Ojojoj

Nu har jag inte bloggat på jättelänge, jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Tyvärr har det inte hänt så mycket att rapportera om, och jag har inte känt något behov av att skriva av mig någon lycka eller aggresion.

Jag har fått en kaffekokare av svärmor att ha på jobbet, guld värt. Skulle med glädje ha lagt upp en bild på underverket, men dropbox verkar inte fungera idag.

Lekte med en ett-årig schäffervalp i helgen, riktigt riktigt roligt. Han är så full av liv och bus att man blir imponerat. Skulle med glädje ha lagt upp en bild på underverket, men dropbox verkar inte fungera idag.

Idag drar vi till fjällen, den årliga påskresan. Tyvärr verkar snön vara på väg bort så det blir nog inga skoterutflykter, men det finns mycket kul att göra likväl. Lämnade av katterna hos farsan igår och det var såååå tomt hemma igårkväll. Jag kräver minst en katt för att kunna sova.

Bytte lampa på bilen i morse, skulle med glädje ha lagt upp en bild på underverket, men dropbox verkar inte fungera idag.

Well, vi hörs!

Torsdagen i bilder

Torsdag! Egentligen skulle vi träna och städa, men istället...

... åkte vi hem till Effe och Mia och åt glassmiddag med Fredik.

Sen for hela sällskapet till ICA maxi och köpte skor åt My.

Sen åkte vi tillbaka, åt mer glass, drack kaffe och tittade på tv.

Sen provade vi peruker. I bakgrunden Lina.

Vi hade kunnat stanna där hela natten, men när värdparet börjar borsta tänderna är det ett säkert tecken på att det är dags att gå hem.

Några ord från Pär

Detta skrev jag till ett helt annat sammanhang, men jag tyckte inte det var tillräckligt bra, lägger ut det här istället.

I år är det 120 år sedan Pär Lagerkvist föddes, och 60 år sedan han fick motta Nobelpriset i litteratur.

Han växte upp i Växjö som yngst av sju syskon, han far arbetade inom järnvägen och familjen levde, starkt sammanhållen i en tjänstebostad på en station. I tonåren började Pär intressera sig för litteratur, och fick så tidigt som 1906 ett prosastycke publicerat i smålandsposten.

Pärs uppväxt var väldigt religiös, och när han kom i kontakt med den darwinistiska utvecklingsläran uppstod en livslång konflikt mellan sin barndomstro och oförmågan att tro på gud.

Han skrev om det mesta i flera olika genrer, både poesi och prosa. Hans främsta böcker anses ofta vara Gäst hos verkligheten (1925), Dvärgen (1944) och Barabass (1950).

Lagerkvist har en förmåga att uttrycka känslor och stämningar i ord som få andra, och jag själv brukar några gånger om året bläddra runt i hans böcker och poesisamlingar och läsa mina favoritrader. Här är några axplock:

Från Gäst hos verkligheten, en pojke och hans far besöker morföräldrarnas gård ute på landet:

Det gick på några minuter alltsammans, hela långa backen. Så öppnade sig landet åt alla håll, med mader, småsjöar, allt slags vatten, med tegar, vallar, otaliga åkerlappar, med hagar, myrar och skog och bondgårdar kringspridda bland havren och rågen ute i solen. Det lyste så vänligt och öppet att allting kunde ses, och lång borta syntes morfars gård mellan lönnarna. Farten saktade av. Fredligt rullade de över en bred å med vass och näckrosblad vid kanterna och löjstim som slog ute i glittret. Så kom de till en knagglig byväg som korsade banan, där bromsade de och hoppade av med ett skutt, då var de framme.

Från Dvärgen. Furstinnan och hennes kammarflicka har just skrattat ut den onde dvärgen:

Och jag såg på dem med en iskall och föraktfull blick. Jag finner det oskönt och vanställande att skratta. Att se munnen plötsligt öppna sig på människorna och det röda tandköttet blottas berör mig synnerligen obehagligt.

Från Barabass. Barabass har just svikit sin tro och skickat sin vän Sahak ensam i döden:

Och Sahak såg på honom med en blick så full av förtvivlan, smärta och häpnad över hans obegripliga ord att Barabass kände den rakt igenom sig, ända in i sitt allra innersta, fastän han inte alls mötte den.

Till sist några valda delar från diktsamlingen Istället för tro:

Det är som vackrast när det skymmer.

