I den kungliga hufvudstaden.

Så har man varit i Stockholm igen, lika trevligt som alltid. På andra besöket i rad har jag haft med mig Bettina, vilket medförde att jag inte kunde gå mina planlösa irrfärder runt om i city. Men det är faktiskt roligare med sällskap, jag börjar kunna det där nu.

Vi tog oss alltså ned till Bromma på torsdagen, vi flög med Malmö aviation som bjöd på både kaffe och macka, det är andra bullar det än världelösa Air Baltic som inte ens kan landa. Bettinas moster Camilla som var vår värd hämtade oss på flygplatsen och ännu en gång så förundras jag över att jag i sommras kunde navigera rätt så smärtfritt i Stockholm med passaten.

Vi installerade oss hemma hos Camilla och hennes dotter Natassia, och ärligt talat så minns jag inte så mycket av torsdagskvällen. Tror vi somnade ganska gott.

På fredagen drog vi oss ganska länge innan vi gav oss ut på tunnerbanefärd. Färden gick till Gamla stan där jag fruktlöst sökte efter en supporterbutik jag varit på tidigare. Istället gick vi in på varenda annan affär vi kunde se och shoppingen urartade. Men vi fick tag på en hel del skoj, en massa serietidningar vi saknar i samlingarna, ett halsband till mig, presenter, en väska till Bettina, en ny plånka till mig. Öh, ja vi köpte en massa skoj hur som helst. På kvällen blev det kanongod inbakad fläskfilé, vin, folköl, whiskey och musik-dvd:er.

På lördagen var det dags för resans höjdpunk, nämnligen konsert med RISE AGAINST på annexet. Vi laddade upp med vintersport och kaffe, förbannade norrmän.. Lagom aggresiva släntrade vi in, köpte fyra tröjor (bilder kommer) och lyssnade på världens sämsta förband. Vi satt som ett par fjortisar på golvet och åt varmkorv och drack kaffe. Frågan är hur snyggt det är att käka korv på en konsert med ett straight edge band, men nu var det så att jag var hungrig och ja.. Så är det.

Konserten var mycket bra, även om jag är liiiite besviken över låtvalet. Av mina sex favoritlåtar spelades bara en, men den var gryyyymt bra. Vi studsade hela vägen hem skrålandes READY TO FALL!!! Måste säga att det är jäkligt lindrigt att gå på konsert nuförtin. En massa ingångar, ingen trängsel (om man nu inte står i mitten längst fram), gott om toaletter, varmkorv, kaffe och öl för dom som vill ha. Sen när det är slut är det bara att knalla ut och fara hem. Praktiskt. Ett klipp från konserten hittar ni härunder, hitten Hero of War, Stockholm, Annexet 110319. Det är inte pojken som skrivit artikeln som har gjort filmen.


Jag filmande faktiskt samma låt, men filmen står på högkant och jag får den inte rätt, hur jag än gör.

På söndagen slappade vi åter framför vintersport och jag började (precis som sist jag var där) läsa Peter Robinsons nyaste alster. Denna hette Bad Boy och jag hade just kommit till ett väldigt spännande ställe när det var dags att fara hem.

Vi anlände till norrlands huvudstad på eftermiddagen och blev hämtade av den gode Effe. Jag släppte av Bettina hemma, hon skulle sova sig i form till kvällens nattjobb. Jag åkte ut till pappa och hämtade katterna. Sonny verkade ha saknat mig, men Felix och Wilma ville inte fara hem.

Vid hemkomst slängde jag igång en tvätt (alltså, hur detaljerad kan man vara i en blogg? ni sitter säkert på nålar nu och undrar hur tvättningen gick. Det gick bra, även om jag inte hann med mattorna som ligger i en hög i vardagsrummet) innan det var middagsdags hos svärmor och svärfar. Fjällenfiskar rödning i en grymt god gryta, bra gjort Pelle! Sedan lite hockeytitting innan Bettina åkte till jobbet. Jag avrundade helgen med Napoli - Cagliari, mycket bra match. Hamsik är en riktigt hårding, och kommer nog att bli en stor profil med åren. Sen la jag mig för att sova.

