Inflytt

Ringde igår vår nya kvartersvärd som är namne med en gammal DIF-back och höra när idag vi skulle träffas för att få nycklarna till lägenheten. Tydligen hade han redan fått nycklarna och vi fick flytta in en dag tidigare!

Effe och Mia kom farandes som raketer och vi undersökte varje vrå i lägenheten. Naturligtvis kunde vi inte tjå oss utan var tvungna att börja flytta på en gång. Den gode Fjej ringdes efter och släp lånades. Vi lyckades få in allt porslin, allt käk, alla kastruller, sängarna, datorerna, katträdet, katterna, alla jäkla kläder samt sängarna!

Vi sov alltså igår första gången i vår nya lägenhet. Riktigt nice!

Idag går stora flyttlasset, hoppas att det slutar panikregna..

På återseende!

I väntan på Godot.

Hur gammal är du om fem år? 36.
Vem tillbringade du minst två timmar med idag? Min kollega Birgitta.
Hur lång är du? 6 cm för kort.
Vilken är den senaste filmen du sett? Pirates 4.
Vem ringde du senast? Magnus Persson.
Vem ringde dig senast? Bettina.
hur löd ditt senaste sms?  Huh? Så långa?
Föredrar du att ringa eller skicka sms? SMS.
Är dina föräldrar gifta eller skilda? Gifta, men inte med varandra.
När såg du senast din mamma? I förrgår.
Vilken ögonfärg har du? blå.
När vaknade du idag? 06:45.
Vilken är din favoritjulsång? Fairytale of New York (Duuh).
Vilken är din favorit plats? Balkongen.
Vilken plats föredrar du minst? Utomhus.
Var tror du att du befinner dig om tio år? På jobbet.
Vad skrämde dig om natten som barn ? Allt.
Vad fick dig verkligen att skratta senast? lolcats.
Hur stor är din säng? 180.
Har du stationär eller bärbar dator? en bärbar.
Sover du med eller utan kläder på dig? Utan.
Hur många kuddar har du i sängen? Jag 2, Bettina 3.
Är du social? Njae, inte privat, men på jobbet.
Vilken är din favoritglass? Jordgubb.
Vilken är din favoritefterrätt? Jordgubb.
Tycker du om kinamat? Tycker om alla mat.
Tycker du om kaffe? Tycker om? Du, jag älskar kaffe.
Vad dricker du till frukost? Vad som helst som är kolsyrat.
sover du på någon särskild sida? Nej
Kan du spela poker? Mja
Tycker du om att Mysa? Stavas mysa verkligen med versal i början? Jodå.
Känner du någon med samma födelsedag som din? Hur många som helst
Vill du ha barn? Jodå
Kan du några andra språk än svenska? Engelska, liiiite italienska och låssastyska
Har du någonsin åkt ambulans? Nej.
Föredrar du havet eller en pool? Båda.
Vad spenderar du helst pengar på? Vill helst inte spendera pengar.
Äger du dyrbara smycken? Haha, nä.
Vilket är ditt favorit program på tv? Serier.
Vem är den roligaste människan du känner? Öööh, morbror Torbjörn är väldigt rolig.
sover du med gosedjur? Eh, nä?
Vad har du för ringsignal? Eh, ring?
Har du kvar klädesplagg från du var liten? Uhm, nä..
Flirtar du mycket? Haha, nej.
Vilken var den senaste boken du läste? När de döda vaknar (i tjänsten sas).
Läser du dagstidningen? Läser dagligen VF, VK och DN.
Prenumererar du på någon veckotidning? Inte veckotidning, men varannanveckotidning och månadstidning.
Dansar du i bilen? Bilen dansar, inte jag.
Vilken radiostation lyssnade du till senast? Har aldrig hört på radio i hela mitt liv.
hur var din senaste kyss? Sömnig.

Flyttfeber!

Det går förjäkla fort ibland, nu är det bara två dagar kvar tills vi flyttar till vår drömlägenhet/radhus på Öbacka! Nytt, fräscht, helt ny stadsdel och med fantastisk utsikt. Jag är så grymt peppad att jag inte vet vad jag ska göra av mig själv.

