Min egen musik (Writing your own music)

Ja vafan, vad ska man använda lunchen till om inte blogga lite till? Ännu ett genererat ämne.

Att kunna spela och komponera musik vore det häftigaste att kunna. Men de kan jag inte. Jag är totalt omusikalisk, det tog mig flera månader att lära mig spela Amazing Grace på flöjt till exempel. Jag saknar takt och är typ tondöv. Det enda jag har åstadkommit är saker jag klippt ihop av andra människors musik, som det här exemplet. Jag är utestängd från musikvärlden.

Eller?

Jag läste någonstans att Jello Biafra, sångare i bland annat Dead Kennedys, samt en väldigt klok person, har gjort den mesta av musiken till sina band, utan att kunna spela något instrument eller komponera musik. Han nynnade helt enkelt för resten av bandet, som tog ut ackorden och tänkte ut trummor osv.

Detta födde en idé, kan han kan jag. Jag snackade med den gode Effe, trummis i band som Persuader och Guillotine. Han kunde mycket riktigt hjälpa mig att göra en låt och vi har påbörjat planeringen.

Det ska vara en punklåt, och trummorna ska gå i d-takt (dvs cymbalen följer bastrumman istället för takten, vilket gör att det låter häftigt. Väldigt vanligt inom kängpunk). Först ska låten börja med dova gitarrer, dch-dch-dch-dch i en glad melodi. Efter ett tag ska gitarrerna bli jätteljusa dcha-dcha-dcha-dcha. Efter det följer en riktigt svängig refräng med fotbollskörer. Vers - Refräng - Vers - Refräng - Refräng. Sen får det vara nog, max 2.5 minuter lång. Tänkte att låten skulle heta "Flytta på dig dumfan" och handla om idioter som står i vägen för en.

Ni hör ju själva hitpotentialen!

Effe spelar så klart alla instrument och vi spelar in i hans studio/sovrum. Sången får vi fundera på.

Musikskaparduon på San Siro.

Det har gjorts förr..

... men aldrig så här bra! Det jag snackar om är att blanda hårdrock med klassisk musik. Otaliga band har gjort det, från Deep Purple via Metallica till Persuader. En rolig ide, båda musikstilarna är pampiga och publikfriande. Problemet är att de flesta har valt att lägga till klassiska element på hårdrockslåtar. Jag vet inte riktigt, visst fungerar det, men det känns inte riktigt rätt.

Några som gjort tvärtom är Therion från Upplandsväsby. De har släppt en liveskiva där de spelar hårdrock till klassiska bitar. Till min lycka är min absoluta klassiska favorit, Dvoraks nionde symfoni (Från den nya världen), fjärde satsen med. Det är så otroligt bra att nackhåren reser sig. Hela vägen hem från jobbet igår hörde jag den på repeat, helt fantastiskt!

RIP Scott Columbus

Nu har ännu en gammal rockhjälte dött, dom går åt snabbt i den branchen.

Den som dött är Scott Columbus, trumslagare i Manowar 1983-1990, 1995-2008. Han lämnade bandet 1990 eftersom hans son var sjuk. Han återkom 1995. 2008 lämnade han återigen bandet, under märkliga omständigheter.

Han spelade på ett trumset kallat drums of doom, det var förstärkt med rostfritt stål eftersom han trummade så hårt. Det kallas metal.

Scott spelade alltså i Manowar, ett ohyggligt ocreddigt band som var husgudar i Tavelsjö under 90-talet. Jag har själv haft tur nog att se dem live på sporthallen 1999. Deras bästa skivor var de som kom på 80-talet, men de nya är inte alls så dåliga som det sägs.

Så här säger Manowar på facebook:
With great sorrow we announce the passing of our brother Scott Columbus.

A rare talent, equally a rare individual, a father, a friend and a brother of metal.

All of the great moments we spent together are burnished in our hearts and memories forever.
...
We know he is in a good place and at peace.

He will never be forgotten.

