Visar inlägg med etikett tv. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tv. Visa alla inlägg

onsdag 4 maj 2011

The walking dead and the stareing living.

Ok, jag vet inte om den engelska översättningen av stirra är stare, men vafan, ni förstår.

Igår kväll/natt var det tv-serierace för mig och Bettina, vi skulle se den omhuldade zombieserien The walking dead. Vi hade tidigare sett två avsnitt, vilket visade sig vara första och sista delen, suck. Nåja, det var fyra avsnitt till att se.

The walking dead handlar om en grupp människor som slår sig fram i en värld det zombies tagit över. En blandning av 28 dagar senare och Pestens tid ungefär. Jag gillar sådana filmer/serier, handlingen spelar inte så stor roll så länge miljöerna görs rätt. När man ser The walking dead så tror man verkligen att mänskligheten har gått under, så snyggt gjort är det. Zombiesarna är väl relativt välgjorda, även om blodsplatter och liknande ibland är plågsamt datagjort.

Handlingen som som sagt inte spelar så stor roll är faktiskt riktigt bra och historien flyter fram snyggt, även om personerna själva ibland kan vara så ohyggligt sega. Bra skådespelare också, Bettina höll på att få frispel när Norman Reedus dök upp, jösses. Det var egentligen bara en sak jag störde mig på. Och den saken störde jag mig extremt mycket på.

En av skådespelerskorna heter Sarah Wayne Callies och hon spelar karaktären Lori Grimes. Hon har ett uttryck som hon visar upp i nästan hälften av sina scener. Extremt uppspärrade ögon, fladdrande näsborrar och hon skjuter fram hakan så det ser ut som hon har ett gigantiskt underbett. Det ser på ren svenska fan inte klokt ut. Efter ett tag så är det det enda man tänker på. Står två andra rollpersoner och snackar han man räkna med att hon står i bakgrunden och försöker se ut som en vansinnig zombie.

Jag har sökt efter bra bilder, men jag hittar inga bra, men tänk er det här 1000 ggr värre:


Trots att en väldigt bra serie som slutar väldigt abrupt, vi väntar med spänning på fortsättningen. (På samma sätt som jag väntar på fortsättningen av Sherlock och This is England)

Varsågod Bettina, den här är till dig:

torsdag 3 februari 2011

Körslaget, nu i en stad nära mig!

Alltså, jag borde inte gilla körslaget, men jag gör det ändå! Naturligtvis har man hejat på de norrländska körerna, men i år blir det bättre än så. Lisa Miskovsky ska vara med, och visst borde det bli en Umeå-kör då? Fariken så kul :) Men hur känd är Lisa i resten av Sverige? Vilka ska mer vara med? Kommer det att vara med någon man känner i kören? Frågorna hopar sig, svaren är få.

Heja heja!
Allt detta från aftonbladet.

lördag 29 januari 2011

TV4 har jäkligt mycket att bevisa.

Som ni vet så gillar jag och Bettina verkligen att se på vintersport. Det har allt! Spänning, dramatik, nationalkänslor och underbara karaktärer. Personligen så tycker jag att vintersport är bra mycket mer spännande än allsvenskan och elitserien, internationell fotboll ligger på samma nivå som vintersport. Typ.

En stor del av mitt intresse kommer från det helt fantastiska programmet vinterstudion. Andre Pops är en fenomenal programledare och alla reportrar, kommentatorer och experter är helt briljanta. Att få se alla sporter i magasinsform på samma kanal utan reklam är guld värt. Men säg den lycka som varar?

TV4, tv-världens svar på Aftonbladet kan inte låta saker vara utan måste ge sig in och förstöra. Vad ska dom in i skidskyttet att göra? Ingen vill ha dom där. Deras främsta personlighet, Patrick Ekwall skrev en krönika för några år sedan om hur meningslöst och löjligt skidskytte var, ska han ge sig ut i spåren nu och försöka hetsa Björndalen till uttalanden som aftonbladet kan trycka upp på löpsedlar sedan? Huvva!