Vi har de senaste dagarna packat som om det inte fanns någon morgondag. Trots att vi slängt en hel del rat samt sålt iväg en massa grejer så har vi otroligt mycket grejer, man samlar på sig så mycket man inte vill skiljas från. Bara vårat bibliotek blev ett 20-tal flyttkartonger, och våra kläder ligger nu i 15 sopsäckar. Till detta kommer alla möbler... Kvar att packa är sängkläder, strögrejer, KÖKET, elektronik, kontoret. Dessutom ska hyllor skruvas ned, tv-apparater monteras bort, bort skruvas isär, alltiallo-skåpen rensas.. Tur att jag inte jobbar kväll i veckan :)

Lastbil till onsdag är bokad och klar och ett gäng muntra bärare är rekryterade. När allt är utburet drar vår fantastiska familj, släkt och underbara vänner in i gamla lägenheten för att utföra spackling, omtapetsering, städ osv. Tack så grymt mycket i förskott, ni är bäst! Naturligtvis ska även vi hjälpa till, fattas bara :)

Eftersom vi gjorde blundern att köpa en bil utan kula kommer den gode Pelle förbi idag med bil och släp. Grillar, bord, utemöbler, soffan och annat skräp ska iväg till återvinningen. Ja jäklar, i framtiden kommer vi inte att behöva korsa en stad under total ombyggnad för att slänga grejer, bara en sån sak! Dessutom finns en återvinningsstation på gården, inget mer lasta pappersåtervinning i bil!

Bil ja, på Öbacka har vi skärmtak! Tänk bara att aldrig mer måste skotta fram bilen i -25 och isstorm. Ojoj. Till på jävla-köpet bor vi granne med Umeå östra, i höst är det jag som åker tåg till jobbet, nästan som att bo i Stockholm, jojo!

Det enda problemet kvar är vad vi ska göra med katterna under flytten. Kanske man ska slå en signal till katt-farfar (ja, katterna är mina barn, därför är min pappa deras farfar, inga konstigheter) i Obbola? Katterna kommer nog att trivas förträffligt i nya lägenheten när de väl vant sig. Ser framför mig galna tjurrusningar upp och nedför trappen. Ja, vi har en trapp, fatta! Och en walk-in closet. Och ett förråd inne och ett i källaren. Herrejisses!

Allt kommer att bli så bra med flytten, och alla problem som varit känns som bortblåsta, allt ordnar sig, allt är ok. Östra Umeå, nu kommer vi!

Oj, jag har ju en blogg!

Det hade jag helt enkelt glömt bort. Det är mycket nu. Som jag skrev senast så rasade bilen och vi köpte helt oväntat en SAAB som jag bränner runt i nu. Om en vecka (och en dag) så flyttar vi till vår nya lägenhet på gräddhyllan i Umeå. I ett hus 75 meter från vårat såldes den i veckan en fyra för fyra miljoner kronor. Hej bara!

Har inget annat att komma med just nu, så jag slänger upp mina nyaste bilder från telefonen, håll till godo!

Antingen köper man ett set med specialverktyg från Saab för att få loss stereon. Eller så använder man grillpinnar.

Det här är en Tweeter. Jag vet inte riktigt vad den gör, men in i bilen ska den!

Aj, rev mig på antenn. Nu en vecka senare är såret härligt grönt.

Herr hackspett tittade förbi.

När det är 24-timmars strömavbrott pga tromber får man koka kaffe på grillen.

Pelle och Jeanette bjöd på svenska jordgubbar doppade i choklad. Jisses så gott!

Snickrade ihop en baslåda. Låter bättre än den ser ut, och tur är väl det.

Frågade Bettina om hon ville ha postern, det ville hon inte.. Kvinnor?

FML - Jäkla fredag.

Jaaa, idag var det dags för den årliga besiktingen av kärran. Vis av tidigare erfarenheter väntade jag mig det värsta. Och jo, sex tvåor. Styrleder, inre och yttre, spindelled, bromsar bak, repigt glas i framlyset(!) mm. Helvetets skit också. Nå, bara att betala och se glad ut.