Your family and brothers,
Joey, Eric, Karl, Donnie

And all at Magic Circle Music

Två saker jag stört mig på idag (och klockan är bara halv nio)

Min bitterhet är ännu inte över, jag upprörs ständigt över småsaker, kan det vara det oväntade vackra vädret som tinat fram frusen ondska i min kropp? Eller är det bara så att det är rätt skönt att vara förbannad ibland? Hur som helst så läste jag tidningen i morse..

Först läste jag folkbladet, och där var det en intervju med Lykke Li. Nu hittar jag ingen länk så ni får läsa i papperstidningen. Hur som helst så bräker hon ur sig hur kan ogillar att vara kändis, och hur hon inte bryr sig alls om berömmelse och så vidare... JA MEN SLUTA GÖR DÅLIG MUSIK DÅ!!!! Skaffa ett vettigt jobb på posten eller vafan som helst, sluta att invadera min tidning och sluta släppa skivor som varenda pretto-recensent måste hylla till skyarna. Sluta att samarbeta med andra musiker, sluta sluta sluta!!! Hennes förra skiva lyssnade jag på, läs recensionen här.

Sen läste jag VK om ett studentspex som urartade i sexuell förnedring osv. Jag har varit student i herrans massa år. Tyckte väl att det var rätt så kul att gå på universitetet, lärarna var duktiga och jag lyckades faktiskt lära mig ett och annat. Däremot så hatade jag studentlivet. Alla föreningar, nationer, klubbar, OVERALLER och liknande ger mig fortfarande the creeps.

Speciellt är det två saker jag hatar:
1. SPEX. Alltså, spex.. jag hatar spexighet. Och det är alltid lite så där bonnigt roligt och snuskigt. Är det inte sveriges akademiska elit som finns på universtiteten? Dom uppför sig som ett gäng fulla bonnraggare från Blattnicksele, sen att det är tradition gör fan saken ännu värre, väx upp!
2. Sittningar. Sittning? Sittning? Vad fan är en sittning? JO DET ÄR EN FEST DÄR MAN ÄTER MAT! Kalla det då för middagsfest eller vad fan som helst. Jag blir så upprörd att jag snart går i bitar.

---

Ok, luuuung och fin nu. Jag är jättenöjd med mitt liv, har ett fantastiskt jobb som jag trivs med, bra vänner, trevlig familj, fina katter och en underbar flickvän. Jag är frisk och rask och bor i världens bästa land, i landets bästa stad. Luuugn och fin. Såja, nu blev det bättre.

---

Nu ska jag ringa runt till boxer och viasat mm, risken finns att detta urartar igen.

Ny video med Dropkick Murphys

Nu är det mycket skidåkning och Dropkick Murphys, men det är så landet ligger. Har lyssnat en del på nya skivan Going out in style och jag gillar det jag hört hittils, men vart är punken? Nå, bra är det i alla fall. Nu har första videon från nya skivan kommit ut, det är är titelspåret som det handlar om.

I videon ser vi en hel drös med kändisar, vad sägs om Fat Mike från NOFX och Bobby Orr, en av världens bästa ishockeyspelare?

Se och njut.

Du sköna nya värld.

Det är en underbar värld vi lever i. Idag, den första mars släpper världens bästa(?) band DROPKICK MURPHYS sin nya skiva Going out in style. Back in the days var man tvungen att vänta hur länge som helst innan man ens kunde beställa den från typ ginza. Vänta på beställningen, riva upp paketet, stoppa in skivan (huuurv) i cd-spelaren och sedan lyssna. För några år sedan var man tvungen att vänta några dagar innan den fanns som torrent, och sen stjäla musik av några man ser upp till, inte bra.

Men idag, första mars 2011 startar jag bara spotify i telefonen, söker reda på skivan och börjar njuta, helt lagligt. Är inte det framsteg så säg?

