Några ord från Pär

Detta skrev jag till ett helt annat sammanhang, men jag tyckte inte det var tillräckligt bra, lägger ut det här istället.

I år är det 120 år sedan Pär Lagerkvist föddes, och 60 år sedan han fick motta Nobelpriset i litteratur.

Han växte upp i Växjö som yngst av sju syskon, han far arbetade inom järnvägen och familjen levde, starkt sammanhållen i en tjänstebostad på en station. I tonåren började Pär intressera sig för litteratur, och fick så tidigt som 1906 ett prosastycke publicerat i smålandsposten.

Pärs uppväxt var väldigt religiös, och när han kom i kontakt med den darwinistiska utvecklingsläran uppstod en livslång konflikt mellan sin barndomstro och oförmågan att tro på gud.

Han skrev om det mesta i flera olika genrer, både poesi och prosa. Hans främsta böcker anses ofta vara Gäst hos verkligheten (1925), Dvärgen (1944) och Barabass (1950).

Lagerkvist har en förmåga att uttrycka känslor och stämningar i ord som få andra, och jag själv brukar några gånger om året bläddra runt i hans böcker och poesisamlingar och läsa mina favoritrader. Här är några axplock:

Från Gäst hos verkligheten, en pojke och hans far besöker morföräldrarnas gård ute på landet:

Det gick på några minuter alltsammans, hela långa backen. Så öppnade sig landet åt alla håll, med mader, småsjöar, allt slags vatten, med tegar, vallar, otaliga åkerlappar, med hagar, myrar och skog och bondgårdar kringspridda bland havren och rågen ute i solen. Det lyste så vänligt och öppet att allting kunde ses, och lång borta syntes morfars gård mellan lönnarna. Farten saktade av. Fredligt rullade de över en bred å med vass och näckrosblad vid kanterna och löjstim som slog ute i glittret. Så kom de till en knagglig byväg som korsade banan, där bromsade de och hoppade av med ett skutt, då var de framme.

Från Dvärgen. Furstinnan och hennes kammarflicka har just skrattat ut den onde dvärgen:

Och jag såg på dem med en iskall och föraktfull blick. Jag finner det oskönt och vanställande att skratta. Att se munnen plötsligt öppna sig på människorna och det röda tandköttet blottas berör mig synnerligen obehagligt.

Från Barabass. Barabass har just svikit sin tro och skickat sin vän Sahak ensam i döden:

Och Sahak såg på honom med en blick så full av förtvivlan, smärta och häpnad över hans obegripliga ord att Barabass kände den rakt igenom sig, ända in i sitt allra innersta, fastän han inte alls mötte den.

Till sist några valda delar från diktsamlingen Istället för tro:

Det är som vackrast när det skymmer.

All den kärlek himlen rymmer

ligger samlad i ett dunkelt ljus

över jorden

över markens hus.

…

Allt är mitt, och skall tagas från mig,

Inom kort skall allting tagas från mig.

Träden, molnen, marken där jag går.

Jag skall vandra –

Ensam, utan spår.

Samt från Den lyckliges väg:

Det kom ett brev om sommarsäd,

om vinbärsbuskar, körsbärsträd,

ett brev från min gamla mor

med skrift så darrhänt stor.

Ord intill ord stod klöveräng

och mogen råg och blomstersäng,

och Han som över alltid rår

från år till år

…

Det hade hastat natt och dag

utan att vila, för att jag

långt borta skulle veta det

som är från evighet.

Shaun Tan - Årets ALMA-pristagare

Australiensaren Shaun Tan är årets pristagarare i ALMA-priset (Astrid Lindgren Memorial Award). När jag hörde det på radio måste jag erkänna att jag inte kände till gynnaren, men när jag undersökte saken närmare så hade jag lite hum i alla fall. Bläddrade genom hans bok Ankomsten igår, och den var helt fantastisk.

