Så var söndagen kommen och flyttning stod på schemat. Familjen Skryt skulle flytta från fel sida av älven till våra trakter, här ska grillas med släkten! Familjen Skryt är inte alls speciellt skrytsamma, utan en väldigt trevlig och artig familj på fem personer. Anledningen till att dom kallas familjen Skryt är att deras blogg heter så, en blogg jag inte kan länka till ty den är hemlig.
Hur som helst så åkte jag och Bettina dit och mötte upp med Svens pappa R och hans fru Y. Vi bar och vi svor och vi slet.
Svens pappa R har en egen lastbil med sitt namn på. Praktiskt vid flytt.
Obligatoriskt Frassesbesök. Pom, Sara, Jag, Bettina, Y och R.
Ute föll snön blöt och tung.
Klassiskt familjen Skryt lösning. Får inte möblerna plats i trappen sågar de sönder dem.
Tyvärr han vi bara med ett flyttlass då lastbilens lastlucka gick sönder, och det sista vi gjorde var att på fyra man lyfta med ett piano från en meters höjd. Det känns i kroppen idag. Vi kallade det för en dag och lovade att återses på lördag för att slutföra flytten.
Well, hem igen och skotta parkeringen, det är tametusan inte klokt hur mycket det snöat. Föredrar nästan -25 framför -1 och snöstorm. En sväng på affärn för lite handligt sedan en lång och skön tupplur.
Söndagsmiddag, pastrami, vindelnrökt skinka, avokadosallad och baby bel.
Upptäckte att det snöat även på balkongen och skyffeln åkte fram igen.
Snö.
Mer snö.
Mindre snö.
Wilma undrar vad i helvete husse sysslar med.
Pust. Notera gärna min Sunnydale-tröja, buffy ftw!
Blev tillslut klar med skottningen. Om veckan hade varit lysande i vintersportsammanhang så blev helgen usel. Fruktansvärt surt att Johaug och Northug spurtade upp sig och blev tvåor. Vi slog inte Norge, det är en förlust som svider. Då var det väldigt kul att Helena Ekholm slog till och vann, imponerade slutkläm. Tidningarna skriver att det var en spurtseger, men Helena klev bara ut och åkte ifrån, det mina vänner är inte en spurtseger, det är en klar seger!
Millwall åkte på stordäng mot Birmingham, men det kanske jag redan har berättat? Nå, helgen var slut och efter lite om och men lyckades jag somna i någorlunda vettig tid. Ny vecka, nya tag.
---
Gjorde en liten fuling och länkade till vg.no, blir kul att se om jag får några norska besökare. Isåfall, hei hei på er, i langrann-vm slår vi er!
Det här är ju hur kul som helst! Först kallar Björn Ranelid Akademien för töntar.
Svaret från Akademien låter inte vänta på sig, Englund skriver på twitter: "Noterar att Björn Ranelid uppmanat mig att följa hans exempel och delta i dokusåpor. Det kommer inte att ske. Däremot har jag inga invändningar mot att han gör så själv. Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas."
Haha, it's on! Vet inte vem jag hejar på, har läst en halv bok av dem var och båda var bra, men tydligen inte bra nog att läsas klart.
Av någon märklig anledning syns mina länkar väldigt dåligt, ska ordna det. Hur som helst kan man klicka på "töntar" i första stycket för att komma till artikeln.
Hoppas detta urartar i ett krig där gubbarna skriver elaka böcker om varandra.
Blev ingen simning som jag sa, utan en lång och skön tupplur när jag kom hem. Efter den var det bara att packa ihop våra saker och besöka Effe och Mia (tidigare kända som E och M), fredagskäk var planerat.
I somras besökte vi våra goda vänner Josefin och Martin i Arjeplog, mycket trevligt. Hur som helst så hade dom en raclette som vi lagade mat i. Grymt gott, och senare på sommaren lyckades vi få tag på en egen (30 pix!) och nu skulle den invigas.
Racletten in action.
Mia dukar.
Alla får varsin liten spade/stekpanna. På den lägger man valfri mat, tex fläskfilé, lök, paprika mm. Sedan steker man sin mat uppe på racletten. När man är nöjd fyller man på med grädde, soja eller Chilisås, strör på lite ost och gratinerar hela härligheten inne i själva apparaten. Serveras med ris. Fantastisk uppfinning och maten var god. Just det, Fredrik var som vanligt där också, samt Mias lillasyster och dennes kompis. Och My.
Efter maten var det dags för premiär av Let's dance. Effe bjöd på en whisky och plötsligt var klockan ett och flaskan tom. Efter en vinglig väg hem dråsade vi i säng, Bettina fräsch och nykter, jag riktigt illamående.
Lördag.