Helveteshuset.

Detta skedde alltså tidigt på morgonen och jag gasade ut på E12:an för att ta mig till jobbet. Jag hade inte kommit många kilometrar innan motorn helt plötsligt tappade kraft och servon la av. Vad i helv... Svängde in på en parkeringsficka och stängde av motorn. Försökte sedan starta bilen, men det gick inte alls. Upp med huven för att inspektera. Hm, visst hade jag en massa remmar i motorn förut? Dom var inte där nu.

Hallå?

Blev att ringa styvpappa som fick bogsera mig till närmaste verkstad. Precis vad vi behöver, mer kostnader. Fick skjuts hem där Sonny och Wilma mysde loss och fick mig på bättre humör. 09:25 skulle det gå en buss till jobbet så jag gick ut till vägen och väntade. Och väntade. Och väntade.

Kattmys.

Tittade närmare på tidtabellen och såg att den bussen endast gick på skolornas sommarlov. Helv.. Nästa buss skulle gå om 40 minuter. Kändes drygt att gå hem, vänta i en kvart och gå ut igen så jag försökte lifta medan jag väntade på nästa buss. Meeeen tydligen är alla som kör bil i Umeå sur-jävla-sur gubbhelveten som inte plockar upp prydliga herrar i hatt. Fick vackert vänta på busshelvetet.

Den bussen körde minsann inte direkt till Vännäs, utan körde södra västerbotten runt så resan tog en timme.

Såååå, reparation på reparation, precis vad vår ekonomi behöver just nu. Vi ska ju flytta så vi har några härliga dubbelhyror att se fram emot, dessutom ska vi bekosta en omtapetsering. FML!!!!!!!!!!!!

Meeen. Jag har hälsan och vi alla mår bra. Det räcker att gå in på min, öh, svärkusins pappas blogg där han skriver om sin cancerbehandling för att man ska prisa sin lycka igen. Den mannen går genom en riktigt jobbig behandling, men han håller huvudet högt och har humorn i behåll, en sann inspiriation.

Snart helg. Ska pusta fönster och se på tv.

ps. FML är internetiska för fuck my life.



Mhm..



Regn och rusk

Ah, regnet står som spön i backen. Riktigt mysigt att sitta inne på biblioteket med en kopp kaffe idag. Tyvärr måste jag ge mig ut på lunchen och få mina glasögon lagade, en skakel(??) har lossnat så jag ser lite ut som en idiot.

Ännu en helg är över, en helg fylld av roligheter och hemskheter. Det hemska först. ESC, hur i hela friden kunde Saade inte vinna? Inget annat bidrag var ens i närheten av hans, liksom, Italien, HALLÅÅÅ?!?!? Tycker att Sverige ska bojkotta eländet nästa år. För ordningens skull ska jag väl säga att Saades låt inte är bra alls, skulle aldrig få för mig att spela den själv, men det är inte det det handlar om.

Dessutom förlorade vi hockey-vm finalen mot Finland. Det var väl tråkigt? Nå, om det är någon som får vinna istället för Sverige ska det väl vara Finland då. Dessutom är hockey-vm bara fyra i hockeyviktighet (1:a OS, 2:a World Cup, 3:a junior-vm).

Det roliga var att vi haft riktigt trevligt med våra vänner och familj. Bettina fyllde gumma (28) och det var fest i dagarna tre. Fredag/lördag/söndag var vi med EffeomiaoMyofredrik. Dessutom hann vi med en hel del släkt. Weee!

Bettina har även köpt en soffa. En grön soffa. En ill-grön soffa. Det föll på min lott att transportera soffan till en tillfällig förvaringsplats. Frågade min fd hyresvärd om jag fick låna hans släp, jodå det gick bra. Sagt och gjort, men lite backningsassistenter i bilen kopplade vi på släpvagnen och begav oss till soffaddressen. Väl där öppnade vi kapellet och såg att släpet var fullt med skräp. Fel släp.

Nå, det riktiga släpet lokaliserades och soffan transporterades. Slutet gott, allting gott.

