Vad gör folk egentligen i hemmet? (gåtan har fått en lösning)

Läser en väldigt förvirrad artikel i Expressen om hemarbete. Har har lyckats uttyda att kvinnor i snitt gör 111 minuter hemarbete med par, medan männen gör i snitt 60 minuter hemarbete per dag.

Vi skjuter den något skeva arbetsfördelningen åt sidan ett tag (jag har förvisso många teorier varför det är så) och tittat istället på helheten. I en familj med en man och en kvinna så jobbas det alltså 171 minuter om dagen i hemmet. Nära på tre timmar. Om dagen.

Vad fariken sysslar folk med? Jag städar vår lägenhet kanske en gång i veckan, det tar en halvtimme. Vi lagar mat i kanske (MAX!!) 30 minuter per dag. Tvättar gör vi ca en gång i veckan, total arbetstid kan inte vara mer än en timme. Tillsammans kanske vi kommer upp i 40 minuter per dag. Vad gör ni hemma egentligen? Jag är förbluffad.

Edit:
Tydligen så finns det människor som i sina hem hyser nått form av väsen som kallas barn. Dessa barn tar enligt uppgift väldigt mycket tid att passa, mata och kontrollera, inte alls som till exempel katter som i det närmaste kan kallas självgående. Folk som har s.k barn hemma kallas i folkmun för föräldrar, och det är dessa föräldrar som drar upp snittet på hushållsarbetet.

Ett typiskt barn

Feminism - går kön före allt?

Lars Ohly har som alla sett aviserat sin avgång från vänsterpartiet och jakten på efterträdare är i full gång. Jag är väl inte direkt jätteinsatt eller jättebrydd om vem som tar över skutan. Det är långt till nästa val och jag är miltals ifrån att ha bestämt mig vart min röst ska falla. Men om det blir Jonas Sjöstedt som tar över partiet så ökar väl chansen lite grann att det blir dom. Men det kan lika bli kungen som får min röst, så stort är spannet.

Huuur som helst. Av vad jag har förstått är det många vänsterpartister som sagt att det måste bli en kvinnlig partiledare eftersom det är ett feministiskt parti. Alternativet är en manlig och en kvinnlig i ett delat ledarskap.

Ursäkta en gammal kaffedrickare, men är inte sådana uttalanden tvärt emot jämställdhetstanken? Det viktigaste måste väl vara att en person blir bedömt utefter sina egenskaper, kunskaper och personlighet istället för vilket kön personen råkar ha?

Jag bryr mig föga om min chef råkar vara man eller kvinna, bara det är en bra chef. Jag struntar fullständigt i om busschauffören som kör mig till jobbet är man eller kvinna, bara den personen är duktig på att köra just buss.

Samma sak med en partiledare. Denne skall vara kompetent, karismatisk, påläst, god (får man hoppas) och veta att den är där på grund av vem den är, istället för vad den är. Det blir lite lustigt när dom enda som verkar bry sig om kön är just de som vill att könet inte ska spela någon roll.

Sen det här med delat ledarskap, vad är det? Nåt jäkla Lars-Tommy-rappel som inte kommer att fungera i längden.

Till sist. Nu har jag skrivit ordet kön och könet ohyggligt många gånger. Är det bara jag som tycker att det är ett lite... otrevligt ord? Kalla mig pryd, men giv oss en ny benämning.

Jonas - En kompetent person som råkar vara man.

Expressen vs. Aftonbladet

Det här är ju rätt så roligt. En fotograf från aftonbladet försökte få en bild på drottning Silvia under hennes besök i New York. Drottningen ville av någon anledning inte bli fotograferad och flydde (inte mitt ord) genom en gränd. Där snubblade drottningen över några sopsäckar och stukade foten. Förargligt.

Expressen är i nuläget inte så speciellt populära i kungahuset, Kungen blev irriterad på expressens hovreporter när han ställde frågor om Drottningens hälsa förra veckan, och gav ett syrligt svar till Johan T Lindwall, som inte alls såg road ut:


Nu bryter jag in bara för att säga att BLOGSPOT SUGER!!!! Måste skriva om allt det här nedanför, och göra nya länkar med mera med mera.

Expressen passar nu på att ställa in sig igen, och dunkar på hur hemska aftonbladet är som har skadat drottningen å det grövsta. Det roliga är att aftonbladet, innan expressen skrivit att det var deras fel, bara rapporterade att Drottningen skadad sig. Men nu erkänner dom.