Helt otroligt vaknade jag inte bakfull, hurra! Morgonen ägnades åt skidtittande. Jäkla norrmän till att plötsligt bli så bra. Eftersom vi inte simmade i fredags så åkte vi till simhallen.
En simhall som tydligen fyllde 40 år idag så det var smockat med folk. Vi kom dock åt att simma våra längder och trampa vårt vatten. Bokade in vattengympa pass på tisdag, ska bli väldigt spännande att prova på.
Nåväl, efter detta åkte vi hem. Sov. Åt korv och potatismos. Sov. Åkte hem till Effe och Mia (surprise surprise). Naturligtvis var Fredrik också där. Vi käkade kex och ost och såg filmen Devil. Riktigt oväntat bra! Kan bli årets skräckfilm.
Nu är vi hemma igen, Bettina sover och jag bloggar. Imorgon ska jag hjälpa syster och svåger att flytta. Igen. Kul att dom kommer att bo på rätt sida av älven nu.
Höll på att få med mig katten Siri hem från Effe och Mia.
Jösses så det snöar ute, kommer jag att ta mig hem? När jag kom till jobbet imorse så var det helt oplogat och jag fick vada mig fram i blötsnön. Dessutom startade jag larmet, jag var tydligen tidig idag. Ringde runt en massa nummer men fick invänta securitas. Suck.
---
Funderar du på att vidareutbilda dig? Då har jag kursen för dig. Medborgarskolan på Hagagatan i Stockholm erbjuder en kurs i.. Duvmatning! Vilken grej, "vi lär oss bryta bröd i lämplig storlek och kasta utan att träffa duvorna i huvudet." Det är en kunskap jag saknat, läs mer om det här, men kom ihåg att ta med eget bröd.
---
Millwall möter Birmingham i FA-cupens tredje omgång imorgon. Kan bli tufft, jag har skrivit en rapport om saken som ni kan läsa här om ni vill.
---
Simmning står på schemat idag, sen ska vi hem till E och M och käka och se på Let's dance, en vild Fredag alltså.
---
Från topp till tå.
Keps, H&M
Kofta, Redwood
Skjorta, ICA Maxi
Jeans, Redwood
Kängor, Skohuset
Ja, tv-serien jag sett på de senaste kvällarna är Shane Meadows This is England '86. Det är en miniserie i fyra delar som är en fortsättning på filmen This is England från 2006.
This is England, alltså filmen utspelar sig i en sliten engelsk industristad 1983 mitt under brinnande Falkladskrig. Tolvåriga Shaun har förlorat sin pappa i kriget och är mobbad i skolan. Han blir "adopterad" av ett gäng skinheads som gör honom till sin maskot. Allt är frid och fröjt tills Combo kommer ut från fängelset och allt brakar åt skogen. Combo är inte som dom andra skinsen utan en rasistisk översittare som splittrar gänget i två delar, ett med tradiotionella skinheads och ett med rasistiska. Filmen börjar tragiskt, sen blir det bättre innan det bara blir tragiskt igen. Grymt bra film dock, ett måste för alla med minsta intresse av subkulturer och england. Här under är den officiella trailern.
This is England '86 är alltså fortsättningen. Som titeln hintar om så utspelar den sig tre år senare, 1986. Shaun har blivit större och gått ut skolan. Han har ångest över vad som hände 1983 och tycker att det är hans fel det som hände. Combo är försvunnen och skinheadsgänget har återförenats. Ledaren Woody ska till och gifta sig med sin Lol, men allt går fel vid vigseln. Om Shaun var huvudperson i filmen så är det Woody, och speciellt Lol som är huvudpersoner i serien.
Som alltid med serier så får man en bättre presentation av karaktärerna. Dom får föräldrar, syskon och bakgrundshistora. Mycket intressant då man i filmen i princip inte fick veta något. Så gott som alla karaktärer finns kvar men vissa har genomgått stora förändringar, inte minst Banjo. I filmen var han Combos hantlangare och en grymt obehaglig typ, i serien är han en stor och rolig nallebjörn som bakar kakor, gråter och kramas. Så kan det gå! Stackars Woody har skaffat en otroligt ful frisyr, och skinheadsstilen är nedtonad. Det är dock fortfarande en orgie i Ben Sherman, Fred Perry och Sergio Tacchini, vackert.
Hur som helst så får Shaun kontakt med Woody och de andra igen. De två första delarna är regisserade av Tom Harper och är nästan en komedi. Det är skoj och skratt med slapstickhumor nästan. I del tre och fyra är det Shane Meadows som regisserar och allt blir mörkare och hemskare. Och ja, Combo dyker upp igen, även om det inte är han som en den värsta skurken nu. Trailer:
Grymt bra serie, har ni inte sett den? Gör det, och se filmen först! Och ja, det kommer en uppföljare till! This is England '90 är planerat, yes yes yes.