Den handlar om en man som lämnar sin familj för att söka lyckan i ett annat land. Det nya landet är förvirrande och märkligt, och det åskådliggörs med surrealistiska bilder. Det är ingen text alls i boken, utan bygger bara på Tan's otroligt vackra illustrationer. Det är omxävlade små bilder och bilder som rymmer flera sidor. Helt otroligt att man kan följa en historia helt utan text och förklaringar. Köp eller låna boken omgående!

Titta inte, läs!

Inom en snart framtid så har jag och Bettina tänkt se nya Harry Potter filmen Harry Potter och Dödsrelikerna del 1. För att komma ihåg vart i storyn vi var så såg vi igår kväll Harry Potter och halvblodsprinsen och än en gång blev jag besviken. De första Harry Potter-filmerna var mycket bra, men allt eftersom blir dom bara sämre och sämre, tyvärr! Det värsta var när vi såg Fenixorden, boken är den klart bästa i serien men filmen var bara... tja, hyffsad. Samma sak som med filmen vi såg igår, visst var den bra, köttbullar är också gott, men det är fan inte oxfilé.

Böckerna om Harry Potter är bland det bästa jag läst i mitt liv, otroligt bra intriger, miljöer, handling och persongalleri. Filmerna är röriga, osammanhängande och tyvärr haltar skådespelandet ordentligt. I Halvblodsprinsen går Harry runt och ler fånigt i hela filmen, varför? När man läst ut en HP-bok så känner man sig både upprymd och tom, när man sett klart en film så känner man inget speciellt, kanske lite sugen på mat.

Det är ju ett bevisat faktum att böckerna alltid är bättre än filmen (exempel: Harry Potter, Narnia, Mitt livs chans, Jakten på röd oktober, När lammen tystnar, Trainspotting, War games osv (undantag: Sagan om ringen, Fight club)). Visst är filmerna bra, men jag tycker så hemskt synd om de personer som sammankopplar t.ex Harry Potter med filmerna och inte böckerna, de går miste om så otroligt mycket.

Läs svenska folk, läs!

Tummen upp!

Tummen ned!

En dag (One Day) av David Nicholls

Få böcker blev väl så upphaussade som förra året som En Dag av David Nicholls. I vanliga fall undviker jag böcker som andra säger att jag måste läsa, men efter att ha läst Nicholls tidigare verk så hade jag inget emot att följa med i hysterin.

Bokens undertitel är Tjugo år, två människor och det är precis vad boken handlar om. Vi får följa Emma och Dexter från den femtonde Juli 1988 och tjugo år framåt i tiden. Varje kapitel handlar om den femtonde Juli år för år, ett intressant och annorlunda sätt att bygga upp en bok. Men det fungerar alldeles utmärkt, handlingen tar ny fart varje kapitel, och mycket händer hela tiden.

När historien börjar har Emma och Dexter haft en natt ihop på Emmas studentrum, det är dagen efter studenten. Deras vägar skils åt under dagen men de träffas om och om igen under årens lopp. Emma har perfekta betyg men vet inte vad hon ska göra med sitt liv och hon börjar jobba på en snabbmatsrestaurang. Dexter med sina sämre betyg vet precis vad han ska göra. Han ger sig ut på en jordenruntresa och hamnar efter en del tillfälligheter och förvecklingar i tv-världen och gör snabbt karriär som programledare.

Båda två hamnar i förhållanden som tar slut och börjar om, arbeten växlar, kort sagt är det två olika liv vi följer, från ungdom till vuxen. Det är en berättelse om Englands nitto-tal och om att växa upp, det är en berättelse om kärlek, avundsjuka och missbruk. Men i synnerhet är det en berättelse om vänskap, en varm och äkta vänskap som ofta får ta stryk av fåfänga, dåligt självförtroende och missförstånd.

