zoo har sveriges första Myrsloksunge fötts. Nanting så söt, eller dom vi säger, naaaaawh!

Ja vafan, man kan ju inte bara ha en sötsak åt gången.

Söt-chock över. Nästa inlägg ska handla om Kejsar Wilhelm.

Cat scratch fever

Ok, vore jag inte bibliotekarie skulle jag jobba som kattskötare på ett museéum.




Det roligaste som uppfunnits sedan ordvitsen måste vara lolcats, är besatt av dem, älskar dem damn it! Här är mina tre favoriter.

Och så två bilder med Sonny och Wilma som modeller.

Cutenessoverload? Ber om ursäkt, nästa inlägg ska handla om något hemskt och seriöst. Landminor, wall street och WHO.

Eller inte.