Nå, jag skall ge dom en chans. Det kan faktiskt bli bra och alla förändringar behöver inte av någon naturlag vara till det sämre. Jag kommer hur som helst att sakna Christer och Kalle, vilket radarpar! Har TV4 någon som helst fingertoppskänsla så ska dom öppna plånboken och värva över gubbarna.

Älskade, saknade.

Dess-jävla-utom läser jag att TV4 har snott skid-vm 2013. Vad är ett VM utan Jacob "Bo A Orm" Hård, Blomqvist och Krönikören? Gunde Svan är ju en tv4profil så han lär väl bli nån form av programledare, men sen då? Peter Jidhe som springer runt och ser fånig ut? Jösses.

måndag 24 januari 2011

Botten är nådd

På allmän begäran, mitt partytrick ligga på botten, 3.6 meters djup. Väldigt fin kvalité på kameran måste jag säga.


Som ni förstår var vi på simhallen idag som vanligt. Djupvattensträning, grymt jobbigt idag, armarna värker och trumhinnorna vibrerar oroväckande långsamt. Imorgon kör vi ett pass till, pust. Som vanligt med blev även halv åtta hos mig halv åtta hos Effe och Mia. Samma sak imorgon.

Nu blir det brittiskt drama sen sömn.

torsdag 20 januari 2011

BBC = Kvalitet

Jag hade egentligen tänkt göra något nyttigt igår kväll, städa biblioteket, ta en massa foton till bloggen, starta diskmaskinen osv. Men så blev det inte. Skar upp några morötter, blandade ranch-dip, plockade ihop alla katter och la mig i sängen framför tv'n. Nu var det högtidsstund.

Egentligen hade jag tänkt se The King's Speech men på grund av olyckliga omständigheter blev det inte så. Var en sväng inne på att se Once Upon a Time in the Midlands men jag var mer inne på någon form av serie. Googlade på miniseries, och hittade Pride and Prejudice, BBC-versionen från 1995. Kanoners, Colin Firth är ju med så det blir nästan som The king's speech.


Såg två avsntt av sex och jag älskade det jag såg. Vilken kvalite! Vilka miljöer! Vilka skådespelare! BBC är tamefan bäst på att göra tv i världen.

När jag ändå var igång med kvalite så såg jag första delen av Last chance to see. Ursprungligen var det en bok och radioprogram av Douglas Adams, där han reste världen runt med fotografen Mark Carwardine. De sökte upp och undersökte djur som var nära utrotning. Jag läste boken för 10-15 år sedan och tyckte mycket om den.

Den tionde maj 2001, 12 år efter boken/radioprogramet snackade Douglas och Mark på telefon. Douglas var sugen på att göra om resan 20 år senare, för att se vad som hade hänt sen dess. Mark tyckte det var en utmärkt idé och de beslutade sig för att göra så. Dagen efter dör Douglas Adams i en hjärtattack på sitt lokala gym.

När de gjorde resan 1989 blev Douglas Adams hus vaktat av ingen mindre än Stephen Fry, min stora idol och engelsmännens engelsman. Han är även god med med Mark, och de beslutade sig att dom två som en hyllning till Douglas minne skulle göra den planerade resan. Resultatet blev en tv-serie i sex delar, naturligtvis gjord av BBC.



Såg halva del ett innan det var dags att sova, men av det jag såg gillade jag allt! Vackra bilder, humor och engelskt. Scenen när de åker golvbil i amazonas är klockren.

Ska nu enbart se program gjorda av BBC. Nästa projekt blir The world at w... Nähä, den var inte gjord av BBC, fördömt!

tisdag 18 januari 2011

Vad är väl en bal på slottet? Isac hissar och dissar.

Tja, dötrist? Njae, syftar här på idrottsgalan som gick av stapeln igår. Såg den inte, har inte sett någon idrottsgala på flera år, varför? Jag förstår inte vilka galan är till för. Idrottarna? Jag har alltid tyckt att de ser besvärade ut och vill helst inte komma, hur många segrare var på plats igår? De sportintresserade? Att se Anna Haag i långklänning vid ett bord är som att se en romantisk komedi med Chuck Norris, rätt man på fel plats. Vanligt fölk? Äh, de bryr sig inte. Men det verkar som om galan igår blev en succé, får väl se den på svtplay eller nått. Kul att galan även uppmärksammas i Norge, när skrev svenska tidningar sist om någon norskt tv-program?