Detta finns få böcker som kan röra en så djupt, som gör att man känner sig helt tom när den är över. Den finns få böcker som man går och grubblar över i månader efter att man läst klart den och det finns få böcker som man slår upp och läser favoritavsnitten om och om igen. One Day är en sådan bok, läs den!

David Nicholls är född i England 1966. One Day är hans tredje roman, tidigare har han gett ut På vinst och förlust samt Mitt livs roll. Den förra har filmatiserats och samma sak väntar One Day, Anne Hathaway spelar Emma. När Nicholls inte skriver romaner jobbar han mycket med tv-manus och han är mannen bakom succén Kalla fötter.

Kör den här.

Fest i dagarna fyra.

Jahapp, då var det dags att fylla år igen, imorgon smäller det till och jag är helt plötsligt 31. Det går fruktansvärt fort ibland, känns som igår jag var 25. Försöker minnas tillbaka på mina födelsedagar och minns när jag fyllde åtta (fick ett hockeyspel), när jag fyllde 17 (riktig sugig ålder), när jag fyllde 18 (bjöd på semlor). Förra året fyllde jag som ni kan räkna ut 30, och det firades med ett överdådigt partaj för hela släkten i en hyrd lokal. I år blir det inte lika överdådigt, men väl fler tillfällen för fest.

Ikväll ska vi på våran varannanveckliga familjemiddag med mamma och styvpappa samt syster, svåger och tre brorssöner. Antar att vi ska fira mig litegrann då. I morgon blir det en (nykter!) fest med våra goda vänner Effe och Mia samt Fredrik (fjej). Vi ska käka nanting så god mat och se på tv, det är livet det. På lördag ska vi åter träffa min mamma och styvpappa hemma hos dom. Jag har beställt blodigt kött med bearnasiesås, glass och hjortron. Herreminje så gott.

Så på söndagen kommer Bettinas släkt hem till oss och äter smörgåstårta och ser på skidskytte. Om ni trodde det var över där så kan jag lugna er, det är del av familjen kvar, men den delen är inte riktigt spikad än. Men tårta blir det. Kan lova rapport från samtliga fester.

Eftersom jag är en sådan fantastisk snubbe (eller är det för att jag har en så stor och fantastisk släkt och en fästmö som älskar att köpa presenter?) så får jag alltid överdådiga presenter. Standardkommentaren från mig brukar vara ni är ju inte kloka...

Så här är jag inte klädd idag, men jag skulle mycket väl kunna vara det. Fred Perry och GOSWEGO t-shirt.

OMG OMG OMG!!!! Kom idag, märka -> Plasta -> LÄSA!

Gjorde ett test på expressen och det visar sig att jag kommer att bli 78.7 år, alltså 47 födelsedagar kvar att fira. Känns tryggt.

En dag på biblioteket

Full fart idag också, just nu är det ca 15 personer i biblioteket, några läser seriealbum, en av den läser Maus, bra! Andra läser veckorevyn, några andra kollar på youtubeklipp och en sitter visst och läser en bok. Jag har gått genom BTJ-häfte nr 3 inför morgondagens bokmöte, jesses så många böcker det ges ut, någongång måste väl även jag få ut en?

Min kollega är tillbaka och vi har äntligen fått ordning på tidsskriftseländet, tidskrifter är inte lätta att arbeta med.

Tidigare idag var det en tjej här och frågade efter en svart bok med en varg på framsidan, tur att man har någon form av bildminne så jag letade fram Call of the wild till henne.

Just nu sitter jag och dricker en kopp te efter en lunch bestående av någon form av färs, samt bloggar. Jag hoppas att ni inte tror att jag alltid bloggar på arbetstid. Så gott som alla blogginlägg skriver jag på bussen till och från jobbet, och anger tid när dom ska läggas upp. Eftermiddagen har jag tänkt att ägna åt projekt städa fantasy/deckar-hyllan.

Bibliotekarien in action, en riktigt ruggigt risig bild.