Trodde jag ja. Jag låg och vred mig till halv två innan jag somnade. Vaknade i panik halv fyra efter en märklig mardröm (jag är Gagarin, du mååååste fly, du måååååste fly!!). Var tvungen att fika lite läsa lite innan jag somnade om strax före fem. Gääääsp.

Rise Agianst - Endgame (Isac läser en recension)

Jag har alltid tyckt att Johan Paulin på Västerbottens kuriren är en kunnig och duktig recensent, och när jag träffat honom på krogen har han varit en rolig prick. Men när jag läste hans recension av Rise Against nya skiva Endgame nyss höll jag på att sätta teét i vrångstrupen.

Han ger visserligen skivan tre av fem poäng, men hör bara på detta: "Efter att ha fått en megahit med den pacifistiska balladen Hero of war är det nu upp till bevis för Rise Against att visa att de inte är en simpel dagslända." Wait, what? Ett band som tidigare släppt fem välsålda skivor och har en stor undergroundpublik och är ett erkänt bra liveband har väl för tusan bövlar inget att bevisa med sin sjätte skiva? Bara för att pöbeln fått upp ögonen för dem (med en låt jag inte tror många förstår) måste de väl inte direkt göra allt för att tillfredsställa dem?

Recensionen fortsätter: ".. istället dukar RA upp tolv låtar av lättsmält punk mixat med radiorock... ... 46 minuter av musik någonstans i skarven mellan Bad Religion och Nickleback." Nickleback? NICKLEBACK? NICKLEBACK?? Vad fariken fick han det ifrån? Lättsmält? Bara för att det inte är Meshuggah eller något annat lokalt trams behöver det väl inte vara lättsmält?

Fyra glada musikanter på rad.

Rise Against gör kanonbra punk med väldigt genomtänkta och bra texter om allt mellan krig, sociala orättvisor och djurrättsaktivism. Band som Rise Against behövs i den här mörka, cyniska och glättiga värld vi lever i.

Han avslutar med "... överraskande trevligt i hörlurarna." Men jösses vilken överraskning att Rise Against är trevliga att lyssna på.

---

Vän av ordning kanske säger varför skiver du inte en egen recension själv då, istället för att gnälla på andra, och visst hade du lovat att inte gnälla så mycket i den här bloggen? Är det inte så att du vill ha beskökare till bloggen genom att skriva om aktuella skivsläpp och hoppas på googlingar, men är för lat för att göra något vettigt själv? 

Jadu vän av ordning, vad ska jag svara på det? Point taken.

---

Dessutom undrar jag varför inte någon av lokaltidningarna recenserat nya Dropkick-skivan.

---

Till på köpet är det bara tre (3) dagar kvar tills jag ser Rise Against live. Whooooooo!

---

För att vara tydlig, det här är inget personangrepp, det är ett recensionsangrepp bevars! Vill ni ha personangrepp får ni läsa de första inläggen på min gamla blogg.

Tisdag

Ha! Att döpa ett inlägg till naket måste vara det smartaste jag gjort. 26 besökare från google bara igår. Har ni andra bra förslag på inläggsnamn?

Annars är det som vanligt. Lyssnar en hel del på Rise Against inför konserten på lördag. Ska bli hur kul som helst att fara till el Stockholmo, var ett tag sedan nu. Enda inplanerade förutom konserten är besök på supporterbutiken i gamla stan. Vet inte ens om den finns kvar.

Hämtade Effe, Mia och Fredrik på flyget igår, de hade varit och sett Devin Townsend i helgen. De hade minsann sett både Anna Book och ena brodern Rongedal. Jag brukar vara dålig på kändis-spotting, kanske för att jag inte känner igen någon?