All den kärlek himlen rymmer

ligger samlad i ett dunkelt ljus

över jorden

över markens hus.

…

Allt är mitt, och skall tagas från mig,

Inom kort skall allting tagas från mig.

Träden, molnen, marken där jag går.

Jag skall vandra –

Ensam, utan spår.

Samt från Den lyckliges väg:

Det kom ett brev om sommarsäd,

om vinbärsbuskar, körsbärsträd,

ett brev från min gamla mor

med skrift så darrhänt stor.

Ord intill ord stod klöveräng

och mogen råg och blomstersäng,

och Han som över alltid rår

från år till år

…

Det hade hastat natt och dag

utan att vila, för att jag

långt borta skulle veta det

som är från evighet.

Snart sommar.

Det har gjorts förr..

... men aldrig så här bra! Det jag snackar om är att blanda hårdrock med klassisk musik. Otaliga band har gjort det, från Deep Purple via Metallica till Persuader. En rolig ide, båda musikstilarna är pampiga och publikfriande. Problemet är att de flesta har valt att lägga till klassiska element på hårdrockslåtar. Jag vet inte riktigt, visst fungerar det, men det känns inte riktigt rätt.

Några som gjort tvärtom är Therion från Upplandsväsby. De har släppt en liveskiva där de spelar hårdrock till klassiska bitar. Till min lycka är min absoluta klassiska favorit, Dvoraks nionde symfoni (Från den nya världen), fjärde satsen med. Det är så otroligt bra att nackhåren reser sig. Hela vägen hem från jobbet igår hörde jag den på repeat, helt fantastiskt!

Expressen vs. Aftonbladet

Det här är ju rätt så roligt. En fotograf från aftonbladet försökte få en bild på drottning Silvia under hennes besök i New York. Drottningen ville av någon anledning inte bli fotograferad och flydde (inte mitt ord) genom en gränd. Där snubblade drottningen över några sopsäckar och stukade foten. Förargligt.

Expressen är i nuläget inte så speciellt populära i kungahuset, Kungen blev irriterad på expressens hovreporter när han ställde frågor om Drottningens hälsa förra veckan, och gav ett syrligt svar till Johan T Lindwall, som inte alls såg road ut:


Nu bryter jag in bara för att säga att BLOGSPOT SUGER!!!! Måste skriva om allt det här nedanför, och göra nya länkar med mera med mera.

Expressen passar nu på att ställa in sig igen, och dunkar på hur hemska aftonbladet är som har skadat drottningen å det grövsta. Det roliga är att aftonbladet, innan expressen skrivit att det var deras fel, bara rapporterade att Drottningen skadad sig. Men nu erkänner dom.

Notera även stolpskottet som duar kungen efter hans skämt. Nu är det så att vi har ett kungahus, och kungligheterna ska behandlas därefter. Ser att vissa kvällstidningar gärna skriver om Madde och Vickan, ska det vara så? Va? Va? Ska vi ha ett kungahus ska vi ha det helt ut. Jag är ingen fullblodsmonarkist, men nu är det som det är. Punkt.

RIP Scott Columbus

Nu har ännu en gammal rockhjälte dött, dom går åt snabbt i den branchen.

Den som dött är Scott Columbus, trumslagare i Manowar 1983-1990, 1995-2008. Han lämnade bandet 1990 eftersom hans son var sjuk. Han återkom 1995. 2008 lämnade han återigen bandet, under märkliga omständigheter.

Han spelade på ett trumset kallat drums of doom, det var förstärkt med rostfritt stål eftersom han trummade så hårt. Det kallas metal.

Scott spelade alltså i Manowar, ett ohyggligt ocreddigt band som var husgudar i Tavelsjö under 90-talet. Jag har själv haft tur nog att se dem live på sporthallen 1999. Deras bästa skivor var de som kom på 80-talet, men de nya är inte alls så dåliga som det sägs.

Så här säger Manowar på facebook:
With great sorrow we announce the passing of our brother Scott Columbus.

A rare talent, equally a rare individual, a father, a friend and a brother of metal.

All of the great moments we spent together are burnished in our hearts and memories forever.
...
We know he is in a good place and at peace.

He will never be forgotten.

Your family and brothers,
Joey, Eric, Karl, Donnie

And all at Magic Circle Music