Vi går väl genom vinnarna.
Jerringpriset: Therese Alshammar, simning.
Högst oväntat, men svenska folket är inte att lita på. Hoppas tacosen smakar!Årets nykomling: Angelica Bengtsson, stavhopp.
Tja, jo, varför inte?Årets ledare: Joakim Abrahamsson och Magnus Ingesson, längdskidor.
Helt klart värdiga vinnare, de har gjort våra skidåkare till vinnare.
Årets kvinnliga idrottare: Charlotte Kalla, längdskidor.
Låt detta nu bli en boost för att spöa Björgen, helt rätt vinnare.
Årets idrottare med funktionshinder: Anders Olsson, simning.
Hey, kul att det inte var en färgblind bowlare som vann, eller vad det nu var förra året.
Årets prestation: Björn Ferry, skidskytte.
Helt klart rätt, att vinna OS-guld efter att ha brutit nyckelbenet samt fått svininfluensa är stort. Grattis till tillökningen!
Årets manlige idrottare: Marcus Hellner, längskidor.
Jepp, i konkurrens med Zlatan är Hellner störst bland männen.
Årets lag: Stafettlandslaget, längdskidor.
Egentligen skulle jag vilja säga att längdskidlandslaget som helhet skulle ha årets lag, bromsningen i dubbeljakten är det finaste jag sett sen jag konfirmerade mig.

I skuggan är idrottsgalan är ägde Grammisgalan rum, kan inte säga att jag bryr mig. Ett helt gäng vinnare, här är några utvalda.

Årets kvinnliga artist: Robyn.
Well, vem skulle annars ha vunnit?
Årets manliga artist: Håkan Hellström.
Men Håkan Hellström.. han är inte bra, kan ni förstå det?
Årets grupp: Johnossi.
Pretton.
Årets nykomling: Oskar Linnros.
Nu har jag hört pojken, inte alls imponerad.
Årets producent: RedOne.
Helt rätt!
Årets hårdrock: Watain.
Wait.. what..? Att inte Sabaton vann är ett slag i ansiktet på riktig musik, skandal!

Sen att en tondöv gammal gubbe som jag som inte ens kan ta ett ackord på en gitarr eller ens nynna bä-bä-vita-lamm ska sitta och ha åsikter om musik kan man ju ha delade åsiker om.

Dagens höjdare: Emil Jönssons och Anna Haags twittrande under galan.
Ulfbåge - Mannen, myten..

fredag 14 januari 2011

Blandade sötsaker och ett mirakel.

För att inte vara så grymt förutsägbara så var vi inte på simhallen igår, se där, även vi kan ändra oss. Däremot hälsade vi på Effe och Mia som vanligt, men det var vi tvugna till. Mia hade byggt ut sina tatueringar med en väldigt söt humla vi bara var tvugna att titta på.
Herrugud, humlan har hatt och skor! (den är inplastad)
Well, vi åt blomkål, drack kaffe och såg på tv. Gjorde en jätteblunder på Vem vet mest, stör mig fortfarande. Sen var vi med om något fantastiskt, ja nästan ett mirakel. Vi såg en dokumentär om ett amerikanskt par som fick sexlingar, vi fick följa med från insemineringen till så bebisarna kröp omkring. Ungarna föddes med kejsarsnitt och var så klart för tidigt födda. Jösses vilka små aliens! Men nu till miraklet. Inte en endaste liten ynka plutt gång tackades gud! Vafan, det är en amerikansk dokumentär! Från Arizona! Dom tackar ju för bövelen gud när dom tankar bilen. Antigen var filmen klippt för att passa europeér eller så var det ett väldigt vettigt amerikanskt par. Nu säger jag ju inte att gud inte finns eller så, det är upp till var och en och det finns inga bevis för någonting, men man behöver inte tacka hen för allt som händer.

