Min egen musik (Writing your own music)

Ja vafan, vad ska man använda lunchen till om inte blogga lite till? Ännu ett genererat ämne.

Att kunna spela och komponera musik vore det häftigaste att kunna. Men de kan jag inte. Jag är totalt omusikalisk, det tog mig flera månader att lära mig spela Amazing Grace på flöjt till exempel. Jag saknar takt och är typ tondöv. Det enda jag har åstadkommit är saker jag klippt ihop av andra människors musik, som det här exemplet. Jag är utestängd från musikvärlden.

Eller?

Jag läste någonstans att Jello Biafra, sångare i bland annat Dead Kennedys, samt en väldigt klok person, har gjort den mesta av musiken till sina band, utan att kunna spela något instrument eller komponera musik. Han nynnade helt enkelt för resten av bandet, som tog ut ackorden och tänkte ut trummor osv.

Detta födde en idé, kan han kan jag. Jag snackade med den gode Effe, trummis i band som Persuader och Guillotine. Han kunde mycket riktigt hjälpa mig att göra en låt och vi har påbörjat planeringen.

Det ska vara en punklåt, och trummorna ska gå i d-takt (dvs cymbalen följer bastrumman istället för takten, vilket gör att det låter häftigt. Väldigt vanligt inom kängpunk). Först ska låten börja med dova gitarrer, dch-dch-dch-dch i en glad melodi. Efter ett tag ska gitarrerna bli jätteljusa dcha-dcha-dcha-dcha. Efter det följer en riktigt svängig refräng med fotbollskörer. Vers - Refräng - Vers - Refräng - Refräng. Sen får det vara nog, max 2.5 minuter lång. Tänkte att låten skulle heta "Flytta på dig dumfan" och handla om idioter som står i vägen för en.

Ni hör ju själva hitpotentialen!

Effe spelar så klart alla instrument och vi spelar in i hans studio/sovrum. Sången får vi fundera på.

Musikskaparduon på San Siro.

Winston Churchills view of Adolf Hitler (samt en utflykt och ett djur)

Ja då var det dags för ett genererat blogginlägg igen. I rubriken ser ni ämnet. Inte ett lätt sådant.

Eftersom jag är anekdoternas mästare drar jag väl till med en sån:
Winston Churchill låg sent på kvällen i sin säng, drack en whiskey och rökte en cigarr när hans betjänt kom in med ett brådskande papper. Där stod det att läsa att Adolf Hitler tidigare den dagen tagit sitt liv. Churchill läste så intensivt att han inte märkte att han askat i sängen och sängkläderna tagit eld, varvid betjänten utropade "Sir, ni brinner!". Churchill släppte inte papperet med blicken utan sade lugnt "Men så släck mig då". Sanningshalten kan diskuteras.

Själv är jag hyffsat trött idag. Igår åkte jag och farsan ut till hembyn Vitvattnet för att ta med lite saker från ett förråd hem till honom. Kul att komma ut till byn igen, har inte varit där i år. Träffade även Farbror Robert med fru Eva och min kusin Stefan från Hökarängen. Märkligt att jag känner så mycket folk just där.

Hittade en tidskriftssamlare med mina gamla papper. Det var födelsebevis, dogtags, BB-armband, en massa teckningar och berättelser jag dikterat under mina unga år. Naturligtvis kommer ni att få läsa några av mina alster.

Hur som helst, när jag väl var hemma igen så satte jag igång att rensa och förvälla svamp vi fått av snälla svärmor Jeanette. Optimist som jag är trodde jag att jag kunde se på Match of the day samtidigt som jag rensade. Följden blev att varje svamp tog upp till en minut att fixa. Halv två inatt var jag klar och kunde äntligen ta mig i säng.

Fem timmars sömn alltså. Och idag så jobbar jag extra på Ersboda, jag har alltså 12 timmars jobb framför mig. Håhåjaja. Tur det finns kaffe, det svarta guldet.

Ett litet djur vi träffade i byn. Väldigt busig men mycket gosig. Jag tror det var en hund.

(this is not) the greatest blogg-inlägg in the world..

.. this is just a tribute.

En hyllning till Pirkt, Umeå FC's tåskadade mittback Erik Löfgren. Han skriver hela två bloggar, UFC-bloggen och sin egna, Pirkt. Frunktansvärt roliga bloggar båda två, troligen Sveriges roligaste mittback. Den artonde augusti lyckades han klämma ur sig det bästa blogginlägget i världen, bättre skrivet finns inte.

Läs det här.

För oss som älskar Seinfeld och Football manager är det dubbelt så roligt.

Snodde en bild från hans blogg, rakt av bara så där. Det får man inte göra.

Feminism - går kön före allt?

Lars Ohly har som alla sett aviserat sin avgång från vänsterpartiet och jakten på efterträdare är i full gång. Jag är väl inte direkt jätteinsatt eller jättebrydd om vem som tar över skutan. Det är långt till nästa val och jag är miltals ifrån att ha bestämt mig vart min röst ska falla. Men om det blir Jonas Sjöstedt som tar över partiet så ökar väl chansen lite grann att det blir dom. Men det kan lika bli kungen som får min röst, så stort är spannet.

Huuur som helst. Av vad jag har förstått är det många vänsterpartister som sagt att det måste bli en kvinnlig partiledare eftersom det är ett feministiskt parti. Alternativet är en manlig och en kvinnlig i ett delat ledarskap.

Ursäkta en gammal kaffedrickare, men är inte sådana uttalanden tvärt emot jämställdhetstanken? Det viktigaste måste väl vara att en person blir bedömt utefter sina egenskaper, kunskaper och personlighet istället för vilket kön personen råkar ha?