Notera även stolpskottet som duar kungen efter hans skämt. Nu är det så att vi har ett kungahus, och kungligheterna ska behandlas därefter. Ser att vissa kvällstidningar gärna skriver om Madde och Vickan, ska det vara så? Va? Va? Ska vi ha ett kungahus ska vi ha det helt ut. Jag är ingen fullblodsmonarkist, men nu är det som det är. Punkt.

RIP Scott Columbus

Nu har ännu en gammal rockhjälte dött, dom går åt snabbt i den branchen.

Den som dött är Scott Columbus, trumslagare i Manowar 1983-1990, 1995-2008. Han lämnade bandet 1990 eftersom hans son var sjuk. Han återkom 1995. 2008 lämnade han återigen bandet, under märkliga omständigheter.

Han spelade på ett trumset kallat drums of doom, det var förstärkt med rostfritt stål eftersom han trummade så hårt. Det kallas metal.

Scott spelade alltså i Manowar, ett ohyggligt ocreddigt band som var husgudar i Tavelsjö under 90-talet. Jag har själv haft tur nog att se dem live på sporthallen 1999. Deras bästa skivor var de som kom på 80-talet, men de nya är inte alls så dåliga som det sägs.

Så här säger Manowar på facebook:
With great sorrow we announce the passing of our brother Scott Columbus.

A rare talent, equally a rare individual, a father, a friend and a brother of metal.

All of the great moments we spent together are burnished in our hearts and memories forever.
...
We know he is in a good place and at peace.

He will never be forgotten.

Your family and brothers,
Joey, Eric, Karl, Donnie

And all at Magic Circle Music

Nej, vi ska inte bomba.

Skicka JAS-plan till Libyen skriker svenska folket i en kör! Visst är det behjärtansvärt att stödja en civilbefolkning som försöker störta en diktator. Den arabiska våren har visat att med tillräckligt mycket folk på gatorna som visar sitt missnöje kan avsätta diktatorer och envåldshärskare. I Tunisien och Egypten gick miljontals män och några kvinnor ut på gatorna och protesterade, militären höll sig i bakgrunden och Ben Ali och Mubarak fick vackert avgå.

Människor i Libyen såg sin chans att bli fri från sin Diktator Khaddafi och försökte göra samma sak. Men det gick inte lika lätt, utan den folkliga protesten utvecklades snabbt till ett inbördeskrig, där beväpnade rebellstyrkor bildades. Dessutom finns det absolut inga siffror som pekar på att rebellerna är i majoritet.

Får man göra så? I sann demokratisk anda så måste man få störta en diktator, men folkliga protester och inbördeskrig är olika saker. En diktatur bör aldrig kallas legal, men Khaddafi har på senare år gått från att vara en paria till en bra affärspartner. Svenska regeringen stödjer företag som vill sälja militär utrustning till Khaddafi, EU gav så sent för några år sedan ett bidrag på 455 miljoner kronor för att Khaddafi skulle hindra flyktingar från att nå Europa via Libyen. Har inte EU och världssamfundet då legaliserat regimen?

Flygförbudszon låter som en bra grej. Khaddafi får inte flyga runt med sitt lilla flygvapen och terrorbomba som han vill. Men i begreppet flygförbudszon innebär även att man med missiler och flygvapen anfaller markmål så som tanks, radarcentraler, förråd med mera. I dessa tanks och centraler sitter det människor. Vanliga människor som du och jag. Vi snackar inte om dessa märkliga afrikanska legotrupper, utan värnpliktiga soldater.

Skall Sverige verkligen skicka ut vår dyra jordfräs för att skjuta ihjäl värnplikta soldater från ett land som vi samarbetat rätt så bra med? Hur tror ni 91:an Ahmed och 87:an Mahoud känner när dess ledares före detta affärspartner Carl Bildts mannar kommer farandes för att döda dem i en storm av blod, eld och stål?

Nej, jag håller inte med svenska folket i den här frågan. Sverige ska bidra med sjukvård, poliser, ambulanser, brandbilar, flyktinghjälp med mera. Vi ska inte gå in med massivt och svårriktat våld. Krig är alltid en tragedi, och tar man ställning för en sida gör man inget annat än förvärrar situationen, det finns alltid två sidor av ett mynt.

Men det här är bara vad jag tycker, jag säger inte att jag sitter inne med universell kunskap som är allmänrådande. Jag kan mycket väl ha fel, men det är så här jag tycker.

Nej.

Ja.