Nu raskt över till nästa sötsak, ett hem för övergivna sengångare! I Costa Rica finns tydligen ett sådant hem, åh vilka gullungar! Vill också ha en sengångare som hänger i takfläkten och typ gör ingenting. Men jag får nöja mig med mina katter. Dom är fina också.


Klippet är från aftonbladet så det är en hel del reklam och sånt, men ta er tid att vänta, det är värt det. Syns inte klippet? Klicka här.


Pungråttan Heidi får också vara med.


---

Har inte hört något om festligheter ikväll, man kanske skulle ringa den trogne Rick...

---

Ingen sötsak men väl jag i dagens kläder. Har aldrig visat mig offentligt så här.

torsdag 13 januari 2011

Sherlock 2010 - Se eller förgås

Anglofil som jag är så har jag alltid älskar Sherlock Holmes. Speciellt orginalromanerna och novellerna. De flesta försök till filmer och serier har inte fungerat så bra. Därför blev jag positivt överraskad av Guy Ritchies Sherlock Holmes från förra året. En mörk och våldsam Sherlock Holmes. Inte för att originalet inte var det, men oväntat i en film. En uppföljare har spelats in, och deltar där gör min store favorit, giganten, ärkebritten Stephen Fry! Bara en sådan sak.

Men det blir bättre. Strax efter att jag sett ovan nämnda film blev jag upplyst om att det även kommit en ny tv-serie baserad på Sherlock Holmes. Det är en BBC-serie så det vittnar om klass redan där. Det som gjorde denna version speciell är att den utspelar sig i nutid! Holmes och Watson använder iphones, åker bil och käkar pizza. Fungerar det?

Ja för bövelen! De tre 90-minuters avsnitten håller högsta klass rakt igenom. Enormt vackra miljöer, allt är genomarbetat och skådespeleriet på högsta nivå. Det är driv i berättelsen och man känner igen de upphottade berättelserna från orginalet. Avsnitt ett heter A study in pink, första Sherlock Holmes romanen heter som ni alla vet A study in red.
Benedict Cumberbatch och Martin Freeman.
Sherlock Holmes spelas av den rätt så okända Benedict Cumberbatch, men rollporträtteringen är lysande. Holmes är precis så oberäknelig, osocial och briljant som man förväntar sig. John Watson spelas av den dess mer kända Martin Freeman. Vet du inte vem det är? Skäms på dig! Han är känd från den legendariska tv-serien the Office, filmer som Liftarens guide till galaxen och ska spela Bilbo Baggins i Bilbo (när den nu kommer). Freeman är hur som helst en lysande skådespelare och passar utmärkt som John Watson.

Så snälla rara du, har du inte sett Sherlock än, hämta hem den därifrån du hittar dina andra serier. Vet du inte hur man gör, be någon om hjälp. Den här serien är för bra för att missas. Och ja, det kommer mera, i höst kommer det tre nya avsnitt.


---

Det här inlägget är faktiskt lite bluffaktigt, ty jag skrev det redan under mallendagarna. Men jag vill bara understryka att Sherlock är en grymt bra serie! Förutom Inglorious Basterds det bästa jag såg förra året.

---

Tre veckor senare. Ah, ser att serien börjat gå i sverige också. Fina betyg, bra!

That wednesday totaly looks like monday.

Ja, jag tog mig hem från jobbet igår också, även om det var med en hårsmån. En bilolycka inträffade just efter att min buss passerat Kåddis-korsningen och det blev timslånga köer. Well, väl hemma så blandade jag två sallader som vi serverade med falukorv och potatismos - kungamat!
Salladerna. Ser inte alls så gott ut här, såg mycket godare ut i verkligheten. Måste hitta igen en viss sladd så jag kan ta bilder med en riktig kamera.
Nå, efter maten bar det iväg till simhallen, tredje dagen i rad. Jo jag vet att vi är sjuka i huvet, men vi gillar verkligen att bada. Vi simmade några längder, dök efter en livräddningsdocka samt körde ett gäng moves vi lärt oss på vattengympan (förlåt, djupvattensträningen). Jag hoppade även från höga trampolinen, jag kan jag.

