I den kungliga hufvudstaden.

Så har man varit i Stockholm igen, lika trevligt som alltid. På andra besöket i rad har jag haft med mig Bettina, vilket medförde att jag inte kunde gå mina planlösa irrfärder runt om i city. Men det är faktiskt roligare med sällskap, jag börjar kunna det där nu.

Vi tog oss alltså ned till Bromma på torsdagen, vi flög med Malmö aviation som bjöd på både kaffe och macka, det är andra bullar det än världelösa Air Baltic som inte ens kan landa. Bettinas moster Camilla som var vår värd hämtade oss på flygplatsen och ännu en gång så förundras jag över att jag i sommras kunde navigera rätt så smärtfritt i Stockholm med passaten.

Vi installerade oss hemma hos Camilla och hennes dotter Natassia, och ärligt talat så minns jag inte så mycket av torsdagskvällen. Tror vi somnade ganska gott.

På fredagen drog vi oss ganska länge innan vi gav oss ut på tunnerbanefärd. Färden gick till Gamla stan där jag fruktlöst sökte efter en supporterbutik jag varit på tidigare. Istället gick vi in på varenda annan affär vi kunde se och shoppingen urartade. Men vi fick tag på en hel del skoj, en massa serietidningar vi saknar i samlingarna, ett halsband till mig, presenter, en väska till Bettina, en ny plånka till mig. Öh, ja vi köpte en massa skoj hur som helst. På kvällen blev det kanongod inbakad fläskfilé, vin, folköl, whiskey och musik-dvd:er.

På lördagen var det dags för resans höjdpunk, nämnligen konsert med RISE AGAINST på annexet. Vi laddade upp med vintersport och kaffe, förbannade norrmän.. Lagom aggresiva släntrade vi in, köpte fyra tröjor (bilder kommer) och lyssnade på världens sämsta förband. Vi satt som ett par fjortisar på golvet och åt varmkorv och drack kaffe. Frågan är hur snyggt det är att käka korv på en konsert med ett straight edge band, men nu var det så att jag var hungrig och ja.. Så är det.

Konserten var mycket bra, även om jag är liiiite besviken över låtvalet. Av mina sex favoritlåtar spelades bara en, men den var gryyyymt bra. Vi studsade hela vägen hem skrålandes READY TO FALL!!! Måste säga att det är jäkligt lindrigt att gå på konsert nuförtin. En massa ingångar, ingen trängsel (om man nu inte står i mitten längst fram), gott om toaletter, varmkorv, kaffe och öl för dom som vill ha. Sen när det är slut är det bara att knalla ut och fara hem. Praktiskt. Ett klipp från konserten hittar ni härunder, hitten Hero of War, Stockholm, Annexet 110319. Det är inte pojken som skrivit artikeln som har gjort filmen.


Jag filmande faktiskt samma låt, men filmen står på högkant och jag får den inte rätt, hur jag än gör.

På söndagen slappade vi åter framför vintersport och jag började (precis som sist jag var där) läsa Peter Robinsons nyaste alster. Denna hette Bad Boy och jag hade just kommit till ett väldigt spännande ställe när det var dags att fara hem.

Vi anlände till norrlands huvudstad på eftermiddagen och blev hämtade av den gode Effe. Jag släppte av Bettina hemma, hon skulle sova sig i form till kvällens nattjobb. Jag åkte ut till pappa och hämtade katterna. Sonny verkade ha saknat mig, men Felix och Wilma ville inte fara hem.

Vid hemkomst slängde jag igång en tvätt (alltså, hur detaljerad kan man vara i en blogg? ni sitter säkert på nålar nu och undrar hur tvättningen gick. Det gick bra, även om jag inte hann med mattorna som ligger i en hög i vardagsrummet) innan det var middagsdags hos svärmor och svärfar. Fjällenfiskar rödning i en grymt god gryta, bra gjort Pelle! Sedan lite hockeytitting innan Bettina åkte till jobbet. Jag avrundade helgen med Napoli - Cagliari, mycket bra match. Hamsik är en riktigt hårding, och kommer nog att bli en stor profil med åren. Sen la jag mig för att sova.

Trodde jag ja. Jag låg och vred mig till halv två innan jag somnade. Vaknade i panik halv fyra efter en märklig mardröm (jag är Gagarin, du mååååste fly, du måååååste fly!!). Var tvungen att fika lite läsa lite innan jag somnade om strax före fem. Gääääsp.

Lojalitet!

Fan, man kan inte sitta och gråta på jobbet.. Men det är inte lätt att hålla tårarna borta. Båda hundarna är omhändertagna och mår bra.



We are in Arahama area. Looks like there is a dog. There is a dog. He looks tired and dirty. He must have been caught in the tsunami. He looks very dirty.

He has a collar. He must be someone's pet. He has a silver collar. He is shaking. He seems very afraid.

Oh, there is another dog. I wonder if he is dead.

Where?

Right there. There is another dog right next to the one sitting down. He is not moving. I wonder. I wonder if he is alright.

The dog is protecting him.

Yes. He is protecting the dog. That is why he did not want us to approach them. He was trying to keep us at bay.

I can't watch this. This is a very difficult to watch.

Oh. Look. He is moving. He is alive. I am so happy to see that he is alive.

Yes! Yes! He is alive.

He looks to be weakened. We need to them to be rescued soon. We really want them rescued soon.

Oh good. He's getting up.

It is amazing how they survived the tremendous earthquake and tsunami. It's just amazing that they survived through this all.

Detta får mig att ogilla det här stolpskottet om möjligt ännu mer..

Årets bild...

Vilken jävla värld vi lever i.. Bilden här under är tagen av DN fotografen Paul Hansen, och blev årets bild (i Sverige). En hemsk bild, men när man ser bilden under inser man hur jävulskt hemskt det är. Hyenor..