Dessutom, är det inte märkligt upproren i Bahrain, där fredliga protester våldsamt slagits ned med 200 döda civila, 2000 skadade och massarresteringar knappats märks i media? Ja just det, Bahrains minoritetsregim är ju nära allierad med USA…

Rise Agianst - Endgame (Isac läser en recension)

Jag har alltid tyckt att Johan Paulin på Västerbottens kuriren är en kunnig och duktig recensent, och när jag träffat honom på krogen har han varit en rolig prick. Men när jag läste hans recension av Rise Against nya skiva Endgame nyss höll jag på att sätta teét i vrångstrupen.

Han ger visserligen skivan tre av fem poäng, men hör bara på detta: "Efter att ha fått en megahit med den pacifistiska balladen Hero of war är det nu upp till bevis för Rise Against att visa att de inte är en simpel dagslända." Wait, what? Ett band som tidigare släppt fem välsålda skivor och har en stor undergroundpublik och är ett erkänt bra liveband har väl för tusan bövlar inget att bevisa med sin sjätte skiva? Bara för att pöbeln fått upp ögonen för dem (med en låt jag inte tror många förstår) måste de väl inte direkt göra allt för att tillfredsställa dem?

Recensionen fortsätter: ".. istället dukar RA upp tolv låtar av lättsmält punk mixat med radiorock... ... 46 minuter av musik någonstans i skarven mellan Bad Religion och Nickleback." Nickleback? NICKLEBACK? NICKLEBACK?? Vad fariken fick han det ifrån? Lättsmält? Bara för att det inte är Meshuggah eller något annat lokalt trams behöver det väl inte vara lättsmält?

Fyra glada musikanter på rad.

Rise Against gör kanonbra punk med väldigt genomtänkta och bra texter om allt mellan krig, sociala orättvisor och djurrättsaktivism. Band som Rise Against behövs i den här mörka, cyniska och glättiga värld vi lever i.

Han avslutar med "... överraskande trevligt i hörlurarna." Men jösses vilken överraskning att Rise Against är trevliga att lyssna på.

---

Vän av ordning kanske säger varför skiver du inte en egen recension själv då, istället för att gnälla på andra, och visst hade du lovat att inte gnälla så mycket i den här bloggen? Är det inte så att du vill ha beskökare till bloggen genom att skriva om aktuella skivsläpp och hoppas på googlingar, men är för lat för att göra något vettigt själv? 

Jadu vän av ordning, vad ska jag svara på det? Point taken.

---

Dessutom undrar jag varför inte någon av lokaltidningarna recenserat nya Dropkick-skivan.

---

Till på köpet är det bara tre (3) dagar kvar tills jag ser Rise Against live. Whooooooo!

---

För att vara tydlig, det här är inget personangrepp, det är ett recensionsangrepp bevars! Vill ni ha personangrepp får ni läsa de första inläggen på min gamla blogg.

Två saker jag stört mig på idag (och klockan är bara halv nio)

Min bitterhet är ännu inte över, jag upprörs ständigt över småsaker, kan det vara det oväntade vackra vädret som tinat fram frusen ondska i min kropp? Eller är det bara så att det är rätt skönt att vara förbannad ibland? Hur som helst så läste jag tidningen i morse..

Först läste jag folkbladet, och där var det en intervju med Lykke Li. Nu hittar jag ingen länk så ni får läsa i papperstidningen. Hur som helst så bräker hon ur sig hur kan ogillar att vara kändis, och hur hon inte bryr sig alls om berömmelse och så vidare... JA MEN SLUTA GÖR DÅLIG MUSIK DÅ!!!! Skaffa ett vettigt jobb på posten eller vafan som helst, sluta att invadera min tidning och sluta släppa skivor som varenda pretto-recensent måste hylla till skyarna. Sluta att samarbeta med andra musiker, sluta sluta sluta!!! Hennes förra skiva lyssnade jag på, läs recensionen här.

Sen läste jag VK om ett studentspex som urartade i sexuell förnedring osv. Jag har varit student i herrans massa år. Tyckte väl att det var rätt så kul att gå på universitetet, lärarna var duktiga och jag lyckades faktiskt lära mig ett och annat. Däremot så hatade jag studentlivet. Alla föreningar, nationer, klubbar, OVERALLER och liknande ger mig fortfarande the creeps.

