Winston Churchills view of Adolf Hitler (samt en utflykt och ett djur)

Ja då var det dags för ett genererat blogginlägg igen. I rubriken ser ni ämnet. Inte ett lätt sådant.

Eftersom jag är anekdoternas mästare drar jag väl till med en sån:
Winston Churchill låg sent på kvällen i sin säng, drack en whiskey och rökte en cigarr när hans betjänt kom in med ett brådskande papper. Där stod det att läsa att Adolf Hitler tidigare den dagen tagit sitt liv. Churchill läste så intensivt att han inte märkte att han askat i sängen och sängkläderna tagit eld, varvid betjänten utropade "Sir, ni brinner!". Churchill släppte inte papperet med blicken utan sade lugnt "Men så släck mig då". Sanningshalten kan diskuteras.

Själv är jag hyffsat trött idag. Igår åkte jag och farsan ut till hembyn Vitvattnet för att ta med lite saker från ett förråd hem till honom. Kul att komma ut till byn igen, har inte varit där i år. Träffade även Farbror Robert med fru Eva och min kusin Stefan från Hökarängen. Märkligt att jag känner så mycket folk just där.

Hittade en tidskriftssamlare med mina gamla papper. Det var födelsebevis, dogtags, BB-armband, en massa teckningar och berättelser jag dikterat under mina unga år. Naturligtvis kommer ni att få läsa några av mina alster.

Hur som helst, när jag väl var hemma igen så satte jag igång att rensa och förvälla svamp vi fått av snälla svärmor Jeanette. Optimist som jag är trodde jag att jag kunde se på Match of the day samtidigt som jag rensade. Följden blev att varje svamp tog upp till en minut att fixa. Halv två inatt var jag klar och kunde äntligen ta mig i säng.

Fem timmars sömn alltså. Och idag så jobbar jag extra på Ersboda, jag har alltså 12 timmars jobb framför mig. Håhåjaja. Tur det finns kaffe, det svarta guldet.

Ett litet djur vi träffade i byn. Väldigt busig men mycket gosig. Jag tror det var en hund.

The stone of Scone - En historielektion

Nu var det länge sedan jag skrev om en historisk anekdot, så det är väl på tiden nu. Såg i lördags den väldigt mysiga filmen The kings speech, som handlar om kung George VI (Colin Firth) som lider av stammning och får hjälp av en lite annorlunda talpedagog (Geoffrey Rush). I filmen nämns en mycket märklig sten, som jag nu har undersökt närmare.

Stenen i fråga kallas för The Stone of Scone, An Liath Fàil, ödestenen eller kort och gott kröningsstenen. Stenens ursprung är höjd i dunkel, men det sägs att den togs med från Irland när folkgruppen Skoterna utvandrade till det som idag kallas för Skottland. Andra påstår att den är samma sten som nämns i bibeln, den sten Jakob använde som huvudkudde. Hur som helst så användes stenen vid kröningar av de skotska kungarna, jämför med Mora Stenar i Sverige.

Det man säkert vet är att år 1296 så invaderade den engelska kungen Edward I Skottland och tog herraväldet över landet. Som krigsbyte stal han stenen från klostret Scone (därav namnet) och tog med sig den hem till England. Där lät han bygga in stenen i en tron, den så kallade Edward I's tron.

Edward I's tron med The stone of Scone inbyggd.

Nu kunde Edward "lagligt" visa att han var berättigad till inte bara England, utan även Skottland. Tronen och stenen har sedan dess använts vid kröningar av samtliga Engelska kungar och drottningar, undantaget Elizabeth I som använde en tron hon fått av påven. Senast den användes var när drottning Elizabeth II kröntes 1953.

Juldagen 1950 stals stenen av en grupp skotska studenter. Dessa var skotska nationalister som inte kunde stå ut med att deras nationalklenod användes på detta sätt. De upptäckte att stenen gått mitt i tu, och lämnade in den till en stenhuggare i Skottland som lagade den. De lämnade sedan av stenen utanför grindarna på klostret Arbroath i Skottland. Men munkarna var inte intresserade av stenen och lämnade tillbaka den till engelsmännen. Det har gjorts en film om denna händelse, The stone of Destiny från 2008 med bland annat Robert Carlyle i en av huvudrollerna. Den filmen ämnar jag se ikväll.

1996 så beslutade sig det engelska parlamentet för att återlämna stenen till Skottland, med kravet på att få låna stenen när det var dags för kunglig kröning i England igen.

Ett stort hålrum gapar nu under Edward I's tron.

Många konspirationsteorier kretsar kring stenen. Flera forskare tror att de skotska munkarna gömde undan stenen, och att Edvard I stal en falsk sten. Andra forskare tror att stenen byttes ut vid stölden 1950. Eftersom det inte gjorts några grundliga undersökningar av stenen så är det svårt att avgöra. Andra forskare menar att Edward I själv hittade på historien om stenen, och att den inte alls var känd innan han stal den. Naturligtvis är frimurarna inblandade i flera konspirationsteorier, men de får ni läsa om någon annanstans.

Stenen är huggen ut röd sandsten, är 66 x 42 x 27 cm stor och väger ca 150 kilo. På sidan är två järnhandtag fästa.

Så här ser den ut i närbild.

Nu vet ni det, ta med er denna kunskap till den gång ni är med i Vem vet mest.