Som sagt Woody, vad har du gjort med håret?
Ett klart minus är tyvärr musiken, förvänta er inte någon punk eller oi!, det är reggae, ska och soul som gäller. Snyft.
Som sagt, rolig slapstick i början, kan detta vara det fånigaste slagsmålet i brittiskt tv-historia?
Då försöker vi för andra gången med detta inlägg. Lyckades fippla bort allt när jag var klar. Fördömt.
Ni har nog alla läst den tragiska historien om den tyska kvinnan som skrev självmordsbrev på Facebook (hädanefter kallat FB) och ingen brydde sig. Alex Schulman har även han skrivit om händelsen.
Jag har stora delar av min familj, mina närmaste vänner, skolkamrater, jobbarkompisar, ytliga bekanta med mera addade som vänner på FB. Om jag skulle skriva ett självmordsbrev där så skulle det troligen inom kort vara en hel hög med räddningsinsatser på plats. Problemet är inte FB, utan vilka ens vänner är. Alex skriver att FB bara är ytligt och dumt, det finns bara hat där. Det säger inte så mycket om FB men dock mycket mer om Alex och hans vänner.
Läser man sedan kommentarerna till artiklarna så handlar det mesta om hur dumt man tycker att FB är. Att det inte är "på riktigt", att det är slöseri med tid. Från andra håll hör man klagomål på att det bara är ointressant att läsa om bekantas barn, vad dom ska äta och hur kallt det är där dom är.
Ursäkta mig, men det är väl det som är roligt med FB? Att man alltid har något så när koll på vad folk sysslar med. En god vän har flyttat söderut och har fått barn, hur kul som helst att höra hur det går med plutten, att se bilder med mera. Släktingar man aldrig träffar kan man slänga iväg en tummen-upp till osv. FB har fört mig närmare mina vänner. Jag jobbar heltid, det gör även mina vänner, man hinner inte träffas, men med FB så håller man kontakten.
När jag fick tillslut fick jobb som bibliotekarie kunde jag inte direkt ringa runt till alla och berätta den goda nyheten, folk skulle tro att jag var tokig, men att lägga upp det som status på FB gick helt utmärkt.
Det negativa med FB är att man lämnar ut sig totalt till en tredje part, därför försöker jag vara så anonym som möjligt, det är bara mina vänner som kan läsa min status och se på mina bilder. Visst FB kan använda mina uppgifter till vad som helst, men är det verkligen så dumt? Riktad reklam har fått mig att hitta en drös med internetbutiker jag inte kände till.
Sen så är det väl lite drygt med alla kedjebrev också.
Tillbaka till självmordsbrevet. Hon skrev det på julafton, hur många är ute på FB då?
Usch, ligger fortfarande kvar i sängen, högst slarvigt.
Ja, igår så var det som sagt käk hemma hos syster S, mamma A hade som vanligt överträffat sig själv.
Svågern fyllde år och blev så här glad över sin nya Super Mario-nyckelring.
Såklart var det efterrätt, gudomligt god.
Well, sedan styrde vi kosan hem till goda vännerna E och M. E skulle ut och rulla hatt men jag, B, M och lilla M såg på tv och drack kaffe.
På minuten.
Sen skulle B jobba och jag återvände hem till högkvarteret för de två sista avsnitten av den där tv-serien som nämndes i bloggen igår. Efter det blev det ett klassiskt youtuberace som varade fram till två-tiden.
Såg andra halvlek av JVM-finalen men den kändes inte så spännande att se tredjeperioden när Kanada ledde med 3-0. Damn it! Missade ryssarnas galna vändning och förnedringen av Kanada. Hyser fortfarande agg mot lönnlöven efter deras fruktansvärt osportsliga uppträdande för några år sedan. Pack!
Nå, somnade alldeles för sent men fick tack vare att det var tretton dagar sedan jul(?) vara ledig och sova ut. Sov till elva då herrarnas 36 km lopp i tour de ski började. Mycket spännande, skidåkning blir direkt roligare att se på när åkarna inte åker arton varv på en slinga, utan från en stad till en annan. Hellner skötte sig strålande, och varje lopp där han kommer före Norge räknas jag som seger. Till totalsegrare på touren trodde jag länge på Legkov, men den goda ryssen är sjuk, så tokigt då. Det blir nog Cologna som tar hem det här.
Efter herrloppet somnade vi om, Vaknade lagom till damloppet men tyävrr somnade vi redan i starten. Drömde märkliga drömmar om Jakob Hård och Anders Blomqvists synthfläta innan jag vakande kallsvettig och desorienterad. Kalla gjorde ett fint lopp, men ajaj så nesligt att missa bonussekunderna,
Som sagt är jag opåklädd och det är snart kväll, slarvigt.