Började läsa Min morbror trollkarlen igår, lovande, mycket lovande. Annars var det same-old igår, djupvattenträning, Effe och Mia, Konferensresan och kaffe.

Just det, läser att biblioteken i England är i kris, tråkigt :/ Men uttalandet från chefen för brittiska biblioteksrådet om att bibliotek bara används av den vita medelklassen låter helt vansinnigt! Tanken är väl att bibliotek ska vända sig till alla? Mina erfarenheter av bibliotek är att de används av i princip alla. I sommras när jag jobbade på ett "riktigt" bibliotek så var det allt från alkisar till Lidingöbor från invandrare till inavlade skogshuggare som var där. Men det kanske inte gäller för England.

Tillbaka till vardagen

Ja så då var skolan igång igen. Roligt! Det har varit liiiite tråkigt att sitta här alldeles alena med min att göra-lista. Nu är det full fart igen, både lärare och elever kommer med kluriga frågor och jag får (hmpf) brilljera med mina fantastiska kunskaper.

Min kollega är sjuk så jag fattade själv beslutet att julen var slut och städade bort allt juligt, kalla mig Grinchen. Vidare så hittade jag i gömmorna en inplastad Fight Club, bara att lägga in i systemet, och börja läsa. Eftersom boken alltid är bättre än filmen så måste boken vara helt ohyggligt lysande. Har efter uppdrag plockat ihop femtio klassiker på svenska och ett tjugotal bra böcker på engelska. Väldigt sällan en lärare efterfrågar just bra böcker, brukar mera vara elevers önskemål. Sedan så har jag mailat hit och dit, och fått svar på ett ohyggligt viktigt mail exakt en dag för sent, fördömt!

Fight Club, komplett med ett blodigt bandage, sånt gillas!

Nu ska jag vattna blommor, ställa upp en trave böcker samt ge mig ut på expedition bland hyllorna för att finna Phillip Pullmans Den tatuerade fjärilen, jag ska ha tio exemplar inne, men hittar bara åtta. Omväxlande och roligt jobb är precis vad jag har. Ni kanske vet att jag innan detta jobb slavade som städare i tio år, det var kanske ett omväxlande, men verkligen inte roligt jobb. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag är där jag är.

Har nyss käkat lunch, och ni som följde min förra blogg minns säkert min älskade serie Dagens lunch, idag blev det fiskgratäng med ris och morötter tillagade av kökets mästare Bettina.

Idag kör jag med button-down, tyvärr inte Ben Sherman.

Som ni ser är jag aningen orakad, katastrof. Missade min rak-rutin en dag, sen spårade det ut.

Hey! 49:e största bloggen i Umeå! Jojo där ser man. Dock bör man komma ihåg att flera bloggar som är ofantligt mycket större än min inte är med på listan. Tyvärr.

---

Hittade av en slump en väldigt trevlig blogg som heter Sno stilen, av en händelse så är Woody från This is England med, vill sno!

Beef i bokvärlden

Det här är ju hur kul som helst! Först kallar Björn Ranelid Akademien för töntar.

Svaret från Akademien låter inte vänta på sig, Englund skriver på twitter: "Noterar att Björn Ranelid uppmanat mig att följa hans exempel och delta i dokusåpor. Det kommer inte att ske. Däremot har jag inga invändningar mot att han gör så själv. Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas."

Haha, it's on! Vet inte vem jag hejar på, har läst en halv bok av dem var och båda var bra, men tydligen inte bra nog att läsas klart.

Av någon märklig anledning syns mina länkar väldigt dåligt, ska ordna det. Hur som helst kan man klicka på "töntar" i första stycket för att komma till artikeln.

Hoppas detta urartar i ett krig där gubbarna skriver elaka böcker om varandra.

---

Ok, nu ser länkarna bra ut.

---

Nähä, det gjorde dom inte.

---

Nu gör dom det!

---

Nu har aftonbladet uppmärksammat händelsen också.