När vi var bastade, duschade och påklädda styrde vi bilen med öppen baklucka till Effe och Mia för kaffe och tv. Vi såg det där nya matprogramet Sveriges mästerkock, kan nog bli en succé! Per Morberg är en både trevlig och motbjudande karl på samma gång. Jag har minsann druckit öl med honom på legendariska Mucky Duck för länge länge sedan. Vår favorit blev 18-åriga Jennie Benjaminsson, läs hennes matblogg här.

Tog ett kort på Effe och Mia, men det blev så mörkt/gryningt/dåligt så jag slänger upp en bild från i sommras istället, hårda rackare båda två!

Hur som helst så avslutade vi kvällen med ICA kvantum - världens bästa affär, innan vi återvände hem, matade och klappade katterna samt somnade.

Meeen vänta lite nu. Var det inte exakt samma sak vi gjorde i måndags? Var det måndag igår? Är det tisdag idag? Den enda jag vet är att vi visar upp lätt brist på fantasi.

---

Lyckades fixa bakluckan med lika delar 5-56, en kniv, en skruvmejsel och våldsamt raseri. Känner mig som en riktig mekaniker. Nu ska jag bara fixa allt det andra, får göra det när det blir lite varmare ute.

---

Jösses vilken stressig dag det varit hittils. Har i princip gjort tre saker samtidigt sedan klockan åtta imorse, nu välbehövlig lunchpaus. Men det är 1000 saker kvar på att-göra-listan. Ska inte klaga, vore detta för ett år sedan så skulle jag städa reningsverket om en timme. Whoho, livet leker igen! Men det vore ju jättetrevligt om skrivaren kunde börja fungera och tidsskrifterna slutade bråka så förbaskat.

---

Åh, är lite sugen på fest/utgång! Inte att dricka, men bara att vara på ett festligt ställe ett tag, någon som vet av något kul på fredag?
Typ något sånt här hade jag tänkt mig. Utan SS-soldater dock.

---

Ni kanske funderar på vad jag har på mig idag. Exakt samma som igår, tråkigt men sant. Naturligtvis har jag en annan t-shirt, sockar och underkläder. Plain svart t-shirt, pierre robert-kallingar och fula sockar (jag har snygga sockar, men idag var det så kallt ute att jag tog ett par lite tjockare (men fulare)). Och ja, jag utgår från att ni vill veta vart jag köpt min tröja.

tisdag 11 januari 2011

En helt vanlig måndag.

Vissa dagar är bara så vanliga att det känns ovanligt. Eller nått, försökte vara lite djup där men tror jag misslyckades. Fördömt. Efter en väldigt vanlig middag var det dags för simhall för oss igen.

(När jag skriver Vi eller Oss menar jag nästan jämt jag och Bettina.)

Eftersom vi flyttade pianon halva gårdagen, och har vattengympa imorgon så plaskade vi bara runt, trampade vatten och tävlingsdök. Ursäkta? Vad jag sa? Vattengympa! Jepp det stämmer, imorgon blir det världspremiär för oss i vattengympningens förlovade värld. Känns väldigt spännande, även om jag bävar inför eventuell drunkning.

Ok, att fara på simhallen kanske inte var så där supervanligt, eller jo det var det. Men det vi gjorde sedan var ehuru väldigt jäkligt vanligt, kan ni gissa vad?

Jepp, helt rätt. Vi hälsade på Mia och Effe. Drack kaffe, åt en apelsin och såg på tv.

Första läckerbiten vi fick av farbror tv var vem vet mest? Jag visste mest. Efter det följde halv åtta hos mig, kanon-tv, även om det är Helge Skoog som gör hela programmet.

Men nu blev det premiär! En helt ni serie i samma andra som Ullared och färjan, nämligen konferensresan. Än en gång briljant tv. Lärde mig tre saker:
1. Tror man att man kan få ut något av en konferensresa tror man fel.
2. Tror man på utomjordingar är man knäpp.
3. Jag vill aldrig någonsin deltaga på en konferens, verkar vara helvetets innersta krets.