När jag inte lyssnar på Rise Against har jag börjat lyssna mycket på NOFX så här på äldre dar. Fat Mike är underbart rolig och de har riktigt bra och genomtänkta texter. Om dom bara slutade vara så drogliberala så skulle dom bli ett nytt favoritband. Jag vill inte att isacs värld ska bli ett forum för mig att slänga ut musik jag gillar till folk som inte gillar samma musik som jag.

Men jag kan inte hålla mig. Klippet här under är från Conan O'Brien och det var första och sista gången han släpper in NOFX och Fat Mike i direktsändning. Som de flesta låtar så finns Franco Un-american i en mer rumsren version och en inte alls så rumsren. NOFX hade högtidligt lovat att köra den rumsrena versionen, men vid ca 02:00 så struntar Fat Mike i det. Han ser så ohyggligt spjuveraktig ut att det är en fröjd att se. Det sägs att anledningen till att han skrattar i slutet är att Conan får ett raseriutbrott utanför bild. Vet inte om det är sant, men det är så det sägs.

NEEEEJ! Man kunde inte bädda in hela videon, men här är ett litet klipp på bara "ful-texten"

Rise against - Ny skiva - Ny Låt

Mars blir en jobbig månad, först ny skiva med Dropkick Murphys, sen ny skiva med Rise Against sen konsert med Rise Against på det då.

Precis som med DKM så släpper RA en liten teaser. Låten heter Help Is On The Way och handlar om New Orleans och katrinakatastrofen. Hela skivan heter Endgame och släpps 15 mars. Nya låten (med lyrics!) här under. Behöver jag säga att den är mycket mycket bra?

Rise Against

Presenter - En genomgång

Nu är hela födesedagshelgen över och jag sitter och jäser med tonvis av tårta, kebab, oxfilé och smörgåstårta i magen. Motbjudande nu, men fruktansvärt gott då. Helgen var lysande. Effe och Mia på fredag, mamma och styvpappa på lördag, Bettinas släkt på söndag. Kvarvarande släkt ska jag fira med lite senare.

Men nu! Genomgång av presenter, det viktigaste när man fyller år.

* Kroppsvårdkit från svärmor dä. Rengöringskräm, raklödder, antirynkkräm, ögonkräm. Välbehövligt!
* En pälsmössa från Ben Sherman från Bettina. En helt fantastiskt varm och snygg mössa. Tyvärr är jag förbjuden att bära den offentligt, utan den är tänkt för fjällen i påsk. Men jag tänker ha den i smyg.
* Överlevnadslåda från Effe, Mia och Fredrik. Innehåller bland annat fiskedrag, luftfräschare, 5-56, listmassa, ciggaretter.
* Biljetter till RISE AGAINST från mamma, pappa, styvmamma, styvpappa, systrar och Bettina. Jösses vilken present! Det bästa bandet sen Dropkick Murphys. Ska dit med Bettina i Mars, så jävulskt kul! JA!
* En jacka från Stone Island från svärmor dy. Alltså, det är ingen liten present.. Stone jävla island.. Vågar dock inte ha på mig den i Milano :)
* En videokamera! Från hela Bettinas släkt. En Kodak Playsport HD1080. Som ni vet så gillar jag att filma, och det ska jag göra mer nu. Naturligtvis fungerar den som en kamera, 5 megapixlar. Stativ och fjärrkontroll medföljer, inga problem att fota sig själv i fortsättningen dårå. Och javisst, den fungerar under vattnet!
Den lila kameran i mitten hör inte hit, den råkade bara hamna där.

Mössan på.

Jackan på.

Tårtan Mia bakade, det var lika god som den såg ut!

Fotar under vattnet, hoho!

Testar kameran, notera fjärrkontrollen i handen.

Jag fyller inte alls jämnt, utan bara 31, ändå fick jag helt fantastiska presenter. Tack så mycket alla!