Random harvest av James Hilton och mycket mer

Som alla som anser sig veta en del om litteratur så lånade jag för länge sedan ett exemplar av James Hiltons klassiska "Blå månens dal". James Hilton var en engelsk författare född 1900, död 1954. Blå månens dal, eller "Lost horizon" som den heter i original är den klassiska berättelsen om ett flygplan som kraschar någonstans i Himalaya. Passagerarna hittar så småningom det hemliga paradiset Shangri-la. Jag tyckte boken var riktigt bra så jag började samla på Hiltons böcker på loppisar. En av böckerna jag fick tag på var "Slumpens skördar (Random harvest)" från 1941.

James Hilton himself.

Det gick ett bra tag från då jag köpte den tills jag verkligen läste den, tid och lust saknades. Men när jag verkligen läste den var det som ett slag i magen. Jösses vilken bra bok! Det är en lågmäld och långsam historia som aldrig blir seg eller ointressant. Boken är delad i två delar, varav varje del är delad i två. Ni räknekunniga har vid det här laget räknat ut att boken totalt har fyra delar.

Handlingen kretsar runt den förmögne affärsmannen och politikern Charles Rainer och utspelar sig åren innan andra världskriget. Charles är som sagt framgångsrik och lyckligt gift, men det är något som inte stämmer. Två år av hans liv saknas. Han vet att han blev skadad i första världskrigets skyttegravar, men sen är det en stor lucka fram tills han helt plötsligt vaknar upp i Liverpool.

Charles har ingen aning om var han befunnit sig eller gjort under den tiden. Han har bara korta minnesfragment som inte leder någonstans. Men under ett teaterbesök börjar pusselbitarna plötsligt falla på plats och sanningen blir chockerande både för Charles och läsaren.

Jag kan inte sätta fingret exakt på vad det är jag älskar med slumpens skördar, men en mix av engelsk överklass, den edvardianska tiden, grå men brilijant miljöbeskrivning samt ett riktigt mystiskt mysterium blir alltid en bra bok.

Detta var för övrigt en hopplöst lång och fånig mening. Ber om ursäkt för den. Har du inte läst slumpens skördar? Gör det! Finns på ett välsorterat bibliotek eller antikvariat nära dig (eller hemma hos mig om du frågar snällt).

Ungefär i den stilige mannens hakhöjd står Hilton samlingen. Alltså bakom mig. Bilden är från förra veckan när jag testade mina mellandagsrea-fynd. Allt är nytt utom byxorna, som var förra årets mellandagsreafynd.

---

Full fart igår. Hem, laga mat, diska och iväg till simhallen. Släppa av B på jobbet sen hem och se på tv-serier. Han som ni nog förstår inte vika tvätt, jag är inte att lita på i mina förutsägelser. Såg två första delarna av fyra av en engelsk tv-serie baserad på en film. Kan ni gissa vilken? Ska hur som helst se de två kvarvarande delarna ikväll, sen kommer en lååång, eller i alla fall en kort recension, gillar verkligen det jag sett hitintills.

---

Idag blir det familjemiddag hos Syster S med familj och våra föräldrar, var alldeles för länge sedan. Svåger S har bestämt maten, kan bli spännande, han har inget hov den pojken.

---

Sjukt kallt idag igen, tog bilen till jobbet idag men glömde naturligtvis motorvärmarkabeln. Fördömt.

---

Mycket snack om Northug nu, visst att han är en dryg rackare men jag håller med den gode Elofsson på länken. Känns som om han hetsas till att göra dumma uttalanden, precis som när Patrick Ekwall höll på att få tuppjuck när Eunice Barber sa något dumt om Carolina Klüft.

På tal om skidor så har jag börjat följa Anna Haags och Emil Jönssons twittrande, anna_haag och eiljon. Grymt roligt att följa, även om Anna Haags engelska lämnar lite väl mycket att önska. Ja okej, man ska inte kasta sten i någon som helst form av hus, min engelska är urusel.