En liten trudelutt att lyssna på i regnet, Chopins "Regndropps preludium", Op 28, No 15:

Hitta hem.

Har jag lagt upp den här förut? Skrev den 2008 i alla fall, ingen höjdare men den var skoj att skriva.

Helvetet. Helvetets jäkla skit. Vart fan är jag? Har jag inte varit här förut? Jo, jag var här för några timmar sen. Jag har gått i en cirkel. Snyggt, jävligt snyggt.

Han satte sig på en sten och övervägde ännu en panik. Men han var alltför utmattad för att springa runt och skrika ännu en gång. Han satt och såg den blodröda solen sakta sänka dig ned mot de gröna granarna, som i motljuset blev mörka och skräckinjagande. Stenen han satt på var hård men torr, så han satt kvar och såg på solen, rädd och ensam.

Det hela hade börjat så vanligt, oskyldigt och enkelt. Han hade gått omkring i skogen, inte så långt hemifrån och bara njutit av den härliga sensommaren. Han hade gått på gamla invanda stigar han gått på så många gånger förut. Tittat på träden och de myllrande myrstackarna, druckit från den gamla kallkällan, som så många gånger förut, då plötsligt hon hade dykt upp. Han hade träffat henne som hastigast en sommar tidigare, men inte hunnit bekanta sig ordentligt innan hon var tvungen att resa iväg. De hade bara hälsat på varandra, presenterat sig och utbytit de vanliga artighetsfraserna, vad heter du, var kommer du ifrån, vilken är din favoriträtt, de vanliga sakerna. Det hade inte märkts på honom, men han blev blixtförälskad i den vackra flickan.

Hon var söt, kort mörkt hår och något år yngre än honom. Hon ockuperade hans hjärna i flera veckor efter att hon rest, han gick som på moln och bara väntade på nästa gång han skulle på träffa henne igen. Men veckorna blev till månader, och månaderna växte till ett år, och han hade nästan glömt bort henne när hon helt oväntat kom gående under träden.

Han hann inte ens hälsa, hon bara log åt honom och satte iväg genom skogen. Han sprang genast efter, och över stubbar och stenar sprang dom längre och längre in i skogen. Han ropade efter henne, men hon bara skrattade åt honom, och ökade takten. Han tänkte inte på vart de sprang, bara han fick vara i närheten av henne. Efter att ha jagat genom skogen nästan en halvtimme var han tvungen att stanna för att ta igen sig. Han ropade efter henne, men hon skrattade bara och försvann. Han föll ihop vid en stubbe och låg och andades häftigt. Hjärtat slog så att det kändes som om det skulle hoppa ur kroppen på honom. Han blev med ens väldigt trött, han hade nyss ätit innan han gav sig iväg på språngmarschen. Han somnade, och vaknade inte förrän långt senare, det var kolsvart, mitt i natten.

Från början var han inte orolig alls, han hade varit ute när det var mörkt förut, och började så sakta lunka hemåt. Efter ett tag insåg han att han inte kände igen sig, men fortsatte sakta framåt, ungefär åt det håll han trodde han bodde. Efter att ha gått någon timme ansåg han att han borde börja närma sig sina trakter, men han kände inte igen sig i mörkret. Han beslutade sig för att lägga sig och sova och invänta morgonljuset. Dom där hemma var nog vana vid att han ibland var borta över nätterna, speciellt om somrarna, så de skulle nog inte oroa sig.

Han sov oroligt under en gran, drömde mardrömmar och vaknade ideligen. Tillslut så var det äntligen ljust nog för att börja söka sig hemåt igen. Han började gå år det håll som kändes mest som hemåt. Han gick i flera timmar, och blev nervösare ju längre dagen led. Han glömde bort att äta och dricka, och de mest elementära reglerna vid misstänkt vilsegång. Solen sänkte sig sakta nedåt, men han mindes inte i vilket vädersträck den gick ned, vad det nu hade spelat för roll, han kunde ha bott både åt söder, norr, öst och väst. När det började skymma på ordentligt så gick han inte längre, utan småjoggade fram efter gamla skogsvägar samtidigt som han ropade efter sina nära och kära, mamma och pappa.