Speciellt är det två saker jag hatar:
1. SPEX. Alltså, spex.. jag hatar spexighet. Och det är alltid lite så där bonnigt roligt och snuskigt. Är det inte sveriges akademiska elit som finns på universtiteten? Dom uppför sig som ett gäng fulla bonnraggare från Blattnicksele, sen att det är tradition gör fan saken ännu värre, väx upp!
2. Sittningar. Sittning? Sittning? Vad fan är en sittning? JO DET ÄR EN FEST DÄR MAN ÄTER MAT! Kalla det då för middagsfest eller vad fan som helst. Jag blir så upprörd att jag snart går i bitar.

---

Ok, luuuung och fin nu. Jag är jättenöjd med mitt liv, har ett fantastiskt jobb som jag trivs med, bra vänner, trevlig familj, fina katter och en underbar flickvän. Jag är frisk och rask och bor i världens bästa land, i landets bästa stad. Luuugn och fin. Såja, nu blev det bättre.

---

Nu ska jag ringa runt till boxer och viasat mm, risken finns att detta urartar igen.

Pinsam tystnad

Ok, i isacs värld ingår även resten av världen, och det vore väl själva fan om jag inte gjorde någon liten notering om vad som händer där ute. Helt plötsligt har folk i nordafrika och arabvärlden fått nog av sina maktfullkomliga ledare. Good for them! Vi läser i tidningarna om dödsoffer hit och dit och man tänker, ojoj, där går det hett till. När vi var i italien så fanns Al-Jazeera(?) på hotellrummet och de visade en ihopklippt slinga om och om igen där man fick se ett militärfordon sikta in sig på ett gäng människor på en bro, ta sats och köra rakt över dem. Sedan blev det en hel del närbilden på offren. Man får ett annat perspektiv på saker när man får se sånt.

Det var alltså i Egypten, men nu har protesterna nått Libyen och tokfransen Khaddafi (han har ALLTID hetat så, varför börjar media kalla honom för Ghadaffi?). Det verkar följa samma mönster där som i Egypten och Tunisien, bara det att Khadaffi verkar grymt mycket elakare. Men det går nog bra till slut även där.

Khadaffi, eller är det Lionel Richie?

Detta leder mig in till rubriken. Sverige handlar hur mycket som helst med Libyen, och det behöver väl inte vara helt fel? Det måste väl vara lite bättre att leva under en diktator i ett land som köper in malm och virke och har lite skjuts i ekonomin än i under en diktator i ett land där det inte finns något alls? Nä, det där ger jag mig inte in på. Men är det verkligen är sån jättebra idé att sälja övervakningssystem till ett land som gillar att söka upp de stackare som försöker fly, fängsla dem, tortera dem och låta de försvinna? Sen att regeringen står bakom det hela kan väl inte vara helt kosher? Huuuuur som helst så är hela det här inlägget skrivet för att få visa ett roligt klipp.

Klippet här under är från SVT och det talas väldigt viktigt och vuxet om den ovan nämnda exporten, men det roliga är den pinsamma tystnaden som uppstår när Olov Fäst får slut på argument vid 2.07 och bara står och tuggar när han försöker hitta på något smart att säga. Skulle inte vilja vara i hans skor där.



Fast jag skulle aldrig hamna i hans skor hur som helst.

Umeå är lösningen

Bert "grisen" Karlsson har inte fått säga nått på ett tag nu så han går till attack mot Norrland. Anledningen är att det kom så lite folk till melodifestivalen i Luleå och det är få biljetter sålda till andra chansen i Sundsvall. Ja vaaad kan det bero på? Luleå och Sundsvall är två bortskämda städer med elitserielag, idolturneér, casinon, IKEA, ja allt. Lilla stackars Umeå har fan ingenting. Ge oss en melodifestival så ska ni se satt det blir lapp på luckan.

Umeå - Nobody likes us.

Nu bryr jag mer personligen inte så mycket om sånt där, men det suger att Umeå aldrig får nånting.

Ok då, vi är kulturhuvudstad 2014. Men det är då det.

Västerbottens kuriren vet vad som är viktigt.

EXTRA EXTRA!!! Ebba Von Sydow är förkyld!! ... och en av sveriges mest kända skådespelare har visst dött..

Dubbelmoral om spelberoende

En artikel om nätpokerberoende, brevid en annons för nätpoker? Aftonbladet slår till igen.

Jag älskar att spela om pengar, black jack, poker, bingo, oddset, keno, lotto ja vad som helst. Det pirrar i magen och glädjen när man vinner slår all annan glädje. Ett av mina största stunder i livet var när jag klev in på Mucky Duck med tio spänn. Två timmar senare kom jag ut med 700 kronor och tre öl samt en pytt i panna i magen. En annan gång vinglade jag fram till roulettebordet på Draggen, la en tjuga på 21 och vann. Man var alldeles varm i kroppen i flera dager efteråt.

