Så har man varit i Stockholm igen, lika trevligt som alltid. På andra besöket i rad har jag haft med mig Bettina, vilket medförde att jag inte kunde gå mina planlösa irrfärder runt om i city. Men det är faktiskt roligare med sällskap, jag börjar kunna det där nu.
Vi tog oss alltså ned till Bromma på torsdagen, vi flög med Malmö aviation som bjöd på både kaffe och macka, det är andra bullar det än världelösa Air Baltic som inte ens kan landa. Bettinas moster Camilla som var vår värd hämtade oss på flygplatsen och ännu en gång så förundras jag över att jag i sommras kunde navigera rätt så smärtfritt i Stockholm med passaten.
Vi installerade oss hemma hos Camilla och hennes dotter Natassia, och ärligt talat så minns jag inte så mycket av torsdagskvällen. Tror vi somnade ganska gott.
På fredagen drog vi oss ganska länge innan vi gav oss ut på tunnerbanefärd. Färden gick till Gamla stan där jag fruktlöst sökte efter en supporterbutik jag varit på tidigare. Istället gick vi in på varenda annan affär vi kunde se och shoppingen urartade. Men vi fick tag på en hel del skoj, en massa serietidningar vi saknar i samlingarna, ett halsband till mig, presenter, en väska till Bettina, en ny plånka till mig. Öh, ja vi köpte en massa skoj hur som helst. På kvällen blev det kanongod inbakad fläskfilé, vin, folköl, whiskey och musik-dvd:er.
På lördagen var det dags för resans höjdpunk, nämnligen
konsert med RISE AGAINST på annexet. Vi laddade upp med vintersport och kaffe, förbannade norrmän.. Lagom aggresiva släntrade vi in, köpte fyra tröjor (bilder kommer) och lyssnade på världens sämsta förband. Vi satt som ett par fjortisar på golvet och åt varmkorv och drack kaffe. Frågan är hur snyggt det är att käka korv på en konsert med ett straight edge band, men nu var det så att jag var hungrig och ja.. Så är det.
Konserten var mycket bra, även om jag är liiiite besviken över låtvalet. Av mina sex favoritlåtar spelades bara en, men den var gryyyymt bra. Vi studsade hela vägen hem skrålandes READY TO FALL!!! Måste säga att det är jäkligt lindrigt att gå på konsert nuförtin. En massa ingångar, ingen trängsel (om man nu inte står i mitten längst fram), gott om toaletter, varmkorv, kaffe och öl för dom som vill ha. Sen när det är slut är det bara att knalla ut och fara hem. Praktiskt. Ett klipp från konserten hittar ni härunder, hitten Hero of War, Stockholm, Annexet 110319. Det är inte pojken som skrivit artikeln som har gjort filmen.
Jag filmande faktiskt samma låt, men filmen står på högkant och jag får den inte rätt, hur jag än gör.
På söndagen slappade vi åter framför vintersport och jag började (precis som sist jag var där) läsa Peter Robinsons nyaste alster. Denna hette Bad Boy och jag hade just kommit till ett väldigt spännande ställe när det var dags att fara hem.
Vi anlände till norrlands huvudstad på eftermiddagen och blev hämtade av den gode Effe. Jag släppte av Bettina hemma, hon skulle sova sig i form till kvällens nattjobb. Jag åkte ut till pappa och hämtade katterna. Sonny verkade ha saknat mig, men Felix och Wilma ville inte fara hem.
Vid hemkomst slängde jag igång en tvätt (alltså, hur detaljerad kan man vara i en blogg? ni sitter säkert på nålar nu och undrar hur tvättningen gick. Det gick bra, även om jag inte hann med mattorna som ligger i en hög i vardagsrummet) innan det var middagsdags hos svärmor och svärfar. Fjällenfiskar rödning i en grymt god gryta, bra gjort Pelle! Sedan lite hockeytitting innan Bettina åkte till jobbet. Jag avrundade helgen med Napoli - Cagliari, mycket bra match. Hamsik är en riktigt hårding, och kommer nog att bli en stor profil med åren. Sen la jag mig för att sova.
Trodde jag ja. Jag låg och vred mig till halv två innan jag somnade. Vaknade i panik halv fyra efter en märklig mardröm (
jag är Gagarin, du mååååste fly, du måååååste fly!!). Var tvungen att fika lite läsa lite innan jag somnade om strax före fem. Gääääsp.