Men va tusan..

Igår vad det onsdag, en dag som på något sätt alltid känns bra. Tror det beror på att jag i mellanstadiet slutade tidigt på onsdagar, och den glädjen sitter kvar efter.. öh.. 17 år.

Hur som helst var det familjemiddag. Styvpappa J bestämmde mat så det blev pizza från Gula kiosken, gott. Sedan snabbt hem. Bettina färgade håret och jag packade in katterna i bilen och släppte av dom hos pappa ute i Obbola. Det är så tomt och tråkigt hemma nu :(

När jag kom hem så städade vi som besatta. Skurade toan, slängde återvinning, dammsög och svabbade alla golv. Det ska fan vara fint när vi kommer hem från Stockholm.

Stockholm ja. Vi åkter dit idag, om typ sju timmar. Mycket lägligt rasade min mage samman igår kväll. Ska inte ge alltför smaskiga detaljer, men det hela slutade med att jag stod på knä och försökte anropa Ulrik på reningsverket. Sedan svajjade jag i säng klockan 22 och small av direkt. Febriga drömmar och illamående hela natten.

Men idag känns det bättre. Tror jag. Ta i trä. Hepp hepp!

Humorens?

Det var den röde som först uppmärksammade annonsen här nedan:

En helt vanligt annons för en galen helafton med John Cleese. Låter hur kul som helst och jag skulle gärna vilja se den. Men titta lite närmare på annonensen. Rätt til humorens g-punkt står det längst upp.

Vi börjar med det första, det heter naturligtvis till och inte til. Jag slarvskriver ofta, men jag gör inte annonser som ligger ute på aftonbladet. Dessutom så rättar jag till mina stavfel. Men det har stått til vääääldigt länge nu.

Sen kommer vi till humorens. Humorens? Det både låter och ser fel ut. Såg inte annonsförfattaren det? En enkel sökning på google ger oss denna tabell:

Humorns ska det naturligtvisa. Ser rätt ut och låter rätt.
Jag kollade in recensionerna citaten hämtats från, och där står det klart och tydligt humorns g-punkt. Annonsförfattaren har helt enkelt hittat på ett eget ord. Men varför har ingen sett felen? Varför har det inte rättats till? Hur mycket har man inte betalat för att reklam? Va? Va!?

Men det kaaan ju vara ett lömskt reklamtrick för att lura blåögda bloggare som jag att nämna evenemanget.

Nåväl, John Cleese i toppform:

Rise Agianst - Endgame (Isac läser en recension)

Jag har alltid tyckt att Johan Paulin på Västerbottens kuriren är en kunnig och duktig recensent, och när jag träffat honom på krogen har han varit en rolig prick. Men när jag läste hans recension av Rise Against nya skiva Endgame nyss höll jag på att sätta teét i vrångstrupen.

Han ger visserligen skivan tre av fem poäng, men hör bara på detta: "Efter att ha fått en megahit med den pacifistiska balladen Hero of war är det nu upp till bevis för Rise Against att visa att de inte är en simpel dagslända." Wait, what? Ett band som tidigare släppt fem välsålda skivor och har en stor undergroundpublik och är ett erkänt bra liveband har väl för tusan bövlar inget att bevisa med sin sjätte skiva? Bara för att pöbeln fått upp ögonen för dem (med en låt jag inte tror många förstår) måste de väl inte direkt göra allt för att tillfredsställa dem?

Recensionen fortsätter: ".. istället dukar RA upp tolv låtar av lättsmält punk mixat med radiorock... ... 46 minuter av musik någonstans i skarven mellan Bad Religion och Nickleback." Nickleback? NICKLEBACK? NICKLEBACK?? Vad fariken fick han det ifrån? Lättsmält? Bara för att det inte är Meshuggah eller något annat lokalt trams behöver det väl inte vara lättsmält?

Fyra glada musikanter på rad.

Rise Against gör kanonbra punk med väldigt genomtänkta och bra texter om allt mellan krig, sociala orättvisor och djurrättsaktivism. Band som Rise Against behövs i den här mörka, cyniska och glättiga värld vi lever i.

Han avslutar med "... överraskande trevligt i hörlurarna." Men jösses vilken överraskning att Rise Against är trevliga att lyssna på.

---

Vän av ordning kanske säger varför skiver du inte en egen recension själv då, istället för att gnälla på andra, och visst hade du lovat att inte gnälla så mycket i den här bloggen? Är det inte så att du vill ha beskökare till bloggen genom att skriva om aktuella skivsläpp och hoppas på googlingar, men är för lat för att göra något vettigt själv? 

Jadu vän av ordning, vad ska jag svara på det? Point taken.

---

Dessutom undrar jag varför inte någon av lokaltidningarna recenserat nya Dropkick-skivan.

---

Till på köpet är det bara tre (3) dagar kvar tills jag ser Rise Against live. Whooooooo!

---

För att vara tydlig, det här är inget personangrepp, det är ett recensionsangrepp bevars! Vill ni ha personangrepp får ni läsa de första inläggen på min gamla blogg.

Fulsnyggt, eller nått.

Rise Against släppte 2007 en serie skor under märket Vans. Skorna är helt vegetariska (oj så konstigt det låter på svenska) och tillverkade under shyssta förhållanden. Kollade in på brados.se om dom hade några inne, det hade dom ej. Däremot hittade jag ett par skor jag kan tänka mig köpa för namnet:

Oookej.. trodde det skulle se bättre ut. De heter i alla fall Vans: MacGyver scattered adult

Dom här fulingarna kostar 1499:-, nån som blir sugen?

Enda bilden jag hittade på Rise Againstskorna.