När det var nästan kolmörkt så tog paniken total kontroll över honom, han sprang utmattad nedför en sluttning, halkade och slog benet, detta gjorde honom så skärrad att han, helt oväntat klättrade upp i ett träd och satt där och höll utkik och lugnade ned sig efter några timmar. Han klättrade ned och lade sig för att sova ännu en natt i den mörka skogen.

Nästa dag hade han tagit det kallt. Han satt längre och tänkte igenom sin situation. Han var vilse, mer vilse än någonsin, han var tvungen att inse det. Han visste inte var han var, och inte hur han skulle ta sig hem. Han befann sig i en stor glänta, det måste ha legat en åker här för längre sedan. Skogen stod mörk och hög runt gläntan, den var tät och ogallrad. Efter att ha överlagt med sig själv några timmar beslöt han sig för att ta sig upp på ett berg för att därifrån kunna se sig om efter landmärken, hus, sjöar eller vad som helst som påminde honom om hemmet. Han såg inget berg från där han satt, men han började gå åt det håll som gick uppåt. Han satte upp som mål att finna ett berg innan kvällen. Men när kvällen kom satt han i samma glänta och svor för sig själv.

Snyggt, jävligt snyggt tänkte han igen.

Sturskheten från morgonen lyste med sin frånvaro. Istället infann sig en gnagande oro och en stigande rädsla inom honom. Det prasslade i mörkret, han lyssnade spänt. En röst inom honom skrek för full hals, ”Det är en björn”! Men han lyckades hålla bort paniken och kröp ihop på marken, och såg solen sänka sig vid horisonten.

Han såg ut över gläntan, som nu nästan var höljd i dunkel, träden bakom honom brann i rött från solnedgången. På marken sprang ett gäng myror runt, och ett hoande kom blåsande långt bortifrån. Det luktade starkt av rallarrosorna som växte invid ett dike några meter bort. Ett brak fick honom att hoppa till, nu var det verkligen en björn! Jagade dom inte i skymningen? Jo det gjorde dom! Långt inom sig visste han att björnar inte jagade vare sig människor eller djur, bara man inte störde dom, men det fanns inte tid att tänka på det nu. Vart var björnen, han tittade i panik åt det håll han sett den, bara för att inse att det var en storspov han hade sett. Han skrattade lite fånigt, svetten rann nedför nacken och han darrade som ett asplöv.

Han gick sakta fram mot platsen där storspoven hade lyft, och han kände instinktivt att någon han kände hade varit där före honom och storspoven. Han hoppade runt och började ivrigt undersöka de närmaste omgivningarna. Jo, någon hade varit där, det var Frasse! Gamla goda Frasse som bodde två hus bort hade varit där tidigare under dagen. Frasse var en stor kille, och lämnade ordentliga märken efter sig, han var varken ordentlig eller försiktig. Han började följa spåren in mot skogen igen.

Nu sprang han allt vad han kunde, det var som om att Frasse vetat om hans situation och verkligen gjort allt för att visa vart vägen hem vart. Det hade mörknat fort, och var nu nästan svart, men ändå så kändes allting mer och mer bekant dess längre han sprang. Tallarna och granarna var som väggarna i en mörk tunnel, en tunnel som lystes upp av Frasses spår. Efter kanske en kvart så visste han precis vart han var. Han sprang genom asplunden, förbi dammen vid smedjan där han brukade sitta och titta på vattnet, han passerade affären och sprang uppför backen.

Han såg sig inte för när han passerade vägen, och blev nästan påkört av en bil. Föraren verkade inte ens ha sett honom. Lycklig och skärrad på samma gång sprang han över gräsmattan där han tagit sina första stapplande steg och upp på farstun. Där stod den lilla och tittade ut mot skogen, han ropade hennes namn, fast det förstod ju inte hon, men hon plockade skrattande upp honom och ropade: ”mamma, pappa, Snurre är hemma igen”! Han spann när hon bar in honom i stugan.