Det är stunder som denna man lite lite lite grann saknar städjobbet. Där kunde man knalla runt och lyssna på musik hela dagarna, fungerar inte riktigt på biblioteket. Ska köra bil till Ersboda efter jobbet, får passa på att lyssna då. Även om musik blir bättre i hörurar. (nej jag vill inte ha hörlurar när jag kör bil)

Vilka är då dessa Dropkick Murphys? De bildades som en kvartet i Boston 1996 med Mike McColgan på sång och släppte en fullängdare 1998. Mike (som är gammal desertstorm-veteran) beslöt sig hastigt och lustigt för att hoppa av (för att bli brandman) och ersattes av Al Barr från gamla oi!-bandet The Brusiers. Han delade sången med basisten Ken Casey och deras växelsång är en av sakerna som gör bandet så jäkla bra. Hur som helst så var de fortfarande en kvartet som spelade klassisk streetpunk när deras andra skiva släpptes, men till det tredje skivsläppet hade saker hänt. Alla grabbarna har irländskt påbrå och nu plockades det in en hel hoper med medlemmar som spelade alla möjliga instrument som säckpipa, thinwhisle, dragspel och jag vet inte vad. Den nya musikgenren Celtic Punk var född.

Ett välklätt gäng.

Dropkick Murphys spelar alltså en blandning av irländsk folkmusik och punk, jag kan faktiskt inte tänka mig någon bättre blandning, skulle väl vara blackmetal och humpa (Finntroll) då. I och med den nya skivan har de släppt sju fullängdare och två livealbum. Det DKM har lyckats med som få andra har gjort är att ALLA skivor är bra. Visst finns det något spår på varje skiva som inte är superduper fantastiskt, men 90% av alla låtar är grymt bra.

DKM är kända för sitt stora engagemang för fackföreningar, och många låtar handlar om just det. Dom spelar ofta gratis vid strejker och liknande och ställer upp i olika sammanhang för arbetarnas väl. De är även stora Boston Red sox- och Boston Bruinsfans och har vid flertalet gånger spelat på allehanda sportevenemang. Deras stora genombrott kom när de spelade ledmotivet i The Departed, handplockade av Martin Scorcese himself.

Men framförallt är de ett fantastiskt liveband, och har turnerad flitigt i alla år. Jag fick i egen hög person se dom live i Stockholm för några år sedan, en riktigt höjdare.

Men nu har jag svammlat klart och jag hoppas att budskapet gått in.

Klicka här eller här för att komma till spotify.





Recension i aftonbladet, Göteborgs-posten

Okej, det här är bara dumt.

Hur gick tankarna när dom planerade denna video? "Fan grabbar, en trollkarlshatt skulle passa bra"?



Immortal - Call of the wintermoon



Hehe, ja.

Mer av Dropkick Murphys, ny låt!

Det har bara gått en dag från att jag fick reda på att Dropkick Murphys ska släppa en ny skiva tills jag fått tag på första nya låten från nya skivan. Låten heter Memorial day och går att lyssna på här. En riktigt fin irländsk bit med mycket tin-whistle och allsång, precis som det ska vara.

Den nya skivan Going out in style är tydligen ett konceptalbum där alla låtar handlar om en irländsk emigrant vid namn Cornelius som kommer till amerika. Jag är lite tveksamt till idén om konceptalbum, men jag tror att detta faktiskt kan fungera.

Hur som helst gör detta att jag bara blir mer sugen på nya skivan, åh, kan inte tiden gå fortare?

Den som väntar på någon gott..

.. får vänta till första mars. På vad? På Dropkick Murphys nya studioalbum! Åh så länge det är kvar, bandet som tidigare släppt en ny skiva varannat år har nu tagit hela fyra år på sig att göra en ny. Kan inte i ord beskriva hur mycket jag längtar, första mars blir årets höjdpunkt. Hoppas dom släpper några singlar innan dess.

Skivan heter i alla fall Going out in style och har 13 låtar:

1. "Hang 'Em High"
2. "Going Out in Style"
3. "The Hardest Mile"
4. "Cruel"
5. "Memorial Day"
6. "Climbing a Chair to Bed"
7. "1953"
8. "Deeds Not Words"
9. "Take 'Em Down"
10. "Broken Hyms"
11. "Sunday Hardcore Matinee"
12. "Peg O' My Heart"
13. "The Irish Rover"

Så jäkla kung att dom gör en cover på The Irish Rover.