Jag bryr mig föga om min chef råkar vara man eller kvinna, bara det är en bra chef. Jag struntar fullständigt i om busschauffören som kör mig till jobbet är man eller kvinna, bara den personen är duktig på att köra just buss.

Samma sak med en partiledare. Denne skall vara kompetent, karismatisk, påläst, god (får man hoppas) och veta att den är där på grund av vem den är, istället för vad den är. Det blir lite lustigt när dom enda som verkar bry sig om kön är just de som vill att könet inte ska spela någon roll.

Sen det här med delat ledarskap, vad är det? Nåt jäkla Lars-Tommy-rappel som inte kommer att fungera i längden.

Till sist. Nu har jag skrivit ordet kön och könet ohyggligt många gånger. Är det bara jag som tycker att det är ett lite... otrevligt ord? Kalla mig pryd, men giv oss en ny benämning.

Jonas - En kompetent person som råkar vara man.

Ett stolpskott

Enda sedan jag läste den här krönikan av en jeppe som visst heter Martin Ezpeleta har jag gått runt lite småsur och förnärmad. För er som inte orkar läsa så är det en massa trams om att vi svenskar är helt värdelösa på att grilla, att argentinarna är så jävulskt mycket bättre. OK, det bryr jag mig inte om, smaken är som baken.

Det jag stör mig på är första raden, "Man brukar säga att svenskar saknar humor." Va? Vem har sagt det? Det är så fundamentalt märkligt uttalande så jag nästan baxnar. Förutom genierna från Storbritannien vågar jag påstå att vi svenskar är roligast i världen. Bara en liten lista på klockren humor:

Killinggänget
Varan-TV
Hipp hipp
Ingen bor i skogen / mammas nya kille
Galenskaparna
Kvarteret skatan
Anders & Måns
...och alla bra tecknande serier! Rocky, Berglin, Carpe diem, Elvis..

Ja listan kan göras hur lång som helst. Nu har jag grymt dålig koll på argentinsk humor, men jag tror näppeligen att den kan jämföras.

"Det sägs att svenskar saknar humor"... Det är som att säga att fransmän inte gillar vin, eller att japaner inte gillar små söta saker eller att italienare inte gillar att käbbla och äta salami, eller att norrmän inte gillar guldmedaljer och att klubba sälar.

Sätta ihop ett träningsschema (Setting up an exercise schedule)

Något mycket märkligt har hänt under sommaren. Alla mina kläder har krymt. Ett mycket märkligt fenomen minsann. Nuförtin' bär jag bälte för att det är snyggt, inte för att det behövs.

Orsaken är nog tyvärr inte att jag helt plötsligt glömt bort hur man tvättar, och tvättat alla kläder på 95 grader. Orsaken är att jag ätit och druckit som en prins (inte som Carl-Philip, utan som Prins Gris av kanelbullgarien) hela sommaren i kombination med att vattenträningen på simhallen haft sommaruppehåll.

Vad är det egentligen med alla dessa sommaruppehåll? En semester är i bästa fall 5 veckor lång, i de flesta fall 4 veckor. Med lite trixande skulle alla kunna hålla öppet på sommaren. Men nej. Visst kan vi gå på simhallens gym, eller plaska runt planlöst i bassängen. Men vi vill ha vattenträning. Jag, Bettina och gummorna. Hur kul som helst och lagom jobbigt.

Nå om några veckor (sommaren tar väl slut innan September i alla andra fall?) börjar det igen. Vi såg med spänning fram mot att se det nya schemat. Det är alltid kul med nya rutiner. Vi gillar djupvattenträningen bäst, men tyvärr så var en ena av två av dessa träningar på tisdagar, då jag som alla ni vet jobbar på Ersboda. Hur som haver. Vi fick tag på de nya schemanananan (eh?) och det visade sig vara.... exakt samma. Tusan så tråkigt. Samma gamla hjulspår, ingen nytt, inget kul. Suck.

Samma sak med bussarna till jobbet. Vintertidtabellen börjar gälla imorgon, och på måndag ska jag bli bussburen igen. Samma tider som förra året. Samma samma. Tänk om några skolelever skulle komma ystra till första skoldagen för att upptäcka att deras schema är exakt likadant som förra året, det skulle bli studentrevolt innan jag hunnit säga trattkantarell. Eller om fotbolls-vm i Brasilien om tre år visar sig innehålla samma lag och grupper som förra vm. Inte skulle det funka, nej nej!

För att utmana mina egna rutiner så hämtade jag kaffe innan jag hämtade tidningarna idag, här händer det grejer.

Här skulle det vara en jätterolig bild. Men det ville inte blogspot, och vem är jag att argumentera med dem?

Äntligen!

Jag gillar ju att blogga, bara skriva en massa strunt som eventuellt har något mening. Mycket annat jag skriver, te.x för jobbet eller svenska fans är väldigt styrt. Ett fast ämne, formen måste vara på ett visst sätt, tänka på mottagaren mm. Men här på isacsvärld får jag fabulera fritt.

Problemet är att det är grymt svårt att hitta på något att skriva om. Visst, jag kan ju skriva om vad som hände ri mitt liv, mina projekt eller vad fan som helst. Men ibland känns det lite torftigt att lista upp jag jag pysslat med. Döm om min glädje när jag imorse hittade Random Topic Generator. Äntligen kan jag ta ett ämne, och uttrycka åsikter, tankar, hissa och dissa! De fem första slumparna:

Going to the movie alone
Your childhood football stars
Things that you think you should not be subject to
Going to the movies with your friends
Eating out

Okej, det kanske var lite väl mycket bio här, men va fariken, vi provar! Nästa bloggpost kommer alltså att ha ett slumpat ämne.

Då kör vi!

En katt får man alltid ha med.