Men den man inte minns, är alla gånger man inte vann. Alla hundralappar man matat in i Jack Vegas, alla gånger man missade skolan för att man hade gått till krogen på lunchen. Alla gånger man gått ut ett helt gäng för att festa och man hängt vid ett spelbord hela kvällen för att försöka vinna tillbaka det man förlorade på första given.

När jag var på O'Learys i lördags kikade jag lite på Black Jack bordet. Stod och tittade i 2-3 minuter, en kille vann en hundring, medan en annan förlorade två hundringar. Pang bom.

Jag vet att många av mina vänner spelar, och att dom vinner och att dom kan kontrollera det. Kul för er, det är verkligen en rolig hobby så länge det fungerar. Men läser man artikeln så ser man att det finns 31000 personer i sverige som är beroende av nätpoker. 31000, det är inte lite. Det är ohyggligt många, och 70000 ligger i riskzonen. Tillsammans är det nästan lika många som bor i Umeå kommun. Etthundratusen personer som varje dag pumpar in pengar i multinationella företag som köper reklamtid på bästa sändningstid och sponsrar storlag som Real Madrid. Det är spelarnas pengar som går till det. Några få spelare vinner ohyggligt mycket pengar, många ligger breakeven men de flesta förlorar sina pengar. De stora vinnarna är spelbolagen.

Jag själv spelar inte längre, det blev helt enkelt för roligt, det var till och med roligt när jag förlorade. Då ska man sluta.

Min polare Omid är verksam inom Stödgruppen för spelberoende Umeå. Ett mycket bra iniativ, men efter vad jag förstår så får dom knappast något stöd från kommun/landsting, men det kan ha ändrats. Hur som helst, har du problem? Kontakta dem.

Huvudstäder och lite fotboll

Sundsvall vill marknadsföra sig som Norrlands huvudstad, något de kommit fram till genom att fråga ut 2500 Sundsvallsbor. Ja tacka för det, skulle man ha frågan 2500 Blattnickselebor om Blattnicksele skulle marknadsföra sig som norrlands huvudskad skulle nog resultatet blivit det samma. Om det nu finns 2500 Blattnickselebor, tvivlar på det. Men hur som helst, ansågs inte Sundsvall som norrlands huvudstad förut, det var väl inte mer än 10-15 år sedan Umeå började kalla sig för det? Gav Sundsvall bara upp då och tänkte "jahapp, det var det"?

Nu har ju Norrland ingen huvudstad så ingen stad kan faktiskt kalla sig för det, däremot så kan dom marknadsföra sig som det, och inget hindrar väl att två städer gör det?

Om Umeå eller Sundsvall ska anse sig vara huvudstad är svårt att klura ut. Umeå är ju helt klart störst, har ett universitet och ligger mitt i Norrland. Sundsvall däremot är en väldigt vacker stad, mycket handel och är duktiga på hockey. Svårt att avgöra. En sak som är säker är dock att Skellefteå tamefan inte är norrlands huvudstad, ful stad utan nånting roligt alls.

Kanske en klassisk stadskamp skulle avgöra frågan? Det vore ju riktigt roligt! Kändisar tävlade i olika grenar, 10000 personer från varje stad tävlar i skidåkning, vi-i-femman-cage-figher och allt möjligt. Naturligtvis skulle det sändas i TV, Staffan Ling och Kjell Lönnå kunde vara programledare, och om det blev oavgjort skulle det avgöras genom armbrytning mellan Staffan och Kjell, den matchen vinner Staffan lätt. Kom ihåg vart ni läste det först.

---

Ett skadedrabbat Millwall som gått som tåget sista tiden tar emot ett Ipswich som efter sjutton bedrövelser slog Arsenal med 1-0 i cupen i onsdags. Kan bli en riktigt fin match, läs gärna min rapport om saken här.

Beef i bokvärlden

Det här är ju hur kul som helst! Först kallar Björn Ranelid Akademien för töntar.

Svaret från Akademien låter inte vänta på sig, Englund skriver på twitter: "Noterar att Björn Ranelid uppmanat mig att följa hans exempel och delta i dokusåpor. Det kommer inte att ske. Däremot har jag inga invändningar mot att han gör så själv. Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas."

Haha, it's on! Vet inte vem jag hejar på, har läst en halv bok av dem var och båda var bra, men tydligen inte bra nog att läsas klart.