Även blondinbella var där, oj så jag inte vill vara med i spotlife, ock oj så aggressiv jag blir mot ungdomar. Nä, ordning nu. Har följt blondinbellas blogg i några veckor nu och förstår inte grejen. Hon fikar, hon fotas, hon powerwalkar. Jaha, tråkigt! Ok, min blogg kanske också är tråkig, men jag har 20 besökare om dagen, hon har 20 besökare i minuten (100% påhittat statistik). Hur kan något så tråkigt vara så intressant? Då är t.ex Fokis blogg hundra gånger bättre.

Men visst, jag är avundsjuk.

Innan hemfärd blev det shopping på både Konsum och Ica, vuxenpoäng.


Bettina hittade köttbullskorv, en vidrig svensk variant på mortadella?


För att få till den sista vanligheten diskade jag och städade köket innan jag drog en lina kokain.

Nej det gjorde jag inte, skulle bara kolla så du var med.

Men diskade och städade köket gjorde jag faktiskt.

Imorgon ska jag ha en tröja jag gjort själv.

Olé!

fredag 7 januari 2011

This is England '86

Ja, tv-serien jag sett på de senaste kvällarna är Shane Meadows This is England '86. Det är en miniserie i fyra delar som är en fortsättning på filmen This is England från 2006.

This is England, alltså filmen utspelar sig i en sliten engelsk industristad 1983 mitt under brinnande Falkladskrig. Tolvåriga Shaun har förlorat sin pappa i kriget och är mobbad i skolan. Han blir "adopterad" av ett gäng skinheads som gör honom till sin maskot. Allt är frid och fröjt tills Combo kommer ut från fängelset och allt brakar åt skogen. Combo är inte som dom andra skinsen utan en rasistisk översittare som splittrar gänget i två delar, ett med tradiotionella skinheads och ett med rasistiska. Filmen börjar tragiskt, sen blir det bättre innan det bara blir tragiskt igen. Grymt bra film dock, ett måste för alla med minsta intresse av subkulturer och england. Här under är den officiella trailern.


This is England '86 är alltså fortsättningen. Som titeln hintar om så utspelar den sig tre år senare, 1986. Shaun har blivit större och gått ut skolan. Han har ångest över vad som hände 1983 och tycker att det är hans fel det som hände. Combo är försvunnen och skinheadsgänget har återförenats. Ledaren Woody ska till och gifta sig med sin Lol, men allt går fel vid vigseln. Om Shaun var huvudperson i filmen så är det Woody, och speciellt Lol som är huvudpersoner i serien.

Som alltid med serier så får man en bättre presentation av karaktärerna. Dom får föräldrar, syskon och bakgrundshistora. Mycket intressant då man i filmen i princip inte fick veta något. Så gott som alla karaktärer finns kvar men vissa har genomgått stora förändringar, inte minst Banjo. I filmen var han Combos hantlangare och en grymt obehaglig typ, i serien är han en stor och rolig nallebjörn som bakar kakor, gråter och kramas. Så kan det gå! Stackars Woody har skaffat en otroligt ful frisyr, och skinheadsstilen är nedtonad. Det är dock fortfarande en orgie i Ben Sherman, Fred Perry och Sergio Tacchini, vackert.

Hur som helst så får Shaun kontakt med Woody och de andra igen. De två första delarna är regisserade av Tom Harper och är nästan en komedi. Det är skoj och skratt med slapstickhumor nästan. I del tre och fyra är det Shane Meadows som regisserar och allt blir mörkare och hemskare. Och ja, Combo dyker upp igen, även om det inte är han som en den värsta skurken nu. Trailer:

Grymt bra serie, har ni inte sett den? Gör det, och se filmen först! Och ja, det kommer en uppföljare till! This is England '90 är planerat, yes yes yes.


Som sagt Woody, vad har du gjort med håret?
Ett klart minus är tyvärr musiken, förvänta er inte någon punk eller oi!, det är reggae, ska och soul som gäller. Snyft.

Som sagt, rolig slapstick i början, kan detta vara det fånigaste slagsmålet i brittiskt tv-historia?