Var nere i Stockholm och såg dom för tre år sedan, läs gärna min reseberättelse här och här.


Så länge får vi lyssna på gamla hittar.

Vad är väl en bal på slottet? Isac hissar och dissar.

Tja, dötrist? Njae, syftar här på idrottsgalan som gick av stapeln igår. Såg den inte, har inte sett någon idrottsgala på flera år, varför? Jag förstår inte vilka galan är till för. Idrottarna? Jag har alltid tyckt att de ser besvärade ut och vill helst inte komma, hur många segrare var på plats igår? De sportintresserade? Att se Anna Haag i långklänning vid ett bord är som att se en romantisk komedi med Chuck Norris, rätt man på fel plats. Vanligt fölk? Äh, de bryr sig inte. Men det verkar som om galan igår blev en succé, får väl se den på svtplay eller nått. Kul att galan även uppmärksammas i Norge, när skrev svenska tidningar sist om någon norskt tv-program?

Vi går väl genom vinnarna.
Jerringpriset: Therese Alshammar, simning.
Högst oväntat, men svenska folket är inte att lita på. Hoppas tacosen smakar!Årets nykomling: Angelica Bengtsson, stavhopp.
Tja, jo, varför inte?Årets ledare: Joakim Abrahamsson och Magnus Ingesson, längdskidor.
Helt klart värdiga vinnare, de har gjort våra skidåkare till vinnare.
Årets kvinnliga idrottare: Charlotte Kalla, längdskidor.
Låt detta nu bli en boost för att spöa Björgen, helt rätt vinnare.
Årets idrottare med funktionshinder: Anders Olsson, simning.
Hey, kul att det inte var en färgblind bowlare som vann, eller vad det nu var förra året.
Årets prestation: Björn Ferry, skidskytte.
Helt klart rätt, att vinna OS-guld efter att ha brutit nyckelbenet samt fått svininfluensa är stort. Grattis till tillökningen!
Årets manlige idrottare: Marcus Hellner, längskidor.
Jepp, i konkurrens med Zlatan är Hellner störst bland männen.
Årets lag: Stafettlandslaget, längdskidor.
Egentligen skulle jag vilja säga att längdskidlandslaget som helhet skulle ha årets lag, bromsningen i dubbeljakten är det finaste jag sett sen jag konfirmerade mig.

I skuggan är idrottsgalan är ägde Grammisgalan rum, kan inte säga att jag bryr mig. Ett helt gäng vinnare, här är några utvalda.

Årets kvinnliga artist: Robyn.
Well, vem skulle annars ha vunnit?
Årets manliga artist: Håkan Hellström.
Men Håkan Hellström.. han är inte bra, kan ni förstå det?
Årets grupp: Johnossi.
Pretton.
Årets nykomling: Oskar Linnros.
Nu har jag hört pojken, inte alls imponerad.
Årets producent: RedOne.
Helt rätt!
Årets hårdrock: Watain.
Wait.. what..? Att inte Sabaton vann är ett slag i ansiktet på riktig musik, skandal!

Sen att en tondöv gammal gubbe som jag som inte ens kan ta ett ackord på en gitarr eller ens nynna bä-bä-vita-lamm ska sitta och ha åsikter om musik kan man ju ha delade åsiker om.

Dagens höjdare: Emil Jönssons och Anna Haags twittrande under galan.

Ulfbåge - Mannen, myten..

Ibland slår även Norge till (Black metal i melodifestivalen)

Först vill jag bara säga att mitt norgehat bara gäller skidåkning och till viss del skidskytte, har t.ex inget emot Aksel Lund Svindal. Norrmännen är även väldigt duktiga på att göra musik. Trodde först att videon här under var ett bidrag i årets norska melodifestival, men efter att ha undersökt saken närmare så är det bara en pausunderhållning. Kul med riktigt metal ibland och inte låtsasskräp som dyker upp i den svenska, som typ det där bandet med han där som är ihop med Carola. Hemskt!



Det vi såg var alltså Keep of Kalessin feat Alexander Rybak, riktigt riktigt bra!