Av någon märklig anledning syns mina länkar väldigt dåligt, ska ordna det. Hur som helst kan man klicka på "töntar" i första stycket för att komma till artikeln.

Hoppas detta urartar i ett krig där gubbarna skriver elaka böcker om varandra.

---

Ok, nu ser länkarna bra ut.

---

Nähä, det gjorde dom inte.

---

Nu gör dom det!

---

Nu har aftonbladet uppmärksammat händelsen också.

Men sluta gnäll på facebook.

Då försöker vi för andra gången med detta inlägg. Lyckades fippla bort allt när jag var klar. Fördömt.

Ni har nog alla läst den tragiska historien om den tyska kvinnan som skrev självmordsbrev på Facebook (hädanefter kallat FB) och ingen brydde sig. Alex Schulman har även han skrivit om händelsen.

Jag har stora delar av min familj, mina närmaste vänner, skolkamrater, jobbarkompisar, ytliga bekanta med mera addade som vänner på FB. Om jag skulle skriva ett självmordsbrev där så skulle det troligen inom kort vara en hel hög med räddningsinsatser på plats. Problemet är inte FB, utan vilka ens vänner är. Alex skriver att FB bara är ytligt och dumt, det finns bara hat där. Det säger inte så mycket om FB men dock mycket mer om Alex och hans vänner.

Läser man sedan kommentarerna till artiklarna så handlar det mesta om hur dumt man tycker att FB är. Att det inte är "på riktigt", att det är slöseri med tid. Från andra håll hör man klagomål på att det bara är ointressant att läsa om bekantas barn, vad dom ska äta och hur kallt det är där dom är.

Ursäkta mig, men det är väl det som är roligt med FB? Att man alltid har något så när koll på vad folk sysslar med. En god vän har flyttat söderut och har fått barn, hur kul som helst att höra hur det går med plutten, att se bilder med mera. Släktingar man aldrig träffar kan man slänga iväg en tummen-upp till osv. FB har fört mig närmare mina vänner. Jag jobbar heltid, det gör även mina vänner, man hinner inte träffas, men med FB så håller man kontakten.

När jag fick tillslut fick jobb som bibliotekarie kunde jag inte direkt ringa runt till alla och berätta den goda nyheten, folk skulle tro att jag var tokig, men att lägga upp det som status på FB gick helt utmärkt.

Det negativa med FB är att man lämnar ut sig totalt till en tredje part, därför försöker jag vara så anonym som möjligt, det är bara mina vänner som kan läsa min status och se på mina bilder. Visst FB kan använda mina uppgifter till vad som helst, men är det verkligen så dumt? Riktad reklam har fått mig att hitta en drös med internetbutiker jag inte kände till.

Sen så är det väl lite drygt med alla kedjebrev också.

Tillbaka till självmordsbrevet. Hon skrev det på julafton, hur många är ute på FB då?

Tisdag

Idag har det flytit på bättre på jobbet, battlat med ekonomin, läst boktips, uppdaterat hemsidan med mera. Ni ser att jag gjort en ny logga här ovan men är fortfarande långt från nöjd, nya uppdateringar är att vänta. Hockeyn igår gjorde mig en smula upprörd så sömnen inföll sig inte när jag ville, kontentan är att jag är lätt trött idag.

Ikväll blir det vikning av tvätten från igår (den del jag inte strök), eventuellt lite simmning samt tv-serietittande. Är inne på Mad Men just nu, fantastisk serie än så länge.

Så här ser jag ut idag. Scullycap, Lonsdale samt fjortisvinkel och trötta ögon.



Det var fint i Vännäs idag.

---

Okej, en sån här vill jag ha.

En Philips Airfryer. En fritös som friterar med nästan ingen olja samt cirkulerande varmluft som gör maten klar på bara 12 minuter. Olika maträtter kan friteras samtidigt utan att de tar smak av varandra och det blir inget frityr-os. Men det bästa av allt, maten blir 80% mindre fet jämfört med en vanlig fritös. Sa jag att jag älskar friterad mat? Köp den här. 

---

Jaha, direkt efter månförmörkelsen jag missade var det visst dags för solförmörkelse, missade den med. Om det så skulle slå ned en meteorit som utrotade 90% av jordens befolkning och skapade en evighetsnatt för de överlevande skulle jag garanterat sitta och läsa tidningen med en kopp kaffe. Ingen idé att försöka imponera på mig kära natur.

---

Ähh, loggan där uppe blev verkligen inte bra..

---

Ok, nu är det är ny logga igen. Lite bättre kanske.